Annons

Hur hemlig får man vara?

Produkter
(logga in för att koppla)
Har du tänkt på vad vi fotografer utsätter våra motiv för? På min blog har jag skrivit lite tankar om det. Här.
http://bilderfotografierkort.blogspot.se/2012/12/den-hemlige-fotografen.html

Själv e jag allergisk mot höftskott. Både att ta och att titta på. Numera fullständigt regnar det in "gatufoton" från mobiler/små kompakter tagna på folk som råkar sitta mitt emot på bussen/tåget. Naturligtvis genom att höfta o hoppas på det bästa. Tråkig utveckling tycker iaf jag.
 
Det är de som tänjer på gränserna till det yttersta och ibland tar ett rejält kliv bortom vad som är anständigt och etiskt och dessutom publicerar det, som är vi vanliga fotografers stora bekymmer genom det rabalder det orsakar. Till det kommer klåfingriga politikers stora vilja att profilera sej i ett för gemene man lättbegripligt ämne och kanske tjäna in en och en annan politisk poäng. Upploppen i Gbg i går är ytterligare en annan sida av det hela.
 
Det är de som tänjer på gränserna till det yttersta och ibland tar ett rejält kliv bortom vad som är anständigt och etiskt och dessutom publicerar det, som är vi vanliga fotografers stora bekymmer genom det rabalder det orsakar. Till det kommer klåfingriga politikers stora vilja att profilera sej i ett för gemene man lättbegripligt ämne och kanske tjäna in en och en annan politisk poäng. Upploppen i Gbg i går är ytterligare en annan sida av det hela.

Håller med fullt ut!
 
Det är de som tänjer på gränserna till det yttersta och ibland tar ett rejält kliv bortom vad som är anständigt och etiskt och dessutom publicerar det, som är vi vanliga fotografers stora bekymmer genom det rabalder det orsakar. Till det kommer klåfingriga politikers stora vilja att profilera sej i ett för gemene man lättbegripligt ämne och kanske tjäna in en och en annan politisk poäng. Upploppen i Gbg i går är ytterligare en annan sida av det hela.

Du sätter fingret på något både viktigt och - tyvärr - vanligt.

Kombinationen av å ena sidan sådana som vill utmana gränser ("titta på mig, så modig jag är") och å andra sidan politiker och tjänstemän som vill visa sig kraftfulla ("titta på mig, så handlingskraftig jag är") slutar lätt i diverse ogenomtänkta och odemokratiska regler och förbud.

Jag upplever det som det finns en del människor som känner att de vill provocera för provocerandets egen skull. "Jag har rätt att göra något, då måste jag visa alla att jag har den rätten."

Jag kan acceptera att andra har fri rätt att ta bilder av mig när jag rör mig i offentliga miljöer (varför nu någon skulle vilja det :) Men jag har svårare att acceptera att alla automatiskt har rätt att publicera bilder av mig var, när och hur ofta de vill.
 
Jag har tagit gatubilder i många år och strävar mot att vara öppen med vad jag göra. Jag vill gärna vara så snabb att jag hinner ta bilden innan märker något, men sen är det jättebra om jag blir upptäckt. Då tackar jag för bilden med leende.

Naturligtvis har jag smygtagit bilder, men jag har sällan klarat av att publicera dem. Jag skäms lite. Jag tycker inte heller att höftskott blir lika bra. Det syns att bilder är tagna underifrån och man får en tjuvkikskänsla istället för att känna sig närvarande.

Jag tycker att det är viktigt att vi ur ett demokratiskt perspektiv har rätt att skriva och publicera i stort sett vad som helt. Men den friheten kräver att man tar sitt ansvar och tänker på vad man publicerar. Det vore hemskt om det inte togs och publicerades bilder på hur vi lever i dagens samhälle bara för att någon kan vara obekväm med att visa sin frisyr för dagen.
 
Det är helt riktigt. Själva fotograferingen är helt ofarlig för den som blir fotograferad. Det är vad som händer med bilden senare som är värt att fundera över, men för de allra flesta borde det inte vara värre att synas på en publicerad bild än att synas på allmän plats. märkvärdigt är det inte.
 
Det är helt riktigt. Själva fotograferingen är helt ofarlig för den som blir fotograferad. Det är vad som händer med bilden senare som är värt att fundera över, men för de allra flesta borde det inte vara värre att synas på en publicerad bild än att synas på allmän plats. märkvärdigt är det inte.

Jag håller med dig om att själva fotograferandet sällan är det som stör, utan publicerandet. Det många nog är obekväma med är att inte ha något inflytande över var och i vilka sammahang de kan bli publicerade.

Jag upplever att en del människor som själva är helt bekväma med att vara publika och offentliga tycks utgå att det samma också gäller andra människor de träffar. För mig känns det ganska respektlöst.
 
Det finns många som blir irriterade eller nervösa över att man tittar på dem. Det är ingen anledning till att förbjuda att man ser på varandra.

Det är överdramatiserat med bildpublicering. De allra flesta publiceringar sker av någon vi känner, en vän eller släkting lägger upp en vill där vi syns i något vardagligt sammanhang. Ytterst få publiceringar visar något kränkande. Skvaller och skitsnack mellan bekanta är ett oerhört mycket större problem vad gäller spridande spridande av en felaktig och eller negativ bild av personer.

Att någons hus syns på bild sker dagligen och kan inte anses kränkande. Det händer varje dag. Ska man inskränka det blir det ett väldigt konstigt samhälle. Vilka andra tillhörigheter får man i så fall inte heller visa? Din bil, din cykel? Minns någon tråd där någon faktiskt upprördes av att hans bil fanns med på bild, så det är inte helt taget ur luften. Kanske känns lite känsligt att visa en strand där du badat? Får man berätta om personeer, hus och de andra sakerna i text? Vad skiljer i så fall text från bild vad gäller publicering av dessa känsliga saker?
 
Det blir ju lätt lite svartvitt i forumdiskussioner. Det är trots allt stor skillnad mellan att vara respektlös och att vara tveksam till förbud.
Det jag menar är att det visst finns problem med att få publicera fritt men att motsatsen skulle vara än mer problematisk. Så länge de allra flesta fotografer respekterar omgivningen är det inte någon stor sak, samma sak som för all annan verksamhet.
 
Nu är ju visserligen Youtube film och inte foto men en bekant jobbar som väktare och det är oftare folk står och filmar människor som slåss och lägger ut på nätet än griper in eller ringer Polisen :( Det är tråkigt att viljan att skapa coolaste filmen är viktigare än att bry sig om sina medmänniskor.
 
Får man berätta om personeer, hus och de andra sakerna i text? Vad skiljer i så fall text från bild vad gäller publicering av dessa känsliga saker?

Att visa på bild får en större publik än att berätta i text. Bilder får nästan alltid större genomslagskraft än texter.
 
Jag upplever att en del människor som själva är helt bekväma med att vara publika och offentliga tycks utgå att det samma också gäller andra människor de träffar. För mig känns det ganska respektlöst.

Det är svårt för mig att veta om folk kommer att vara bekväma med publiceringen, det är ju högst individuellt. Men jag kan sätta mina etiska gränser. Bekvämligheten måste vägas mot nyttan med bilden - det vore trist om vi inte dokumenterade vår samtid.

Frågan om respekt tycker jag kommer in i själva fotograferingsituationen och när vi diskuterar vilken självcensur som fotografen tillämpar, men jag kan inte säga att det generellt är respektlöst att publicera gatufoton.
 
Jag upplever att en del människor som själva är helt bekväma med att vara publika och offentliga tycks utgå att det samma också gäller andra människor de träffar. För mig känns det ganska respektlöst.

Tycker att "respektlöst" är ett i sammanhanget väldigt kraftigt ord, eller bara slarvigt och ogenomtänkt använt.
Det är inte alltid vi delar samma bild av verkligheten som våra medmänniskor. Men om någon person som vi vill/är på väg att fotografera påstår att fotografering leder till vinterkräksjuka eller att fotografen är en djävulens hantlangare. Ska man bara platt acceptera den världsbilden eller kan man få bortse från såna horribla påståenden?

För mig är det helt okej att om någon jag fotograferar inte gillar att vara med på bild, att en tagen bild inte går att visa i olika publika sammanhang - men kom inte med olika påståenden som verkar hämtade från en vriden verklighetsuppfattning.
 
Av en händelse kommer nu detta:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/krankande-fotografering-ska-forbjudas

Det kan vi tacka dem för som inte kan hålla avtryckarfingret i styr. Nu har visserligen förslaget skrivits om och preciserats bättre.

Jag har också sysslat med gatufoto, det gjorde jag redan i början på 60-talet med min Ikoflex som var sällsynt lämpad för det. Den hade nämligen avtryckaren uppe vid schaktkanten och med sökarschaktet stängt, kameran på hyperfokalavståndet så var det bara att trycka med vänster lillfinger när kameran hängde på magen. Perspektivet blev på så sätt ett barns.
Men särskilt elaka bilder blev det inte och framför allt minimal spridning. Det är ju just spridningen som är problemet genom att det är så lätt numera att visa bilder på internet till skillnad mot t.ex. hur det var bara för 15 år sedan när jag skaffade egen internetuppkoppling.
 
Det blir ju lätt lite svartvitt i forumdiskussioner. Det är trots allt stor skillnad mellan att vara respektlös och att vara tveksam till förbud.

Just det :) Och jag hör till dem som är djupt skeptisk till att lagstiftning eller regler skulle kunna bidra med något positivt i det här sammanhanget. Men att lite mer eftertanke från fotografer ibland skulle vara bra.

Det jag menar är att det visst finns problem med att få publicera fritt men att motsatsen skulle vara än mer problematisk. Så länge de allra flesta fotografer respekterar omgivningen är det inte någon stor sak, samma sak som för all annan verksamhet.

Exakt. Fri publicering är en fundamental del av ett öppet samhälle, det skall vi vara mycket rädda om.

Men jag tycker inte att det är en ursäkt för respektlöshet, en respektlöshet som om den blir ihärdig och drivs för långt just kan leda till förbud och regler. Det är där skon klämmer.

Det här är en svår fråga där vi måste få använda vårt egna omdöme (inte styras av regler). Men det kräver också att man, så ofta man kan, uppvisar just omdöme.

Det roliga är att sådana som du, som uppenbart verkar fundera över sådana här saker, er är jag inte det minsta orolig för. Det är snarare de som oreflekterat bara hävdar "jag har rätt att göra så, det får väl människor tåla" som bekymrar mig. Just människor som ser tillvaron i svartvitt och inte inser att det finns en massa mellantoner som kräver lite eftertanke, lite omdöme - lite respekt.
 
Tycker att "respektlöst" är ett i sammanhanget väldigt kraftigt ord, eller bara slarvigt och ogenomtänkt använt.
Det är inte alltid vi delar samma bild av verkligheten som våra medmänniskor. Men om någon person som vi vill/är på väg att fotografera påstår att fotografering leder till vinterkräksjuka eller att fotografen är en djävulens hantlangare. Ska man bara platt acceptera den världsbilden eller kan man få bortse från såna horribla påståenden?

Att dra fram extrema ståndpunkter och sedan försöka hänga dem på den man debatterar med är ingen fruktbar metod att föra diskussioner. Jag har aldrig påstått att man skall vika sig platt för skruvade världsbilder. Vad fick du det ifrån?

För mig är det helt okej att om någon jag fotograferar inte gillar att vara med på bild, att en tagen bild inte går att visa i olika publika sammanhang - men kom inte med olika påståenden som verkar hämtade från en vriden verklighetsuppfattning.

Det jag just värnar om är rätten som du också tydligen sympatiserar med - att människor skall ha rätt att inte alltid vilja bli publicerade. Så långt är vi nog överens. Men de olika påståendena hämtade från en vriden verklighetsuppfattning var det du som drog in i diskussionen. Skyll inte dem på mig :)

Det jag efterfrågar är liet mer eftertanke från en del som verkar oerhört oreflekterade i sitt sätt att fotografera och publicera bilder av andra människor. Det finns fotografer (jag tvivlar på att någon av dem ens läser en sådan här tråd) som verkar tycka "jag har rätt att göra så här, då skall jag göra så, oavsett vadandra tycker om det". Det är det som jag uppfattar som ett ganska respektlöst beteende.

Och ja, jag har stött på sådana fotografer. De bekymrar mig, eftersom de riskerar att provocera fram just sådana regler, lagar och begränsningar som vi andra inte vill ha.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto