Nu har jag inte läst just den artikeln, men däremot en annan när jag satt på tåget tidigare och då gick det ut på att:
a) En del tagit upp bildmaterial med mobiltelefon medan de framförde sitt motorfordon, vilket då faller under "rattsurfning".
b) Fotburna personer tagit upp bildmaterial och enligt påstående varit ivägen för räddningstjänst m fl. Dessa ska då ha anmälts för olaga integritesintrång.
I fall a) så är det väl knappast något problem, även om det näppeligen är huvudsyftet med den lagen. Sedan tycker jag lagen är korkad, såtillvida att den är stiftad eftersom polis/åklagare inte klarade av bevisningen enligt den tidigare ordningen. Principiellt får jag enligt den lagen inte hålla i telefonen och prata i den, men däremot förmodligen fotografera med min ej uppkopplade kamera.
I fall b) blir den uppenbara frågan om polisen har identifierat om samtliga har lagt ut materialet på nätet e dyl vid anmälningstillfället. Ett av rekvisiten är att det ska ha skett en "spridning" av vissa uppgifter eller visst material, och dessutom ska den vara ägnad (i juridisk mening, förstås) att orsaka skada för den enskilde. Tillkommer gör också en utväg i form av att vissa handlingar av den beskrivna arten kan vara försvarliga, men det är förstås en fråga som då får prövas i det specifika fallet.
6 c § Den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida
1. bild på eller annan uppgift om någons sexualliv,
2. bild på eller annan uppgift om någons hälsotillstånd,
3. bild på eller annan uppgift om att någon utsatts för ett brott som innefattar ett angrepp mot person, frihet eller frid,
4. bild på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation, eller
5. bild på någons helt eller delvis nakna kropp
döms, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör, för olaga integritetsintrång till böter eller fängelse i högst två år.
Det ska inte dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig.
Lag (2017:1136).