Är A7 II ett bra köp för runt 8000 kr ny? (m. kitglugg)

[Sten-Åke Sändh]

Hm, köpte en A7 II men har inte brutit kartongen än, började (tyvärr) tänka så här, det är ju en A7 III jag egentligen vill ha (har en A7 idag), så varför inte köpa den direkt. Men, så kanske A7 IV kommer "när som helst" och då lär A7 III sjunka lite i pris (anledningen till A7 II var IBIS, använder mest manuell optik). Så kanske bara att returnera och köpa en A7 III direkt, eller?

Det går att göra objektivval idag med hundratals objektiv på marknaden som har OSS eller motsvarande i objektiven och då behöver inte IBIS vara en grej men med många manuella så får man ju inte det om det är sånt du använder.

Personligen väljer jag nu bara objektiv som har stabilisering men det beror på att jag även har en A7r vid sidan av min A7 III.

Jag har haft en A7 II också och det är verkligen ingen dålig kamera i sig men idag är den daterad främst för att AF inte alls är i närheten av vad du får i A7 III. Med det sagt så kan jag inte säga att det hindrat mig vad jag kan erinra mig att ta de bilder jag velat ta när jag hade den men det är ingen action, sport eller fågelkamera direkt eller kamera för barnbilder, för då vill man ha snabb följande Eye Focus.

Men det var också så att jag aldrig använde min A7 II till att ta bilder av mina barnbarn när de var små och det var det som fick mig att byta till slut och det har jag inte ångrat. A7 III har väl också en sensor som fortfarande kvalar in bland top tre av Sonys sensorer när det gäller lågljusegenskaper på höga ISO men idag kan man kompensera mycket av det med de DxO Photolab eller Topaz även om dessa även lyfter A7 III-bilder något snäpp extra.

Egentligen duger A7 III finfint för mig för evigt men det hindrar inte att jag kan tycka att det skulle vara kul med 33 MP och state of the art AF som det ryktas om. Då skulle jag till slut kunna pensionera "gamla A7r Bettan" med sina 36 MP. Jag älskar fortfarande bilderna som kommer ur den kameran och de har något som bilderna ur A7 III inte riktigt har ofta och den kameran har ju märk väl enbart kontrast AF så det har verkligen stor betydelse vad man ska ha kameran till. AF-prestandan kanske inte är något problem för dig trots allt.

Vi har diskuterat Sony-ergonomi många gånger och för mig är den vida bättre i A7 III och det beror inte alls på vad några knappar sitter , hur stora de är eller på menyer man inte förstår sig på eller inte gillar av andra skäl utan på att man kan konfigurera den kameran så att den blir mer ergonomisk smart automatisk än det mesta på marknaden. Det gör man dels med den smarta automatiska hierarkiska AF:en och Auto ISO Minimum Shutter Speed. Personligen besöker jag menyerna endast av ett enda skäl - för att formatera - och genom att alltid gå till Format det sista jag gör, så öppnas alltid Format direkt när jag väljer "Menu". Om du konfigurerar en III:a optimalt så behöver du aldrig ens fundera på något annat än bländarvalet innan du trycker på avtryckaren. Kan det bli så mycket mer ergonomiskt än så med en systemkamera idag?

Idag skulle jag aldrig välja en A7 II:a utan en A7 III istället eller ännu hellre välja en A7 IV om du har pengarna och inte bara är snål mot dig själv samt orkar vänta någon månad. Även en A7 III börjar faktiskt bli daterad idag för det var över tre år sedan den kom och det är en evighet i Sony-världen, där jag tror samtliga spegellösa kamerahusproduktcykler varit kortare än så.

Om du tänkt filma det minsta så kan jag också säga att video ur A7 III kan bli väldigt bra med förutsättning att inget rör på sig. Alla mina Sony-hus hittills har genererat verkligt irriterande rolling shutter-problem. Om denna nya 33 MP sensor verkligen är av "stackad" typ och får en utläsning som är mycket snabbare än A7 III, så kommer dessa rolling shutter problem som plågat både A7 II och A7 III också att reduceras en hel del. Det är värt mycket även om den kanske inte kommer kunna mäta sig fullt ut med A1, A9rna eller A7s III. Köper du en A7 II eller en A7 III kanske du kommer uppgradera längre fram med mer kostnader då medan om du köper en A7 IV, så kanske den kan räcka för överskådlig tid. Då kanske det kommer visa sig vara det mest ekonomiska valet.

Jag har spenderat mer än hundratusen på olika kamerahus genom åren. Idag tycker vi en A1:a för 60-70-tusen eller en A7 IV för kanske 40 är mycket pengar men hade något sådant funnits 2005 när jag köpte min första systemkamera och jag köpt den då hade jag sparat en väldig massa pengar. Jag tror även en A7 IV kommer vara en formidabel uppgradering så jag tror de som investerar i en sådan kommer kunna vara rätt nöjda med den i många år. Det är väl något sådant som skulle kunna vara en bra kameraaffär idag eller?

 

[Bengf]

Ja med A7III kan man nog räkna in som den riktiga starten i deras försök med spegelfria småbilds kameror, bättre batteri och autofokus som varit lite av en akilleshäl även med flera andra spegelfria än Sony. A7III ansågs också som prisvärd när den kom, det är ju bra just detta som StenÅke beskriver att ett köp man gör hoppas man skall hålla flera år framåt, det är nog därför dom spegelfria med sin senare start och lite ständigt nya modeller som jag tycker varit en orättvis kritik och kaxighet då man jämfört med kända DSLR modeller som man filat på i 15 år före dom spegelfria, med även lärdom från ännu tidigare serier med filmrullar i kamerorna som passat mera för DSLR-typen än dom spegelfria varianterna. Lite tråkigt dock tycker jag att dom nya modellerna kommer i en tid när efterfrågan är så mycket mindre än dom stora glansåren som varit, tillverkarna måste ta ut högre priser på varje enskild modell då kvantitet inte längre hjälper upp försäljningen som förr om åren.

 

[Jacobssons]

Har gått vidare från A7 II ska tilläggas. Ja, eller vidare - jag har gått ner till m43 igen. "Kameran. man har med sig...". Sen kändes som sagt A7 II väldigt gammal. Men fina bilder (lite mkt brus på höga iso dock). Men skulle ABSOLUT köpa version III istället, no doubt!

 

[Sten-Åke Sändh]

A7 III har som sagts de nya batterierna också och det tycker nog de flesta är bra även om de gör kameran lite tyngre. För många är det ingen större sak men det har bidragit till att de senaste A7rna ofta vägen flera hekto mer än exv. min gamla A7r och det är ett av skälen till att jag fortfarande gillar formfaktorn bättre hos den än den senare kamerorna fått.

Med det sagt kan säkert en kamera med de äldre batterierna vara ett helt OK val för många som har foto mer som hobby än yrke. Personligen har jag aldrig upplevt de små batterierna som något att reta mig på. Jag har haft både NEX 7 och flera spegellösa efter det även på flera safaris i Öst-Afrika utan att jag störts.

Jag känner sällan eller aldrig att det tillför särskilt mycket numera att spreja hej vilt med de spegellösa och jag avskyr att sitta och välja mellan 10-20 nästan identiska bilder vid efterbehandlingen. Med dessa har jag aldrig haft samna typ av fokusproblem som var mer eller mindre standard med mina DSLR:er. Jag brukade sällan ta ner än 3-400 bilder på en sådan dag och då var batterikapaciteten inget problem och särskilt inte när man hade ett hus med korta objektiv och ett med långa. Med fem sex dagars safari blev det ändå flera tusen bilder att ta hand om.

 

[afe]

A7R IV väger 200g mer än A7 och har i övrigt bättre ergonomi. Jag vet lätt vilken formfaktor jag skulle välja ...

 

[Sten-Åke Sändh]

A7R IV väger 200g mer än A7 och har i övrigt bättre ergonomi. Jag vet lätt vilken formfaktor jag skulle välja ...

Jag tycker min A7III är en redig och rätt otymplig klump särskilt med exv. En 24-105mm Sony-zoom. När jag hade min NEX 7 som för mig hade en ideal och ännu mindre formfaktor än A7r och A7III, så hade jag den alltid med mig men det var länge sedan jag tröttnade på det. Den är helt enkelt för tung och klunsig för att motivera mig till det. Det är stor skillnad mot A7r med den lilla Sony Zeiss 35:an som jag hellre tar ut på gatan. Idag tar jag i princip bara med A7III:an när jag ska ut och resa eller jag vet att jag ska dokumentera något och det är mobilkameran jag och alla andra tar gatubilderna med idag.

Systemkameror är fullständigt ute idag och det har jag sett inte minst i sommar här i Vaxholm, där det trots pandemin varit mycket turister i år. Vaxholms ekonomi växte enligt DN med över 10% och det var näst bäst i länet. Så exv. kroglivet i Vaxholm har inte drabbats alls som i övriga Stockholm. Men några systemkameror såg man knappast till överhuvudtaget i sommar. Det är bara vi äldre nördar som luftar gamla darlings ibland och vi är på starkt utdöende.

Det här är ju lite sorgligt för systemkameror har aldrig varit bättre än nu men trots det är intresset för dem uppenbarligen sämre än kanske någonsin. Tillverkarna måste sprida R&D-kostnaderna på allt färre enheter med allt högre priser som följd och det är ju heller ingen vidare logisk och vinnande formel om man vill få till en livskraftig och uthållig marknad för systemkameror tyvärr.

Om jag varit ung idag och börjat resa nu skulle jag aldrig satsat på någon systemkamera. Den tekniska kvaliteten på mina mobilbilder som jag tar med min A42 är faktiskt mycket bättre än den mina Agfa dian någonsin hållit som jag tagit under alla år mellan 1971 och fram till 2005 med min ännu fungerande kompakta Pentax ME. Den har fö i stort samma formfaktor som min A7r så där slöts den cirkeln. Det jag heller aldrig gillat med Sonys A7r är det där fåniga lilla fejkprismat som bara gör det svårare att få ner kameran i jackfickor, även om de är hyfsat tilltagna. Jag väntar fortfarande på FF-hus som är mer som 6000-seriens hus även om även dessa blivit allt större och tyngre. Om inte Leicas digitala M-husvarit så mediokra rent tekniskt i jämförelse med i princip allt japanskt spegellöst och de haft bra inbyggda EVF:er så hade jag nog skaffat något sådant istället men manuell fokus 2021 känns ju heller inte som state of the art direkt.

Tunga klunsiga systemkameror säger sig många tycka om (inte minst gamla CaNikon DSLR-kramare) och det snackas om grepp och balansering av objektiv och ergonomi men sanningen är nog krasst att ju tyngre och klunsigare en systemkamera är ju snabbare hamnar den i bokhyllan som klädsamt bokstöd hos väldigt många (som fortfarande har bokhyllor för de saknas ju också i många yngre hem idag) och där kommer både storlek och tyngd mer till sin rätt. Ofta har steget gått via lättare system som Fujis eller någon 1 tumskompakt men till sist satsar man på en bra mobilkamera istället och den har ju fördelen att den har folk alltid med sig. Jag har svårt att se att detta inte kommer leda till viss utslagning och koncentration bland de kvarvarande tillverkarna av både kameror och objektiv.

Det ser verkligen inte särskilt bra ut för systemkamerorna för framtiden om man kollar hur det ser ut "på gatan" numera och jag har svårt att se att den här dippen inte kommit för att stanna. Det här kanske också är något att begrunda både för traditionella fotoklubbar med systemkamera-baserat DNA och Fotosidan. Mobilerna är där det verkligen händer idag och den marknaden drar till sig de verkligt stora volymerna och pengarna idag när en high end mobil mycket väl kan kosta som en FF-systemkamera som riktar sig till verkliga entusiaster. I vintras när jag uppgraderade telefon fanns Samsung-telefoner med vikbar skärm för över 20 000 spänn. En sådan telefon är idag även en vida effektivare och mer närvarande statusmarkör hos unga än en stor blaffig daterad systemkamera som man ändå aldrig orkar släpa med sig.

 

[Snuddas]

Jag tycker min A7III är en redig och rätt otymplig klump särskilt med exv. En 24-105mm Sony-zoom. När jag hade min NEX 7 som för mig hade en ideal och ännu mindre formfaktor än A7r och A7III, så hade jag den alltid med mig men det var länge sedan jag tröttnade på det. Den är helt enkelt för tung och klunsig för att motivera mig till det. Idag tar jag i princip bara med den när jag ska ut och resa eller jag vet att jag ska dokumentera något.

Systemkameror är fullständigt ute idag och det har jag sett inte minst i sommar här i Vaxholm, där det trots pandemin varit mycket turister i år. Vaxholms ekonomi växte enligt DN med över 10% och det var näst bäst i länet. Så kroglivet i Vaxholm har inte drabbats alls som i övriga Stockholm. Men några systemkameror såg man knappast till överhuvudtaget. Det är bara vi äldre nördar som luftar gamla darlings ibland och vi är på utdöende.

Det här är ju lite sorgligt för systemkameror har aldrig varit bättre än nu men trots det är intresset för dem uppenbarligen sämre än kanske någonsin. Tillverkarna måste sprida R&D-kostnaderna på allt färre enheter med allt högre priser som följd. Det är ju ingen vidare logisk formel om man vill få till en livskraftig och uthållig marknad för systemkameror tyvärr.

Om jag varit ung idag och börjat resa nu skulle jag aldrig satsat på någon systemkamera. Den tekniska kvaliteten på mina mobilbilder som jag tar med min A42 är faktiskt mycket bättre än den mina Agfa dian någonsin hållit som jag tagit under alla år mellan 1971 och fram till 2005 med min ännu fungerande kompakta Pentax ME. Den har fö i stort samma formfaktor som min A7r så där slöts den cirkeln.

Tunga klunsiga systemkameror säger sig många tycka om och det snackas om grepp och balansering av objektiv och ergonomi men sanningen är nog krasst att ju tyngre och klunsigare en systemkamera är ju snabbare hamnar den i bokhyllan som klädsamt bokstöd hos väldigt många (som fortfarande har bokhyllor). Ofta har steget gått via lättare system som Fujis eller någon 1 tumskompakt men till sist satsar man på en bra mobilkamera istället och den har ju fördelen att den har folk alltid med sig. Jag har svårt att se att detta inte kommer leda till viss utslagning och koncentration bland de kvarvarande tillverkarna av både kameror och objektiv.

Det ser verkligen inte särskilt bra ut för systemkamerorna för framtiden om man kollar hur det ser ut "på gatan" numera.

Håller med dig om utdöende släkte vad gäller användare av systemkameror. Älskar att umgås med mina dito men känner mig ibland som en uppmärksammad relik när jag tar med mig t.ex. en Nikon D750 eller Z7, med en rejäl glugg påsatt, för att ta några bilder där det kan vistas folk. För att inte känna mig uttittad tar jag numera helst en liten Nikon Z50 med kitet 16-50, som jag nyligen skaffat för att i möjligast mån känna mig mera diskret! Den är så liten och nätt att den nästan går att gömma i handen. Fotografiskt duger den nästan lika bra som vilken annan kamera som helst om man kan förlika sig med mera arbete vid datorn med en fotoredigerare.

Troligen är det också så som du säger, att mobilkamerorna är så pass bra idag och väldigt lätthanterliga för den unga generationen att det inte finns anledning att skaffa sig en tung, dyr systemkamera. Plus ett antal, lika dyra och tunga objektiv dessutom! För egen del är jag konservativ och ser mobiltelefonen som telefon med dess inbyggda kamera som "bra att ha om jag behöver den". Synd bara att man måste betala för något jag sällan använder.

Förhoppningen för systemkamerornas fortlevnad kanske kan vara just mindre kamerahus med mindre bildformat. Något åt det hållet som Nikon visar med Z50? Och liknande som Sony A7C men med mindre censor? Kanske redan ligger på ritbordet hos någon?

För att ansluta till trådskaparens dilemma ang. Sony A7II så hade jag precis samma problem för ett år sedan då jag velade mellan att behålla II:an eller skaffa en ny eller beg. III:a. Det slutade med att jag kom över en ny Sony A7III i samband med förra årets Svarta Fredag till ett ganska förmånligt pris. I sammanhanget fick jag också min gamla II:a såld (hade bara tickat 2000 slutarexp.!). Förhoppningen om ett "lyft" var stor och jag förväntade mig många spännande förbättringar och nyheter för det avsevärt högre kamerapriset. Men, ännu efter ett års fotande med detta "underverk" kan jag för mina behov inte se någon annan väsentlig förbättring än dubbelt så bra batteritid! Visserligen är autofokusen snabbare och säkrare men II:ans d var tillräckligt bra den också.

Med facit i handen hade jag behållit min gamla Sony A7II och fortsatt att drömma om A7III tills A7IV kommer ut på marknaden.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det jag tror kommer hända och som redan hänt i praktiken, inte minst med A7 Ii, är att produktcyklerna kommer bli längre. A7 II lanserades vad jag kan se på våren 2015 och det är hela sex år sedan. A7 III som gav mycket mer än A7 II när den kom för tre år sedan kommer fortsätta att säljas länge till den med och den kanske kommer gå mot en ny vår som billighetsalternativ likt gamla A6000 som ju länge sålts för runt 5000. A6000 låg ju i åratal i topp försäljningsmässigt på Amazon. Vad jag kan se så lanserades den våren 2014, vilket alltså gör hela sju år på marknaden! Cyberphoto säljer den fortfarande och har den t.o.m. i lager och priset ligger på 4890 kronor.

Jag tror också på kompakta kompetenta FF-hus som A7C och med exv. Sonys nya serie med kompakta 2,8: or. Jag gav som exempel mina tunga grejor i form av A7III och mitt Sony G 24-105mm/4. Det är dock ingenting i jämförelse med de som släpar runt ett GM 24-70mm/2 ,8! Det kanske kommer en ny A7C baserad på A7 IV i kölvattnet på denna. Det kanske faktiskt är en sådan man ska ha men då vill jag nog att de har två istället för ett inställningshjul som A7III. Det krävs för att AutoISO min Shutter Speed ska funka fullt ut för mig.

Intressant att du skriver om din känsla av att bli lätt uttittad när man som systemkamerafotograf tar sina bilder och upptäcker att man inte upphört enbart att vara normen utan att man blivit näst intill museal Det är även ofta av de skälen som det ofta är överlägset med mobil vid gatufoto då ingen bryr sig om mobilerna men komner man med sin blaffiga systemkamera, så känner en hel del sig klart mer obekväma. Förklara det den som kan.

 

[Bengf]

Det tar nog en mycket lång tid att bryta gamla invanda mönster, jag själv drömde om dom klassiska kamerorna av typen Canon 7D med föregångare även inom Nikon som hade så fina värstingar, det blev Konica, först en gammal stor rackare sedan en ganska så liten FSI faktiskt innan några Minolta lockade med det nya autofokus som rörde upp till diskussioner, fick fäste som brukligt när Canon hoppade på automatiken. A77 och en RX100 2012 är mina sista kamera köp, vid den är tiden var inte telefonerna så där kanonbra vad gäller kamera delen, en Xperia smarttelefon inköpt 2010 hade en 5mp kamera och till och med ett eget tangentbord, lite batteri gjorde att det blev många laddningar med den. Den lilla RX100 tog över från A77 som liksom tog för mycket utrymme och blev i vägen många gånger, hängde och slängde när man var i skogen och tittade efter svamp eller vanlig promenad, samtidig som man kände sig lite märkvärdig med sin stora kamera, inbillade sig att man var en fotograf som i verkligheten tog rätt så många dåliga bilder. Vore jag en hängiven fågelfotograf eller sportdito så går det nog inte med för små kameror, så även en tillverkare som Sony kan behöva ha olika kamera storlekar i sortimentet. Lite orolig som pensionär dock för det följer med så mycket mera än en kamera i dagens läge, Datorer kostar en slant min 24 tums skärm hänger med sedan 2012, hur länge klarar sig den tänker man i bland. Telefonerna gå numera att få samarbeta med moderna TV-apparater, kommer TV:en att utvecklas till redigering av telefonbilder framöver kanske.

 

[Gamle Svarten]

Jag tycker min A7III är en redig och rätt otymplig klump särskilt med exv. En 24-105mm Sony-zoom. När jag hade min NEX 7 som för mig hade en ideal och ännu mindre formfaktor än A7r och A7III, så hade jag den alltid med mig men det var länge sedan jag tröttnade på det. Den är helt enkelt för tung och klunsig för att motivera mig till det. Det är stor skillnad mot A7r med den lilla Sony Zeiss 35:an som jag hellre tar ut på gatan. Idag tar jag i princip bara med A7III:an när jag ska ut och resa eller jag vet att jag ska dokumentera något och det är mobilkameran jag och alla andra tar gatubilderna med idag.

Systemkameror är fullständigt ute idag och det har jag sett inte minst i sommar här i Vaxholm, där det trots pandemin varit mycket turister i år. Vaxholms ekonomi växte enligt DN med över 10% och det var näst bäst i länet. Så exv. kroglivet i Vaxholm har inte drabbats alls som i övriga Stockholm. Men några systemkameror såg man knappast till överhuvudtaget i sommar. Det är bara vi äldre nördar som luftar gamla darlings ibland och vi är på starkt utdöende.

Det här är ju lite sorgligt för systemkameror har aldrig varit bättre än nu men trots det är intresset för dem uppenbarligen sämre än kanske någonsin. Tillverkarna måste sprida R&D-kostnaderna på allt färre enheter med allt högre priser som följd och det är ju heller ingen vidare logisk och vinnande formel om man vill få till en livskraftig och uthållig marknad för systemkameror tyvärr.

Om jag varit ung idag och börjat resa nu skulle jag aldrig satsat på någon systemkamera. Den tekniska kvaliteten på mina mobilbilder som jag tar med min A42 är faktiskt mycket bättre än den mina Agfa dian någonsin hållit som jag tagit under alla år mellan 1971 och fram till 2005 med min ännu fungerande kompakta Pentax ME. Den har fö i stort samma formfaktor som min A7r så där slöts den cirkeln. Det jag heller aldrig gillat med Sonys A7r är det där fåniga lilla fejkprismat som bara gör det svårare att få ner kameran i jackfickor, även om de är hyfsat tilltagna. Jag väntar fortfarande på FF-hus som är mer som 6000-seriens hus även om även dessa blivit allt större och tyngre. Om inte Leicas digitala M-husvarit så mediokra rent tekniskt i jämförelse med i princip allt japanskt spegellöst och de haft bra inbyggda EVF:er så hade jag nog skaffat något sådant istället men manuell fokus 2021 känns ju heller inte som state of the art direkt.

Tunga klunsiga systemkameror säger sig många tycka om (inte minst gamla CaNikon DSLR-kramare) och det snackas om grepp och balansering av objektiv och ergonomi men sanningen är nog krasst att ju tyngre och klunsigare en systemkamera är ju snabbare hamnar den i bokhyllan som klädsamt bokstöd hos väldigt många (som fortfarande har bokhyllor för de saknas ju också i många yngre hem idag) och där kommer både storlek och tyngd mer till sin rätt. Ofta har steget gått via lättare system som Fujis eller någon 1 tumskompakt men till sist satsar man på en bra mobilkamera istället och den har ju fördelen att den har folk alltid med sig. Jag har svårt att se att detta inte kommer leda till viss utslagning och koncentration bland de kvarvarande tillverkarna av både kameror och objektiv.

Det ser verkligen inte särskilt bra ut för systemkamerorna för framtiden om man kollar hur det ser ut "på gatan" numera och jag har svårt att se att den här dippen inte kommit för att stanna. Det här kanske också är något att begrunda både för traditionella fotoklubbar med systemkamera-baserat DNA och Fotosidan. Mobilerna är där det verkligen händer idag och den marknaden drar till sig de verkligt stora volymerna och pengarna idag när en high end mobil mycket väl kan kosta som en FF-systemkamera som riktar sig till verkliga entusiaster. I vintras när jag uppgraderade telefon fanns Samsung-telefoner med vikbar skärm för över 20 000 spänn. En sådan telefon är idag även en vida effektivare och mer närvarande statusmarkör hos unga än en stor blaffig daterad systemkamera som man ändå aldrig orkar släpa med sig.

Jag har med intresse följt/tjuvläst den här diskussionen, och får väl ta på mig rollen av att säga emot.
Lite, och med glimten i ögat.

Jag har två olika liv.
Ett när jag fotar. Då går jag fullständigt in för det. Letar bilder, tänker på vinklar och bländare.
Ett när jag inte fotar. Då försöker jag vara i nuet, njuta av det fullt ut.
Jag vill inte ha ett liv där jag hela tiden står fotoberedd.
På samma sätt som att jag inte vill vara nåbar via mobilen när jag duschar eller sover.

När jag väl fotar, vill jag ha så bra utrustning som möjligt.
Rejält grepp, EVF, mm.
Jag släpar då ofta med mig en fotoväska.
Skulle det dyka upp något alldeles speciellt och viktigt, när jag inte har kameran med, så använder jag mobilen till att fota.

Vid statsfotande kan man säkert upplevas som suspekt av omgivningen, när man kommer med en stor kamera.
I ett naturreservat känns det annorlunda.
Signalen är väl snarast att man är seriöst intresserad, och med ett rejält tele, även välbeställd och kompetent.

Vid bilismens barndom, för typ 100 år sedan, kände alla bilister gemenskap, och hejade på varandra.
Så är det inte riktigt längre, i alla fall inte i storstadsmiljö.
I naturreservatet är vi med större kameror/objektiv kollegor.

Ovanstående är förstås inget annat än personligt tyckande.
Den intressanta frågan, för mig, är tekniken.
Där är du kunnig Sten-Åke.

En fullformatskamera har vissa plus.
Mer ljus till sensorn.
Objektiv av högre kvalitet.
Bättre sökare.
mm.

Mobilkameran har sina plus.
Större serier - mer pengar till utveckling, lägre pris, mm.
Fler objektiv på "samma gång" - bättre möjlighet till "elektronisk utveckling" , typ AI.
mm.

Bengt var inne på det i sitt senaste inlägg, mobilerna har blivit otroligt mycket bättre på senare tid.
Vad tror du, kommer kvalitetsskillnaderna att bli minimal framöver?
Kommer det även att gälla mitt specialintresse, makrofotografering?
Kan en modern kamera, typ A7-3 eller A7r4 hålla skärpa på en flygande trollslända?
Kan en modern mobiltelefon göra det?

Ursäkta att jag är så frågvis.
jag begär förstås inte att du ska kunna svara på detta.
Däremot är jag intresserad av dina, och andras, tankegångar.
I sin förlängning kan det ju också ha betydelse för frågeställningen om det är en god idé att köpa en något äldre fullformatskamera, som ju TS frågade om.

 

[Sten-Åke Sändh]

Lennart, det är fullständigt klart rent tekniskt att mobilkameror inte är redo idag för kvalificerad makrofotografering, följa fåglar i flykten, sportfotouppdrag, klara snabba förlopp och vara klara till skott utan laggningar. Detsamma gäller när ljuset är så uselt att man verkligen behöver bra egenskaper på höga ISO.

Skulle heller inte ge mig på att ta bilder på hypersnabba småbarn som aldrig sitter stilla eller om man är teknisk perfektionist och alltid förväntar sig att kunna utgå från ett RAW-material med knivskapt fokus tagna i 60 MP med en GM-prime.

Men de är tillräckligt bra för nästan allt annat en genomsnittligt kräsen fotograf ställer idag. "Tillräckligt bra" Lennart för allt utom extrema krav.

Jag kommer just in från en promenad genom Vaxholm Stads alla hamnområden, Västerhamnen, Söderhamnen, Norrhamnen (fiskarnas gamla hamn) och Norrbergshamnen vid Hembyggdsgården. Fullt med turister överallt i det fina vädret - fullsatt till sista plats på Hembyggdgårdens uteplatser. Båten Stockholm kom in i början på eftermiddagen full med folk från Stockholm. Jag kan konstatera, lite förvånad ändå, att jag inte sett en enda systemkamera på dessa två timmar jag var ute.

I början på 2000-talet såldes digitalkameror som aldrig förr. Det var då Bengt köpte sin första DSLR i form av en KonicaMinolta D5D och jag köpte min D7D. Många andra som idag enbart använder mobilkamera tyckte då att de behövde en DSLR eller åtminstone trodde sig behöva en, men har slutat uppgradera eller använda det de redan har. Det som skett idag är att de som faktiskt inte behövde en DSLR ens 2005 eller lite senare faktiskt har upptäckt detta.

Systemkameror har återgått till att vara ett ytterst marginellt särintresse för en ytterst marginell grupp äldre nördar som du, jag och Bengt tillhör samt för de yrkesfotografer som av olika skäl verkligen behöver sina systemkameror. När Stefen Ohlsson summerade utvecklingen hade antalet yrkesfotografer fördubblats från 4000 till 8000 mellan 2008 och 2012. Det finns skäl att tro att den siffrar minskat drastiskt sedan pandemin startade och många jobb försvann med pandemirestriktionerna. Yrkesfotograferna är en än mer marginell grupp än nördarna och mycket tyder på att även den krymper.

Vi systemkameranördar har alla en hel del år på nacken och har samlat på oss en massa grejor som det är lika bra att använda när vi ändå har dem - att sälja gammalt Sony-fotoskrot med dåligt andrahandsvärde är mest onödig kapitalförstöring ..... men om man på en befolkning som är på väg mot 8 miljarder säljer futtiga 10 miljoner systemkameror per år så inser man ju hur otroligt marginell denna grupp systemkamerafotografer verkligen är.

En del kanske kommer ihåg Gary Friedman som i decennier skrivit "friendly manuals" tiil KonicaMinolta och Sony-systemkameror. Han talade om i ett mail redan för ett par år sedan att han numera även börjat göra manualer till Fuji då det säljs färre kameror nu än tidigare trots att just Sony klarat sig hyfsat i en jämförelse. Han måste alltså jobba allt hårdare för att försörja sig precis som många yrkesfotografer och måste nu skriva för fler kameramärken än tidigare av detta skäl.

Det är av alla dessa skäl jag tror det är dags att vi är lite mer lyhörda för vad kidsen med mobilerna och de andra måttligt intresserade mobilfotograferna faktiskt håller på med, för det är där den överväldigande majoriteten fotografer finns. Risken på sikt är väl att de gamla fotoklubbarna med systemkamera DNA riskerar att dö ut om inget sker och man öppnar sig mer även mot de rena mobilfotograferna. Vår gubbgeneration dör ut de närmaste årtiondena. Även Fotosidan kommer nog till sist att påverkas av den marginalisering av detta tidigare så blomstrande digitala systemkameraintresse, som redan skett och fortsätter att ske.

De sänkta volymerna av systemkameror kommer påverka priser, resurser till R&D och produktcyklernas längd på sikt och det motsatta kommer gälla för mobilerna. När det gäller priserna på premiummodellerna så ligger de redan idag över 20 000 kronor. Det är väl ingen högoddsare att påstå att man fortsatt kan förvänta sig en snabbare teknisk utveckling av mobilerna, för relativt sett så kommer det ju vara där de stora volymerna och pengarna finns. Användarna kommer förmodligen uppgradera sina system allt mer motvilligt med en uppgraderings alltmer avtagande marginella nytta . Jag tycker att jag själv är ett bra exempel på det numera, så jag är definitivt en del av både problemet och förklaringen till varför det sett ut som det gjort på systemkameramarknaden de senaste åren.

 

[Bengf]

Diskussionerna om stora eller små kameror är inte ny precis, det var vanligt tex med mycket klena grepp på många populära kameror som allmänheten köpte förr, en hel del objektiv var också mindre i storlek, min gamla 135:a f/2,8 Minolta är inte i vägen precis, ett modernare 16-50 f/2,8 som jag hade var klart större och tyngre. har för mig att afe berättade hur han hade en heldag i London bärandes på en stor Nikon D3 med medföljande objektiv, det var så förr, en del bar omkring på 10-15 kg i stora väskor, några kunde också ses på senaste OS i Tokyo med tre kameror hängandes runt halsen. Det var en sak med ett mål mot fågeltornet och troligen med bil mot bestämt mål, okej med stor utrustning ung ock stark, men en heldag i storstan var lite annat, så gick diskussionen för några år sedan. Min A77 tar bättre bilder än RX100 men den senare är ofta tillräckligt bra, första RX100 är den lättaste med sina 240 gram och 100mm zoom, hade den med hård väska vid bältet, aldrig i vägen märkte inte ens av den, man hade börjat att förändras, och denna lilla tingest slog knock när den kom. numera ligger den också mest på hyllan, telefonen har tagit över för mig. KM5D finns kvar och fungera ännu, några andra Konica ligger också och skrotar i skåpet, resan till Australien 1997 valde jag faktiskt en liten Pentax kompakt för smidigheten tog 7-8 rullar då, bilderna blev utmärkta.

 

[Gamle Svarten]

Lennart, det är fullständigt klart rent tekniskt att mobilkameror inte är redo idag för kvalificerad makrofotografering, följa fåglar i flykten, sportfotouppdrag, klara snabba förlopp och vara klara till skott utan laggningar. Detsamma gäller när ljuset är så uselt att man verkligen behöver bra egenskaper på höga ISO.

Skulle heller inte ge mig på att ta bilder på hypersnabba småbarn som aldrig sitter stilla eller om man är teknisk perfektionist och alltid förväntar sig att kunna utgå från ett RAW-material med knivskapt fokus tagna i 60 MP med en GM-prime.

Men de är tillräckligt bra för nästan allt annat en genomsnittligt kräsen fotograf ställer idag. "Tillräckligt bra" Lennart för allt utom extrema krav.

Jag kommer just in från en promenad genom Vaxholm Stads alla hamnområden, Västerhamnen, Söderhamnen, Norrhamnen (fiskarnas gamla hamn) och Norrbergshamnen vid Hembyggdsgården. Fullt med turister överallt i det fina vädret - fullsatt till sista plats på Hembyggdgårdens uteplatser. Båten Stockholm kom in i början på eftermiddagen full med folk från Stockholm. Jag kan konstatera, lite förvånad ändå, att jag inte sett en enda systemkamera på dessa två timmar jag var ute.

I början på 2000-talet såldes digitalkameror som aldrig förr. Det var då Bengt köpte sin första DSLR i form av en KonicaMinolta D5D och jag köpte min D7D. Många andra som idag enbart använder mobilkamera tyckte då att de behövde en DSLR eller åtminstone trodde sig behöva en, men har slutat uppgradera eller använda det de redan har. Det som skett idag är att de som faktiskt inte behövde en DSLR ens 2005 eller lite senare faktiskt har upptäckt detta.

Systemkameror har återgått till att vara ett ytterst marginellt särintresse för en ytterst marginell grupp äldre nördar som du, jag och Bengt tillhör samt för de yrkesfotografer som av olika skäl verkligen behöver sina systemkameror. När Stefen Ohlsson summerade utvecklingen hade antalet yrkesfotografer fördubblats från 4000 till 8000 mellan 2008 och 2012. Det finns skäl att tro att den siffrar minskat drastiskt sedan pandemin startade och många jobb försvann med pandemirestriktionerna. Yrkesfotograferna är en än mer marginell grupp än nördarna och mycket tyder på att även den krymper.

Vi systemkameranördar har alla en hel del år på nacken och har samlat på oss en massa grejor som det är lika bra att använda när vi ändå har dem - att sälja gammalt Sony-fotoskrot med dåligt andrahandsvärde är mest onödig kapitalförstöring ..... men om man på en befolkning som är på väg mot 8 miljarder säljer futtiga 10 miljoner systemkameror per år så inser man ju hur otroligt marginell denna grupp systemkamerafotografer verkligen är.

En del kanske kommer ihåg Gary Friedman som i decennier skrivit "friendly manuals" tiil KonicaMinolta och Sony-systemkameror. Han talade om i ett mail redan för ett par år sedan att han numera även börjat göra manualer till Fuji då det säljs färre kameror nu än tidigare trots att just Sony klarat sig hyfsat i en jämförelse. Han måste alltså jobba allt hårdare för att försörja sig precis som många yrkesfotografer och måste nu skriva för fler kameramärken än tidigare av detta skäl.

Det är av alla dessa skäl jag tror det är dags att vi är lite mer lyhörda för vad kidsen med mobilerna och de andra måttligt intresserade mobilfotograferna faktiskt håller på med, för det är där den överväldigande majoriteten fotografer finns. Risken på sikt är väl att de gamla fotoklubbarna med systemkamera DNA riskerar att dö ut om inget sker och man öppnar sig mer även mot de rena mobilfotograferna. Vår gubbgeneration dör ut de närmaste årtiondena. Även Fotosidan kommer nog till sist att påverkas av den marginalisering av detta tidigare så blomstrande digitala systemkameraintresse, som redan skett och fortsätter att ske.

De sänkta volymerna av systemkameror kommer påverka priser, resurser till R&D och produktcyklernas längd på sikt och det motsatta kommer gälla för mobilerna. När det gäller priserna på premiummodellerna så ligger de redan idag över 20 000 kronor. Det är väl ingen högoddsare att påstå att man fortsatt kan förvänta sig en snabbare teknisk utveckling av mobilerna, för relativt sett så kommer det ju vara där de stora volymerna och pengarna finns. Användarna kommer förmodligen uppgradera sina system allt mer motvilligt med en uppgraderings alltmer avtagande marginella nytta . Jag tycker att jag själv är ett bra exempel på det numera, så jag är definitivt en del av både problemet och förklaringen till varför det sett ut som det gjort på systemkameramarknaden de senaste åren.

Tack för ditt svar.

Vi får hoppas på att försäljningen av systemkameror stabiliserar sig på 10 miljoner per år.
Människans intresse att avbilda har varit stort, ända sedan grottmålningarnas tid.
Några kommer säkert att vilja "nörda ner sig" i detta, även inom kommande generationer. Trots mobiler.

Jag träffade en fotograf med ett gigantiskt objektiv här nere i naturreservatet.
Han var inte där för fåglar, utan för trollsländor.
Jag frågade om han var med någon fotoklubb.
Nej, han var med i en grupp på facebook som bara fotade just trollsländor.

Om vi talar om bekräftelse ...... som ju är så viktig för oss gruppvarelser.
Med internet får jag mer uppskattning för mina bilder än vad jag fått tidigare.

Det finns ungdomar som lyssnar på vinylskivor och blaskar i mörkrum.
Det kommer säkert att finnas ungdomar som skaffar sig digitalkameror också, även om det aldrig blir som i början av 2000-talet.
Det fenomenet var tillfälligt och har redan dött ut.
Kompisen köpte en Canon systemkamera till sin son. För typ 5.000:-, med objektiv. Ny. Omöjligt för honom att motstå.
Varken han eller sonen kom att använda kameran, inte ens som bokstöd.

Att det blir mer som förr, man skaffar sig en kamera som man använder i massor av år, innan man byter ......
Du har talat för det i tidigare inlägg, både som något troligt och något på vissa sätt positivt.
Jag håller med.
Jag funderar på om en A7r4 skulle kunna bli en sådan kamera för mig, och undrar därför om du vet/tror att AF i en sådan kamera klarar att följa en flygande trollslända.

Sammanfattningsvis ser vi nog ungefär samma framtid för systemkameror framför oss Sten-Åke.
Möjligen att jag kanske ser den i aningen ljusare färger .