Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Klart du får. Du har vårt nådiga tillstånd att hysa en egen åsikt.
Jag skulle också gärna möte en varg ute i det fria (men kanske inte vänta i tre veckor i busken för det).
Jag förstår och respekterar att du har den inställningen till dina egna bilder, men hur är det med andras bilder?
Jag har samma respekt för vad andra tycker om sina bilder och sitt bildskapande, men om deras bilder och hur dem bilderna har kommit till kan jag förstås ha en egen åsikt eller värdering om.
Det är nog en ganska ovanlig inställning som känns lite autistisk. Tror inte så många skulle tycka lika mycket om Cartier Bressons, Petersens eller Capras bilder om man visste att alla avbildade var betalda modeller och allt runtomkring var arrangerat och uppställt av fotografens medarbetare. En av de viktigaste sakerna med en bild är ju vad den föreställer.
Håller fullständigt med - det hade varit en rejäl besvikelse och fått i alla fall mig att värdera bilderna annorlunda.
Men om du inte visste hur bilden hade kommit till, vad skulle du ha för inställning till den då?
Att säga att man är mer intresserad av en bild och uppskattar den mer ju svårare den har varit att skapa (vilket ju i princip är ditt budskap, som jag tolkar det) är mer ett omdöme om fotografen än om bilden. Det kan hända att det är detta som en del här i tråden blir lite provocerade av.Det är bara att inse att vi tycker olika i denna fråga - eller i denna fråga också kanske jag ska säga...
Det har jag skrivit tidigare någonstans i tråden - hade jag inte känt till att vargbilden var tagen i en djurpark så hade jag naturligtvis värderat den högre..helt enkelt eftersom jag då också hade utgått från att den var tagen i det fria. Det är nog därför jag och en del med mig också gärna vill att man som fotograf ska vara tydligt med hur bilden har tillkommit..d.v.s. ange om bilden är bildmanipulerad eller tagen i hägn som i detta exempel.
Visst, det är ju jätteviktigt att se helheten.
Ja jag tycker också ordet "manipulation" eller begreppet "manipulerad bild" är olycklig eftersom det för tankarna åt att någon avsiktligt manipulerar en och det behöver ju inte vara fallet.
Det var förstås en generalisering och förenkling av mig, men det är ju svårare att ta en bild av en vild björn, utan att hyra en plats i ett gömsle, än att ta en bild av en björn i en djurpark.
Men det stora problemet är väl ändå att den ofta saknas denna kontext ni pratar om. Särskilt över tid är ju detta ett växande problem. Då har man bara bilden och frågan är ju faktiskt om ni tycker bilden är bättre för att ni fått höra att den tagits av en viss känd fotograf. Blir den sämre om det skulle komma fram att det inte var han eller att motivet inte alls föreställer det ni fått er berättat? Om man hävdar att den blir sämre tycker i alla fall jag att vi har ett allvarligt problem. Då känns det rätt ängsligt lismande för kändisskapet. Då handlar det inte alls om bild och motiv utan något helt annat.
Ibland kan man nog få ärligare omdömen om betraktaren inte vet vem som har tagit bilden.
Låter vettigt tycker jag.
Jag blir själv absolut inte provocerad (finns så många människor i vårt samhälle som är manipulativa och uppvisar asociala egenskaper), men mycket förundrad av vad som ibland driver vissa människor.
Som jag skrev för bara något inlägg sedan med älgen..en bild som kommit till av en slump med kameran inställd på helautomatik (alltså tillkommit på ett lätt sätt får man ju säga) skulle jag utan tvekan kunna uppskatta om bilden i sig är bra. Mer än vad jag skulle ha uppskattat exakt samma bild om den kommit till efter att fotografen i fråga hade suttit i ett betalgömsle dit älgar vallfärdar för att dricka. Det har ingenting med hur komplicerat eller omständligt det var att ta bilden egentligen, utan mer att jag tycker det borde finnas utrymme för misslyckande i fotograferandet. Det bör alltså inte vara givet på förhand att man ska komma hem med närbilder på älg, varg, björn eller något annat. Lika lite som det är säkert att man ska komma hem med fantastiska bilder som gatufotograf.
Men det finns ju otaliga exempel på fotografer som gör arrangerade foton som är lika uppskattade som dina exempel.
Frågan är om vissa personligheter tycker det är kul och en sport i sig att kunna manipulera och bedra sin omgivning? Utan att egentligen vinna något annat på det. Kanske det är det som får de att känna makt eller livsgnista?Det är fascinerande, jag tycker Terje är intressant ur den aspekten. Intervjun som du länkade till, han ljuger inte en, inte två utan förmodligen tjugo gånger i intervjun, han ljuger om precis allt och är helt cool. Han måste någonstans ha insett att snart spricker bubblan, men ändå framhöll han sina ståndpunkter.
Bara att kunna klippa ihop foton med stulna bilder, hävda att bilderna är korrekta och dessutom bygga en karriär på det. Det kräver sin man
