Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

"skarpaste bländaren"..?

Produkter
(logga in för att koppla)

elohim

Aktiv medlem
Har för mig att jag läst/hört någonstans huruvida skärpa förhåller sig till objektivets bländare. Någon som vet något ytterligare om detta?
Om man bortser helt från oskärpa vad gäller slutartiden (som tenderar bli högre vid högre bländare) finns det något som talar för att detta skulle vara sant?

T.ex. mitt eget Nikon MF 24mm 2,8-16
eller Nikon 28mm 3,5-22.

skarpare med lägre? högre? mittemellan? spelar ingen roll? olika för alla objektiv?


mvh
Calle
 
ok. någon idé varför? (kan ju inte acceptera detta utan förklaring.. hehe, näro =)
 
Be Olle Bjernulf om en förklaring... Men vid de minsta öppningarna uppstår något som heter diffraktion och vid stora bländare är det alltid svårt att få riktigt skarpt.
 
Om Du bländar ned till 8 eller 11 så utnyttjar Du endast mitten av linsen och det där den är som skarpast. Det är mycket svårt att slipa en lins så att den ger samma skärpa i kanten som i mitten.
Detta betyder, om Du använder en stor bländare som t ex 2 eller 2,8, då utnyttjas även ytterkanten av linsen, och så får Du skärpa i mitten och viss oskärpa i kanterna.
Det finns undantag som t ex Leicas 2/50mm Summicron som har hög skärpa även med bl 2,8, men det kostar omkring 15000 kronor.
Om man däremot arbetar med liten bländare som 16,22 eller 32, så är bländaröppningen mycket liten, och då får man överstrålning vid bländarlamellkanterna, vilket förorsaker ströljus och viss oskärpa.
Bländare 8 är bäst på alla objektiv.
 
Senast ändrad:
Wolfgangs förklaring var faktiskt den första som jag tyckte lät rimlig. Diffraktion uppstår visserligen alltid när vågor skall passera en liten öppning, men bländaröppningen är så pass stor även vid minsta bländaröppningen jämfört med ljusets våglängder, att jag har haft svårt att acceptera vanlig hederlig diffraktion som orsaken till oskärpan.
 
Vid bländaröppningar kring ett par millimeter (bländare >22 på ett 50mm-objektiv) kan diffraktionen börja påverka bilden (förmodligen bara i extremfall med en i övrigt knivskarp bild och jättefint korn). Man är inte ens i närheten av ljusets våglängd (som är i storleksordningen en tusendels millimeter), men diffraktion förekommer ändå. Det blir inga galna effekter, det blir bara inte riktigt skarpt. Objektiven har dock sällan så liten minsta bländare att man hamnar i farozonen, men vill man vara på den säkra sidan kan man kliva upp nåt steg från minsta läget.
 
Det normala är att objektiv är skarpast mellan bländare 5,6-11. Det finns dock vissa extremt ljusstarka objektiv ex canon ef 135 2,0 L som uppnår maximal skärpa redan på bländare 4, och dessutom är näst intill lika skarp på bländare 2,8. De typen av objektiv visar ofta något sämre värden redan på bländare 8.
 
flutte skrev:
Diffraktion uppstår visserligen alltid när vågor skall passera en liten öppning, men bländaröppningen är så pass stor även vid minsta bländaröppningen jämfört med ljusets våglängder, att jag har haft svårt att acceptera vanlig hederlig diffraktion som orsaken till oskärpan.

Diffraktionen sätter alltid en gräns för vilken upplösning du kan nå med en viss våglängd och en viss bländaröppning.I fotovärlden, med de våglängder vi normalt fotograferar med, ligger gränsen för när även en optiskt perfekt lins börjar uppvisa så mycket diffraktionsorsakad skärpeförlust att linsens upplösning blir sämre än filmens (som även den har en maximal upplösning) runt bländare 11-16.

Felet många gör vid tex landskapsfoto är att de fokuserar på bakgrunden och bländar ner maximalt för att försöka få förgrunden i fokus. Detta ger både dålig skärpa pga diffraktion och dåligt skärpedjup. Lär man sig fokusera hyperfokalt kan man få maximalt skärpedjup vid varje given bländare och behöver därför sällan blända ner hela vägen.

/Martin
 
Om man verkligen vill snöa in på det här ämnet kan jag rekommendera följande artikel:

http://www.kenrockwell.com/tech/focus.htm

Annars kan man ju nöja sig med andra raden och sluta bekymra sig:

"If you are a beginner or just shooting a 35mm camera then this article really has nothing for you. Just use a tripod and choose the smallest aperture you have if you need depth of field"
 
Wolfgang skrev:
Om Du bländar ned till 8 eller 11 så utnyttjar Du endast mitten av linsen och det där den är som skarpast. Det är mycket svårt att slipa en lins så att den ger samma skärpa i kanten som i mitten.
Detta betyder, om Du använder en stor bländare som t ex 2 eller 2,8, då utnyttjas även ytterkanten av linsen, och så får Du skärpa i mitten och viss oskärpa i kanterna.
Det finns undantag som t ex Leicas 2/50mm Summicron som har hög skärpa även med bl 2,8, men det kostar omkring 15000 kronor.
Om man däremot arbetar med liten bländare som 16,22 eller 32, så är bländaröppningen mycket liten, och då får man överstrålning vid bländarlamellkanterna, vilket förorsaker ströljus och viss oskärpa.
Bländare 8 är bäst på alla objektiv.

