Annons

Jann Lipkas bilder. Hur gör karln?

Produkter
(logga in för att koppla)

Graylingman

Aktiv medlem
Kollade på Jann Lipkas bilder och är intresserad av hur han skapar sina porträtt, såväl en del av de svartvita som en del av färgbilderna. Under "headshots" finns t ex bilder av Lech Walesa, Jan Guillou och Björn Elmbrant och under "nya bilder" bland annat en bild av Fryshus-Anders Carlberg. Gillar verkligen de bilderna. Hur har han burit sig åt? Påminner lite om Andrzej Dragan men ändå inte riktigt...

//Anders
 
Snyggt ljus från början tycker jag det handlar om i de flesta fallen. När det gäller Guillou och några till har han förmodligen jobabt med nån liknande process som dragan. Mycket lokala kontraster och säkert en hel del dodge och burn.
 
bildsten skrev:
Inte särskilt snällt att porträttera äldre damer så att de ser ut som en potatisåker i plåten...

Enär biologins lagar gäller för alla, så blir det till slut. Retushering ala Bingo, förvanskar enbart verkligheten, och ger i slutändan ett vidrigt resultat.

/ E
 
Grymt snygga porträtt. Bilder som sticker ut från mängden.

Skulle vara intressant att höra några tips och knep från fotografen själv.

/Markus
 
Jag sticker faktisk ut hakan och måste säga att jag inte alls gillade Lipkas bilder. Too much är väl ordet, De ser ut som plastiga karikatyrer av sig själva.

Dessutom tycker jag inte så många av bilderna är så värst redan innan den hårda efterbehandlingen. Det där ödesmättade allvaret som finns i Dragans bilder (som skulle vara skitbra även utan hans signaturbehandling) och som efterbehandlingen förstärker saknas helt. Det faller platt och blir menlöst effektsökeri.

Däremot så gillar jag ett par av de mer naturliga porträtten, speciellt bilderna på Björk, den med tungan är kanon.
 
makari skrev:
Jag sticker faktisk ut hakan och måste säga att jag inte alls gillade Lipkas bilder. Too much är väl ordet, De ser ut som plastiga karikatyrer av sig själva.

Dessutom tycker jag inte så många av bilderna är så värst redan innan den hårda efterbehandlingen. Det där ödesmättade allvaret som finns i Dragans bilder (som skulle vara skitbra även utan hans signaturbehandling) och som efterbehandlingen förstärker saknas helt. Det faller platt och blir menlöst effektsökeri.

Däremot så gillar jag ett par av de mer naturliga porträtten, speciellt bilderna på Björk, den med tungan är kanon.

Jag håller med till stora delar. Det passar på en del typer av porträtt, men långt ifrån alla.
 
Jag tillhör dem som tycker Lipkas bilder är fantastiska. Förutom det viktigaste - kontakten - så är det den där dödsskärpan och någonting med färgerna. Lite grön-blå ton utan att kännas som stick. I alla fall i tidningen VI:s tryck. Undrar om någonting blivit "fel" i processen. I så fall på ett väldigt snyggt sätt.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto