Annons

Bildstabilisering med rörliga objekt

Produkter
(logga in för att koppla)

HappyEmil

Aktiv medlem
Är på väg att köpa ett canon 70-200 f/4L, men sneglar lite åt det med IS eftersom priset för det begagnat är ungefär detsamma som det utan IS nytt. Jag tänker mest fota mina barn utomhus, och känner därför inte nåt större behov av f/2.8. Läste nånstans i en tråd här på fotosidan att bildstabilisering var meningslöst ifall man fotade rörliga objekt. Är detta verkligen helt sant? Det borde ju bero på hur mycket man zoomar, hur mycket man skakar samt rörelsen hos det man fotar. Är det kanske så att det man fotar måste röra sig väldigt snabbt för att IS ska vara meningslöst?

Så, finns här nån klok person som kan upplysa mig? Även praktiska erfarenheter är såklart av intresse. En beräkning skulle såklart vara spännande också (objektivet är tänkt att sitta på en 500D)...
 
Det som åsyftas är att om motivet rör sig, hjälper ingen IS för att få det skarpt. Det enda som hjälper är kort slutartid, vilket i sin tur betyder stor bländare och/eller hög ISO.
Därför kan ett EF 70-200 mm f/2,8L USM vara bättre i ett sånt fall än ett EF 70-200 mm f/4L IS USM. Ska du däremot fotografera stillastående ting är stabiliseringen i f/4, som motsvarar upp mot fyra bländarsteg, mer betydelsefull än ett steg större bländaröppning. Ett hälften så tungt objektiv får du på köpet.

Man kan, med en hel del träning, få till riktigt fina "långa" panoreringar med optik med lite längre brännvidd och IS. Inbilla dig bara inte att det räcker med två minuters övning.

Annars är det alltså dina egna skakningar IS motverkar, men inga andra rörelser.
 
OM objektet rör sig så snabbt att du måste använda en så kort slutartid så att den tar hand om dn egen skakning också, ja då behövs inte IS. Den kan tom störa fokuseringen. Det går dock att stänga av den horisontella IS:en på en objektiv för att ma skall kunna panorera och få hjälp med vertikala skakningar. Detta har jag dock inte provat.Is gör mest nytta i svagt ljus och mindre rörliga objekt.

Är på väg att köpa ett canon 70-200 f/4L, men sneglar lite åt det med IS eftersom priset för det begagnat är ungefär detsamma som det utan IS nytt. Jag tänker mest fota mina barn utomhus, och känner därför inte nåt större behov av f/2.8. Läste nånstans i en tråd här på fotosidan att bildstabilisering var meningslöst ifall man fotade rörliga objekt. Är detta verkligen helt sant? Det borde ju bero på hur mycket man zoomar, hur mycket man skakar samt rörelsen hos det man fotar. Är det kanske så att det man fotar måste röra sig väldigt snabbt för att IS ska vara meningslöst?

Så, finns här nån klok person som kan upplysa mig? Även praktiska erfarenheter är såklart av intresse. En beräkning skulle såklart vara spännande också (objektivet är tänkt att sitta på en 500D)...
 
Det som åsyftas är att om motivet rör sig, hjälper ingen IS för att få det skarpt. Det enda som hjälper är kort slutartid, vilket i sin tur betyder stor bländare och/eller hög ISO.
Därför kan ett EF 70-200 mm f/2,8L USM vara bättre i ett sånt fall än ett EF 70-200 mm f/4L IS USM. Ska du däremot fotografera stillastående ting är stabiliseringen i f/4, som motsvarar upp mot fyra bländarsteg, mer betydelsefull än ett steg större bländaröppning. Ett hälften så tungt objektiv får du på köpet.

Man kan, med en hel del träning, få till riktigt fina "långa" panoreringar med optik med lite längre brännvidd och IS. Inbilla dig bara inte att det räcker med två minuters övning.

Annars är det alltså dina egna skakningar IS motverkar, men inga andra rörelser.

Ok, men är det inte så att jag kan ha kortare slutartider ifall jag har IS? Dvs är det mina skakningar när jag fotar på frihand som bestämmer slutartid eller är det rörelsen hos det jag fotar (generellt sett)? För att uttrycka mig lite tydligare; är det alltid det rörliga objektet och inte skakningarna som skapar rörelseoskärpa? Hoppas jag gör mig förstådd. Annars får jag försöka förklara lite bättre hur jag tänker.
 
Kortare slutartid är ex vis 1/600 jmft med 1/100.
Det är både och som bestämmer! Allt som rör sig kan orsaka oskärpa. Objektet eller dina händer eller både/och samtidigt. Ä du nkt stadig på handen eller tar stöd som hjälp, ja då är det objektets rörelser som troligen är det kritiska och som avgör vilken slutartid som krävs. Står du på ett ben och är lite bakis så kan dina egna skakningar vara avgörande. Det finns inget generellt svar på frågan. IS hjälper endast mot dina egna skakningar.

Ok, men är det inte så att jag kan ha kortare slutartider ifall jag har IS? Dvs är det mina skakningar när jag fotar på frihand som bestämmer slutartid eller är det rörelsen hos det jag fotar (generellt sett)? För att uttrycka mig lite tydligare; är det alltid det rörliga objektet och inte skakningarna som skapar rörelseoskärpa? Hoppas jag gör mig förstådd. Annars får jag försöka förklara lite bättre hur jag tänker.
 
... är det alltid det rörliga objektet och inte skakningarna som skapar rörelseoskärpa? ...
Nej, det är både och. Om man har ett objektiv med IS elimineras skakningarna (inom vissa gränser). Men om objektet rör sig så snabbt att man behöver en kort slutartid, t ex 1/200 sek, innebär det också att den korta slutartiden gör att fotografens "skakningar" inte märks på bilden. Alltså är IS inte nödvändigt i dessa fall.

Men detta resonemang är väl mest intressant om man uteslutande plåtar t ex ishockey eller innebandy. De flesta andra motiv -- t ex barn eller djur -- är ju ganska ofta mer eller mindre stilla, och då kan man ha stor nytta av IS.
 
Ok, men är det inte så att jag kan ha kortare slutartider ifall jag har IS? Dvs är det mina skakningar när jag fotar på frihand som bestämmer slutartid eller är det rörelsen hos det jag fotar (generellt sett)? För att uttrycka mig lite tydligare; är det alltid det rörliga objektet och inte skakningarna som skapar rörelseoskärpa? Hoppas jag gör mig förstådd. Annars får jag försöka förklara lite bättre hur jag tänker.

Slutartiden är ju kopplad till bländaren du använder samt det ljus du har där du fotar och givetvis känsligheten på kameran(ISO). I samma situation så kan du ha 1/160s med ett f2.8 och 1/80s med f4. Där hjälper dig inte is att få en skarp bild. däremot har du chansen att få en skarp bild på slutartider som normalt ger skakoskärpa. Att du inta kan hålla still. Försök tänka att IS fungerar som ett stativ. Den tillåter längre slutartider i dom fallena det funkar. I rörliga situationer är f2.8 alltid att föredra framför en mindre bländare.. Alternativet kan ju vara att fota på iso 400 istället för 200 tex. Då tjänar du ju ditt bländarsteg där.
 
Ok, men är det inte så att jag kan ha kortare slutartider ifall jag har IS? Dvs är det mina skakningar när jag fotar på frihand som bestämmer slutartid eller är det rörelsen hos det jag fotar (generellt sett)? För att uttrycka mig lite tydligare; är det alltid det rörliga objektet och inte skakningarna som skapar rörelseoskärpa? Hoppas jag gör mig förstådd. Annars får jag försöka förklara lite bättre hur jag tänker.

Skakningsoskärpa är alltid skakningsoskärpa. Du skakar kameran och får oskärpa.

Rörelseoskärpa är alltid rörelseoskärpa. Motivet rör sig så snabbt att din slutartid inte räcker för att "frysa" det.

Bildstabilisering ger dig möjlighet att fota med längre slutartider, det vill säga motsatsen till det du vill åstadkomma.
 
Skakningsoskärpa är alltid skakningsoskärpa. Du skakar kameran och får oskärpa.

Rörelseoskärpa är alltid rörelseoskärpa. Motivet rör sig så snabbt att din slutartid inte räcker för att "frysa" det.

Bildstabilisering ger dig möjlighet att fota med längre slutartider, det vill säga motsatsen till det du vill åstadkomma.

Ok. Tack för alla svar. Tror jag uttryckte mig lite klumpigt i vad jag egentligen undrade, vilket egentligen är en rätt diffus och dum fråga (och jag har väl delvis fått den besvarad i tråden här); låt säga att jag har en inzoomad springande unge på 200mm. Jag fotar ungen för hand. Vad är det då som mest sannolikt bestämmer min längsta möjliga slutartid, skakningarna från mig eller ungens hastighet (förutsatt att jag är normalt darrhänt och att ungen inte är världsmästare i 100 m)? Det är det jag försöker skaffa mig en uppfattning om. Dvs vid (ungefär) hur mycket rörelse går gränsen från att mina skakningar bestämmer längsta möjliga slutartid till att objektets rörelse bestämmer längsta möjliga slutartid.
 
Skakningsoskärpa är alltid skakningsoskärpa. Du skakar kameran och får oskärpa.

Rörelseoskärpa är alltid rörelseoskärpa. Motivet rör sig så snabbt att din slutartid inte räcker för att "frysa" det.

Bildstabilisering ger dig möjlighet att fota med längre slutartider, det vill säga motsatsen till det du vill åstadkomma.

PS Skakningsoskärpa och rörelseoskärpa är väl precis samma sak egentligen? Det beror ju bara på hur man ser det och var man sätter sin referens. Det kan ju vara kameran som är helt stilla och resten av världen som rör sig skakigt ;)
 
PS Skakningsoskärpa och rörelseoskärpa är väl precis samma sak egentligen? Det beror ju bara på hur man ser det och var man sätter sin referens. Det kan ju vara kameran som är helt stilla och resten av världen som rör sig skakigt ;)

Nej, det är inte samma sak. Det är två olika saker, och det har därför två olika namn.

Skakningsoskärpa orsakas av fotografen.

Rörelseoskärpa orsakas av motivet.
 
Ok. Tack för alla svar. Tror jag uttryckte mig lite klumpigt i vad jag egentligen undrade, vilket egentligen är en rätt diffus och dum fråga (och jag har väl delvis fått den besvarad i tråden här); låt säga att jag har en inzoomad springande unge på 200mm. Jag fotar ungen för hand. Vad är det då som mest sannolikt bestämmer min längsta möjliga slutartid, skakningarna från mig eller ungens hastighet (förutsatt att jag är normalt darrhänt och att ungen inte är världsmästare i 100 m)? Det är det jag försöker skaffa mig en uppfattning om. Dvs vid (ungefär) hur mycket rörelse går gränsen från att mina skakningar bestämmer längsta möjliga slutartid till att objektets rörelse bestämmer längsta möjliga slutartid.

Jag har fotat väldigt mycket travhästar genom åren. En travhäst som sträcker ut ordentligt kräver en slutartid på säkrast 1/1000 för att "frysas" ända ut till hovspetsarna.

Ett barn springer inte lika snabbt men rör ändå två armar och två ben hela tiden. För att vara säker på att fånga sådana ögonblick utan rörelseoskärpa krävs åtminstone 1/500 men sannolikt ännu kortare slutartid.

Din egen darrighet har marginell betydelse jämfört med motivets rörelser.
 
Det är inte så svårt att räkna på heller. En bil som åker med 30m/s och tar upp 55% av bilden och du godtar 2 pixars "ludd" så är maximala slutartiden som målet medger 2/(3000*(4/30)) vilket är ungefär en 8000 del... Kameraskakningarna sätter gränsen 1/brännvidden och 1/2*brännvidden på APS-C gränsen till som minst 1/400 vilket betyder att IS är helt meningslöst i detta fall. Med längre brännvidd, mindre del av bilden motivet utgör och lägre hastighet så flyttas gränsen för om IS är meningsfullt eller inte. På brännvidder över 400mm så är det nästan alltid motiverat på de flesta motiv med IS, på kortare brännvidder mer sällan motiverat, men det är alltid möjligt att räkna på ungefär hur mycket i pixlar målet flyttar sig under en given exponeringstid och en given hastighet och sedan jämnföra detta med vad 1/(brännvidd*cropfaktor) ger. Monopod lägger på minst en faktor två i skakningsorskepeberäkningarna och med mycket övning 3 steg.
 
Jag har fotat väldigt mycket travhästar genom åren. En travhäst som sträcker ut ordentligt kräver en slutartid på säkrast 1/1000 för att "frysas" ända ut till hovspetsarna.

Ett barn springer inte lika snabbt men rör ändå två armar och två ben hela tiden. För att vara säker på att fånga sådana ögonblick utan rörelseoskärpa krävs åtminstone 1/500 men sannolikt ännu kortare slutartid.

Din egen darrighet har marginell betydelse jämfört med motivets rörelser.


Jag håller inte riktigt med; ovan resonemang är helt riktigt "tekniskt" sett, men för foto av barn i rörlese är en lagom oskärpa i de delar av kroppen som rör sig snabbare än huvudet ganska acceptabelt. T.o.m. nästan krävs för att ge intryck av fart i rörelserna. Det som är viktigt är att ansiktet och ffa ögonen är hyffsat skarpa. Jag skulle nog säga 1/125 sekund för barnfoto och med lite skicklighet i komposition och tur i rörelsen kan 1/60 fungera.

Och då är faktiskt IS på c 135mm och över riktigt bra att ha...
 
Jag håller inte riktigt med; ovan resonemang är helt riktigt "tekniskt" sett, men för foto av barn i rörlese är en lagom oskärpa i de delar av kroppen som rör sig snabbare än huvudet ganska acceptabelt. T.o.m. nästan krävs för att ge intryck av fart i rörelserna. Det som är viktigt är att ansiktet och ffa ögonen är hyffsat skarpa. Jag skulle nog säga 1/125 sekund för barnfoto och med lite skicklighet i komposition och tur i rörelsen kan 1/60 fungera.

Och då är faktiskt IS på c 135mm och över riktigt bra att ha...

Givetvis är det så att andra förutsättningar gäller om man INTE strävar efter skärpa på hela motivet.

Mitt svar handlade om hur man undviker oskärpa på hela motivet.

Jag har under flera år som hästfotograf aldrig råkat ut för skakningsoskärpa trots att jag inte använt bildstabilisering. Det beror givetvis på de korta slutartidena.'

På senare år har jag fotat en hel del barnbilder, och många gånger på barn i rörelse. Det har jag också gjort utan bildstabilisering. Jag kan ha fel, men jag tror inte att bildstabilisering ger så mycket effekt på barn annat än om de håller sitt huvud i samma linje när de springer, vilket nog inte sker så ofta. :)
 
Senast ändrad:
Givetvis är det så att andra förutsättningar gäller om man INTE strävar efter skärpa på hela motivet.

Mitt svar handlade om hur man undviker oskärpa på hela motivet.
.... :)

Jag tror att vi är helt överens. Min avsikt var inte att säga att du har "fel".. bara ge en annan vinkling på frågan om vilka slutartider man använder.
 
Jag äger ett 70-200/4L utan IS. Skulle vilja belysa några saker. Jag fotograferar en del barn. Genom att sätta upp två blixtar som täcker in ett större område ett vardagsrum/trädgård och sedan använda en radiosändare fungerar det ypperligt med 4. Blixtljuset hjälper till att frysa barnet och man kan tona ned bakgrunden genom att ställa tiden. Detta är kanske inte praktiskt vid en idrott etc, men för mig som privatperson är det ett bra alternativ.

På sommaren i trädgården brukar ju inte tider vara något problem. Inte för mig i alla fall. På vintern så finns ju problemet mera men kan man använda enbenstativ.

Nästa fråga man kan fråga säg, behöver man alltid ha 100% knivskarpa bilder? Ibland kan ju skakningsoskärpan och rörelse oskärpan bidra till att berättelsen i om fart och fläkt. etc.

Har man pengar gå direkt på 70-200/2.8L med IS.
 
En bra grej med IS är att den även stabiliserar sökarbilden. Det kan ju vara praktiskt om man fotar från något som rör sig, även om exponeringstiderna är korta. Själv tycker jag det är bra när jag plåtar segling, där ljuset ganska sällan är ett problem.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto