Det är just det som är vitsen med JPEG-komprimeringen, den ska inte märkas om man gör det bra. Vårt seende är lite förlåtande och det är detta som utnyttjas av JPEG-komprimeringen. I TIFF sparar 5400:an sina bilder okomprimerat, dvs bilddatat blir 2592x1944x3 = 15116544 byte. Sedan tillkommer några hundra byte filhuvud, men resultatet blir ca 14,4-14,5 Mb.
JPEG kan komprimera en bild normalt med kompressionsgrad 1:10 utan att det märks synbart. Upp till 1:20 eller 1:30 om man vrider på reglagen lite till (bilden i ditt exempel hade förhållandet 1:28). Bildens skärpa påverkas inte direkt av komprimeringen, dock så kan sk artefakter införas i bilden vid komprimeringen. Dessa artefakter syns oftast tydligast som små oregelbundenheter i jämnljusa ytor kring skarpa konturer, tex i himlen kring en persons huvud. Artefakterna kan bli störande och upplevas som om skärpan blir förändrad.
Tar du däremot bilder på grafiska motiv, dvs där du har mycket skarpa kanter och enfärgade, icke övertonande ytor, så kommer JPEG-formatet inte längre till sin rätta. Sådana motiv är dock mycket ovanliga i den vanliga världen.
När du skriver ut din 5 Megapixelsbild på ett A4 har du ungefär 235dpi, vilket är bra. Artefakterna blir då väldigt små, storleksordningen strax under en millimeter vid den höga upplösningen så det är väldigt små detaljer vid såpass hög upplösning. Beroende på vilken skrivare du har och kvaliteten på utskriften kan dessa artefakter som JPEG-komprimeringen gav upphov till dessuotm reduceras ytterligare av att tex pappret "blöder" ihop färgerna.
Vill du verkligen se skillnaden mellan två testbilder får du ta och ställa kameran på stativ och ta samma bild två gånger, en gång som TIFF och en gång som Basic JPEG. Det är nog på stört omöjligt att göra det utan att rubba kameran, men kan vara värt ett försök. Därefter använder du ImageMagicks program composite (
http://www.imagemagick.org/):
composite -compose difference bild1.tiff bild2.jpeg resultat.tiff
Bilden resultat.tiff innehåller nu skillnaden mellan de bägge bilderna och kommer vara en väldigt mörk bild. Du kan se konturer av föremål och det är där som JPEG-artefakterna kommer in. Hade JPEG-komprimeringen varit helt perfekt hade denna bild varit svart, det du ser nu är "felet".
Är du mindre noggrann kan du bara ta och blåsa upp dina bilder till 300% eller mer i bildbehandlingsprogrammet och leta efter artefakterna, men om du ändå inte ser skillnad när du skriver ut dem så kanske det inte är lönt att leta efter defekterna heller.
Så, tillbaka till frågan om optimal inställning. Någon sådan finns inte utan det är en avväggningsfråga. Jag skulle nog personligen inte använda TIFF eftersom det inte tillför så där jättemycket egentligen, till skillnad från storebröderna i klassen som sparar NEF/RAW så är ju TIFF från 5400:an fortfarande 8-bitar per färgkanal medan NEF idag oftast är 12-bitar, dvs man har lite mer färgdata att laborera med. Möjligtvis om jag märkte att ett motiv tog skada av artefakterna så skulle jag ha använt TIFF. Nackdelen med okomprimerad TIFF är att bilderna blir så ohemult stora och äter minneskort. Jämför dina 5Mpixelsbilder i 8-bitarsfärg som i TIFF blir 15Mbyte och min D70:s 6Mpixelsbilder i 12-bitarsfärg som i NEF blir 5,6Mbyte.
Däremot vet jag inte om jag skulle valt just Basic JPEG. De få gånger då jag tagit JPEG-bilder med min D70 har jag valt Fine. Visserligen blir de större men det är så oerhört tråkigt om man efteråt märker att man fick störande artefakter i bilden. Då är det kört. Du måste ta om bilden eller försöka retuschera bort artefakterna (knappast görbart i praktiken).
I en tidigare tråd pratade vi lite om just JPEG-komprimering och skärpa:
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=21995
