Mankan G skrev:
Bildvinkeln och hastigheten på Olympus 300 f2,8 motsvarar en Canon 600 f2,8 rent fysiskt. Kom inte och säg något annat. Skärpedjupet däremot stämmer med Canons 300:a. Att den sedan i praktiken blir ljussvagare beroende på att 4/3 systemet brusar mer är en annan sak.
För en objektivdesigner är det förvisso bara att ta fram ritningarna på ett 300/2,8 och skala upp dem till 600/2,8 och vips har vi ett objektiv som samlar in 4 ggr så mycket ljus från samma avstånd och motivutsnitt (och därför med naturnödvändighet också ger halverat skärpedjup och diffraktion). Från fotografisk synvinkel är det emellertid långt rimligare att jämföra objektiv med SAMMA ljusinsamlande förmåga, skärpedjup och diffraktion, d v s 600/5,6. Skärpedjup, diffraktion och ljusinsamlande förmåga är tre egenskaper som är oupplösligt förenade och bestäms i sin helhet av motivvinkel och ingångspupillens storlek (det är omöjligt att få större ljusinsamlande förmåga utan att skärpedjupet minskar), HUR motivvinkeln och ingångspupillen rent tekniskt åstadkoms påverkar rent principiellt inte det fotografiska slutresultat.
4/3-systemets dåliga brusrykte beror troligen i huvudsak på att man jämfört med större sensorer vid samma ISO-tal och inte vid samma ISO-tal per sensoryta!
Helt klart är i alla fall att om man tar en bild med 4/3-sensor och 300/2,8 och en med småbildsstor sensor och 600/5,6 med SAMMA exponeringstid (d v s ställer in kamerorna på samma ISO-tal/sensoryta) så blir motivvinkel, ingångspupill, diffraktion, skärpedjup, insamlad ljusmängd, rörelseoskärpa m m helt lika. I den mån bruset skiljer så ser vi då också direkt vilket sensor som utnyttjat den avmätta ljusmängden bäst.
Ett ständigt återkommande problem i dessa diskussioner är för övrigt det olycksaliga ordet "ljusstyrka". Med detta avses nästa alltid det RELATIVA bländartalet med avseende på BILDPLANET, vilket är ett rent intern mått på hur det ljus som objektivet redan samlat in genom ingångspupillen rent tekniskt används inuti kameran (med vilka vinklar ljuset från utgångspupillens periferi faller in mot bildens mitt). Detta är förvisso av stort intresse för objektivkonstruktören/tillverkaren eftersom svårigheterna stiger mycket snabbt när de relativa bländartalen sjunker (f/0,5 är omöjligt, d v s oändligt dyrt, så ju längre vi kan hålla oss från detta fasansfulla skräckvärde desto bättre och/eller billigare blir objektivet). För fotografer är det istället ingångspupillens storlek som är intressant, hur man åstadkommer denna rent tekniskt är helt likgiltigt (bortsett ifrån att priset för en viss pupillstorlek ökar när sensorstorleken minskar).
En annan sak som brukar förvirra är att ljusintensiteten (antalet fotoner per ytenhet) naturligtvis blir högre om man använder mindre sensor och lägre relativa bländartal m a p bildplanet. Detta är dock en följd just av att samma ljusmängd koncentrerats till en mindre yta, när bilden sedan förstoras till sin slutliga storlek så sprider man ut de bildspår som fotonerna lämnat efter sig....