Wolfgangs förklaring är exakt som jag lärt mig men jag ställer mig frågande till att bländare 8 skulle var bäst på alla objektiv, tillsammans med alla kameror.

Digitalkameror typ min 7i har F:8 som minsta bländare, detta pga att den lilla sensorn tillsammans med en ännu mindre öppning skulle resultera i diffraktion. mao så borde väl F:4-5.6 vara optimalt på min kamera?

Hur förhåller det sig med DSLR:kameror som har mindre sensorer än motsvarande SLR, risken för diffraktion borde väl vara större vid små bländare på en DSLR än en SLR, eller?

Larsa
 
Wolfgangs förklaring är i princip korrekt, om man ersätter hans "överstrålningsfenomen" med diffraktion (som inte har något med ströljus att göra).

Orsaken till att kompaktdigitaler inte har så små bländare är att små CCD har bättre upplösning än film och därför syns diffraktionen från linsen tidigare.

/Martin
 
Tomaz, det stämmer inte, men man kan säga som så att med 2 stegs nedbländning börjar Du få hygglig skärpa.
Larsaz, jag kan bara uttala mig om analoga kameror, det är kanske annorlunda med digitala. Läser man objektivtester, så testas sällan mindre bländare än 8 och då är 8 skarpast.
Martin, Du har rätt, jag kom inte på den rätta beteckningen. Det är alltså diffraktion, som uppträder när ljus träffar en smal spalt ger den inte en skarp bild på en skärm utan istället får man en diffus centralbild med svaga sekundära bilder på ömse sidor.
Det är sällan jag använder mig av bl 16 eller 22.
Jag slutar på 11.
 
Om man aldrig använder större bländare än f/11 bör man väl kontrollera att inte oskärpecirkeln (circle of confusion) blir för stor, så att den äter upp vinsten man fick genom att undvika diffraktionen. Hyperfokalfokusering i all ära, men det är alltid bara helt skarpt i ett enda plan; där du fokuserar. Det framför och bakom upplevs som skarpt om du följt din tabell noga, men det finns ändå en mätbar skärpeförlust. För att vara säker brukar jag köra max f/11-f/16 och hålla en god marginal till avståndsgränserna som angivs på objektivet. Min fråga är: Vad påverkar slutresultatet mest, diffraktion eller oskärpecirkeln, närman börjar tänja på gränserna?

/Pontus
 
Wolfgang skrev:
Om Du bländar ned till 8 eller 11 så utnyttjar Du endast mitten av linsen och det där den är som skarpast.

Jag verkar vara den ende som inte begriper detta. Vilken del av linsen/linserna är det som inte utnyttjas vid nerbländning? Om man låter en tunn ljusstråle gå in i objektivet nära kanten, och följer strålens väg genom linsgrupperna, så träffar strålen en och samma punkt i bildplanet även om man bländar ner. Eller...?
 
rideg skrev:
Jag verkar vara den ende som inte begriper detta. Vilken del av linsen/linserna är det som inte utnyttjas vid nerbländning? Om man låter en tunn ljusstråle gå in i objektivet nära kanten, och följer strålens väg genom linsgrupperna, så träffar strålen en och samma punkt i bildplanet även om man bländar ner. Eller...?

Nej, bländar du ner kommer ljusstrålarna som går in i objektivet vid kanten att träffa på bländarlamellerna och inte nå bildplanet.

Ljuset från en viss punkt i motivet kommer att träffa hela linsöppningen, både i centrum och vid kanten, och genom att ha passerat alla linser avbildas som en enda punkt på filmen. Bländar du ner så skär du bort bidragen från ytterdelarna av linsen , detta ljusbortfall kompenserar du naturligtvis genom en längre slutartid.

/Martin
 
om skärpan är bäst vid 8-11 borde det väl finnas gluggar som bara har bländar intevallet på 8-11 och på så sätt kunna optimera optiken?
 
Svar till Pola:
Objektivet blir ju inte bättre om Du bara har
bl 8-11. Många kompaktkameror har en största bländare kring 8 och det är ju ingen höjdare, eftersom man då måste använda blixt eller mycket känslig film.
Det är ju jättebra att kunna ha större bländare ned till 2. På så sätt kan Du fotografera i svagt ljus och/eller begränsa skärpedjuptet och då får Du ta den sämre skärpan på köpet. Man kan inte få allt.
Fotograferar man i svagt ljus, så är den sämre skärpan försumbart, eftersom den fina stämningen uppväger mindre bra skärpa.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto