Ingen lag
reglerar vem som får ge ut presskort även om SJF och eventuellt TU (TidningsUtgivarna) hade ett informellt monopol fram till 2000. SJF erbjuder emellertid sina medlemmar ett internationelt presskort som utfärdas av IFJ (International Federation of Journalists) och väger mycket tungt. I en del stora formella sammanhang är det enda som gäller.
Men precis som sagts så är det ofta individuell ackkreditering på stora evenemang. Dels av säkerhetsskäl och dels för att en del använder presskortet som inträdesbiljett.
För de som arbetar med den här typen av frågor hos myndigheter som exempelvis regeringskansliet eller på företag som arrangerar större evenemang är det de vanliga presskorten som räknas. BLF, SJF, TU och de större medieföretagens egna kort, Även SIF har ett presskort. Det går alltid att hitta undantag om man gillar hårklyveri men det är precis som jag skriver, altt annat är svammel. För övrigt krävs det sedan några år även personlig ackreditering till riksdagen.
Att vem som helst kan ge ut presskort innebär däremot inte att det är enkelt att ge ut presskort som är giltiga ID-bevis. Då måste en godkänd standard följas. I Sverige avgör klassningssällskapet Det Norske Veritas och deras certifieringskommitté vilka som får ge ut sådana kort.
I mitt arbete som fackpressjournalist besöker jag endast sällan lite mer flashiga tillställningar och det är mycket ovanligt att jag måste visa presskortet.
Undantag kan vara tillställningar med riktigt höga dignitärer och då är det ofta en säkerhetsfråga. Ett annat undantag är den glassiga möbelmässan i Milano som är mycket restriktiv. De fullkomligen dränks av ackrediteringsansökningar från folk som gillar att frottera sig i pressrummet och framförallt vill ha inbjudningar till olika evenemang som pågår parallellt, hög kändsifaktor. Men när jag är där på maskinmässa, så är det bara att gå rakt in och det frågas varken efter presskort eller ackreditering.
Vad det gäller Fria Journalisters presskort, så är det mesta redan sagt. Rent Juridiskt är det inte lurendrejeri. Men däremot är det modernt bondfångeri. I min ordbok förklaras bondfångare så här, bedragare som använder sig av enkla knep mot oerfarna och lättlurade offer.
Att Micke Gustafsson ger ut sitt löjliga presskort kan man ju se som en kul grej, för det är nog som han säger att det funkar här och där. Men det är ganska taskigt att han tar 900 spänn för det.
Hälsar Klas B
