Emil-G skrev:
Nu vet jag inte riktigt om jag hänger med här.
Återspolningsratten till vänster på kamerahuset går ner och greppar filmrullen när du vrider på den. Själva filmkassetten (eller vad vi nu skall kalla den lilla metallhylsan som filmen ligger upprullad i) sitter på samma sida som återspolningsvredet. På höger sida har du slutartidsvredet, avtryckaren och frammatningsarmen. När du har tagit en bild spänner du kamerans mekanik och drar fram filmen en ruta med hjälp av frammatningsarmen. Den blir då klar att ta nästa bild.
När filmen är slut går det inte längre att spänna kameran utan frammatningsarmen stoppar tidigare än normalt. Då trycker du ner den lilla armen/knappen på framsidan av kameran, håller den nere och börjar spola tillbaka filmen med ratten på vänster sida i pilens riktning (medurs rimligen). Om du lyssnar noga kan du efter en liten stund höra ett knäpp från höger sida av kameran när filmen släpper från upptagningsspolen. Om du slutar vrida när du hör knäppet slipper du bryta upp filmkassetten när du skall framkalla filmen utan kan dra ut den ur kassetten på samma sätt som sker i kameran (gör inte detta nu, bara i ett kolsvart mörkrum). Om du inte hör något knäpp fortsätter du veva tills du märker att motståndet plötsligt minskar. Då vevar du ytterligare ett par varv för att vara säker på att få in hela filmen i hylsan innan du öppnar kameran.
Du bör inte tvinga återspolningsratten i fel riktning (moturs) när du har film i kameran, du riskerar att vecka/bocka filmen och det ser inte roligt ut på en kopia.
Ljusstyrkan på objektivet beror nog snarare på åldern än filmformatet, det är väl trots allt 40-50 år gammalt. Du kan inte förutsätta att allt blir sämre bara för att det inte är digitalt, t.ex. är diffraktion och kromatisk aberration mycket större problem på dagens högupplösta, små sensorer än vad de någonsin varit på film. Jag tror dessutom att de flesta föredrar filmkorn framför digitalbrus på en förstoring. Det finns vissa fördelar med digitalkameror men de är inte bäst på allt.
Ok, jag har nog ingen koll, jag har för mig att filmrullen som sattes i kameran sitter under slutaren, och jag antar att det är in i rullen som filmen ska igen, baklänges alltså, när man fotat klart? Eller snurras den upp på nån annan spole av nåt slag? Kankse dumma frågor, men jag har typ aldrig rört en analog kamera förut....inte så lätt då.
Men om jag tror mig ha råkat snurra lättåtkommliga återspolningsratten en aning motsatt pilens riktning så är det lika bra att snurra den lite i pilens riktning efteråt, för att va säker att filmen är någorlunda spänd. Kanske räcker med att veta det, så man inte sabbar bilder.
Men skumt att man kan snurra och spänna (eller skrynkla) filmen med bara ratten, när man som du säger måste dra i den där spärren för att rulla tillbaka filmen in i rullen???
Jo diffraktionsproblem blir tydligen lite mindre, i takt med att "filmstorleken" ökar. Kromatisk abberation vet jag inte, men det kanske också är kopplat till storlek. Eller tänkte du bara optiskt, att eftersom Leica inte har några feta telezoomar eller någon riktigt billig/dålig optik, så slipper man det?
Fan det känns inte bra att inte kunna se bilderna man tagit. Tänk om man kämpar och kämpar och så lämnar man in rullen till slut och får tillbaka 36 svarta, eller vita, eller suddiga, eller raktigenom felexponerade, bilder

Läbbigt ju
