Det var en stund sen, Sara...
Anledningen till att filtret i -E-varianten är gjort som det är gjort beror på en ren tillverkningsteknisk orsak som vi kan ta senare.
Birefringency: Att ljusets polarisering påverkar brytningsindex. Ljus som är polariserat i en riktning har(får) en annan brytningsvinkel än ljus som är polariserat 90º mot den första vinkeln.
Eftersom ljuset som kommer in till sensorn är (rent praktiskt sett iaf, inte 100% ur en absolut synvinkel) icke-polariserat, slumpmässigt, kommer en ljusstråle när den passerar in genom en AA-platta att vara uppdelad på två separata, parallela ljusstrålar när det kommer ut på andra sidan. Den ena kommer vara polarisead på ena hållet, den andra 90º motstående. För att göra ljusets fas slumpmässigt igen lägger man till en fasplatta - samma sak som man lägger på baksidan av ett "cirkulärt polarsierande pol-filter". Ett linjärt pol-filter har inte detta lager.
Nu är strålen uppdelad på två strålar i höjdled. Då skickar man in dessa genom ett lager till, som delar i sidled.
Det Nikon har gjort för att slippa ha två sensortillverkningssätt (det ena filtret sitter direkt ovanpå mikrolinserna) är att hoppa över fasplattan och vända det övre skiktet 90º så att båda skikten är "på samma håll". Då delas först strålarna, och sedan eftersom den undre plattan är exakt lika tjock samlas de till en punkt igen innan det träffar sensorytan.
Kamerorna är uträknade för att det ska finnas en viss tjocklek med högbrytande material framför sensorn, tar man bort det i en kamera men inte i nästa kommer det finnas stora skillnader i hur objektiven beter sig...
........
En intressant effekt som man kan få genom att använda ett linjärt polfilter är att man kan "stänga av" ett AA-filter i ena riktningen, antingen X eller Y. Det märker man ganska snabbt när man t.ex tittar på bildskärpan - som när man riktar polfiltret antingen rakt upp eller rakt i sidled ger en högre skärpa i den riktningen...