Annons

Spot, Centrumvägd och matrix(eller motsvarande)?

Produkter
(logga in för att koppla)

museo12

Aktiv medlem
Undrar väldigt generellt i vilka situationer och/eller vilka motiv ni väljer vilket ljusmätningssystem och varför?

Tacksam för svar!
 
Spot (eller partiell ljusmätning som det heter på min kamera) till så gott som allting. Jag tycker att jag får bestämma mest själv då...
 
Är jag lat som oftast, matris. Vill jag ha mer kontroll, spot. Vill jag ha full kontroll, lös mätare (antingen infallande eller spot för att finna SBR).

Sen är det aldrig fel att kolla på bild, histogram och utfrätta områden om man har möjlighet. Huvudsaken att du får en bra bild och att man finner ett arbetssätt som passar en.
 
Spot när jag har tid, centrum när jag skjuter från höften med bländarstyrd automatik. Aldrig matrix pga min paranoida läggning; jag tycker om att veta exakt vad jag gör.

Med spot kan man välja ett område i motivet som ska vara medelgrått, man kan mäta flera områden och ta ett genomsnitt, man kan mäta den ljusaste eller den mörkaste punkten som ska ha teckning etc. Centrumavvägd mätning är snabbt och smidigt för de flesta motiv, men inte fullt så exakt. Efter en tid lär man sig hur ljusmätningen fungerar med olika motiv. Matrix har jag aldrig lärt mig eller litat på, men jag har förstått att den ska vara rätt tillförlitlig på moderna hus.

/Pontus
 
Centrummätning på min gamla Pentax. :)
Matrix på min Nikon 801 eftersom jag är jättenöjd med den ljusmätningen.
 
Hej

Använder till 99% matrix (evaluerande på Canon) för min typ av fotografering. Brukar dock exponeringskompensera, normalt brukar jag ha kameran intälld på -0.3 eller -0.6 men mot blåhimmel kör jag 0.0 eller +0.3. Om jag har tid tittar jag på histogrammet. Fotograferar i RAW format så jag har bla en viss möjligthet att justera exponeringen i RAW konverteringen, fast det är sällan jag behöver det.

Använder Canon Mark2 och Canon 20D
 
Senast ändrad:
Jag använder alltid spotmätning för att kunna se alla olika områden i motivet. Letar efter ytor som kan motsvara 18% grått och kontrollerar sedan hög och lågdagrar för att se om de ryms i exponeringsomfånget.

Dessutom gör jag i 90% av fallen även 2st exponeringsvariationer med + och - 0.5 steg.
Ett halvt steg gör stor skillnad, testa det.

Men detta gäller landskap. Djur och fåglar hinner man inte alternativexponera utan får mäta ljuset med jämna mellanrum mot något i omgivningen tills det kommer något motiv och då är det bara att knäppa.
 
Tack för alla svar!

De flesta använder av er använder spot, för att ha full kontroll själv och det är ju inte helt fel. Dock är det inte helt lätt, men det är ju övning som ger färdighet. Jag får ofta överexponerade lanskapsmotiv, särskilt mot mulen och blå himmel. Himlen kan man använda tonat gråfilter eller annat filter eller efterarbeta i Photoshop... Kan det undvikas genom exponeringskompensation??
 
Om det är för höga kontraster i motivet så är det bästa att använda graderat gråfilter
Annars får man offra låg- eller högdagrarna, tex se till att himlen inte blir utfrätt genom att ta mer hänsyn till himlen men det får priset att förgrunden blir väldigt mörk.
 
museo12 skrev:

De flesta använder av er använder spot, för att ha full kontroll själv och det är ju inte helt fel.
Tänk att så många behärskar zon-systemet så bra! Men det är väl det som skiljer proffsen från amatörerna.

Torbjörn (amatör)
 
Hej

Det hela beror mycket på vilken kamera man har och hur bra den inbyggda ljusmätaren fungerar.

Matrix och evaluerande är mycket bättre idag på svåra ljussituationer än på äldre kameror.

Kommer ihåg att min gamla Nikon F4 med matrix inställt hade problem med tex fågel på pinne med ljushimmel som bakgrund, blev siluett, fick använda spot då.

Men tex med min Canon Mark2 eller canon 20D så så blir det normalt inga problem i en liknande ljussituation.
 
Helt korrekt, med dagens kameror är det mycket svårt att lura exponeringsmätaren. De nya Canon kamerona, för att inte tala om Nikons F6 har otroligt bra mätare. Om jag minns rätt fick tidningen FOTO inte en enda felexponerad bild när de testade F6, och de kan säkert ha relativt krävande tester...

Fortfarande föredrar jag ändå spot, eftersom man då kan få fram diverse effekter som inte går att få fram med en evaluerande- eller matrixmätare eftersom deras "mål" är att få hela bilden korrekt exponerad.
 
"Fortfarande föredrar jag ändå spot, eftersom man då kan få fram diverse effekter som inte går att få fram med en evaluerande- eller matrixmätare eftersom deras "mål" är att få hela bilden korrekt exponerad."

Jo det är något jag märker när jag tar kvälls eller nattbilder, då försöker kameran exponera så man får en "dagsljus bild" dvs alldeles för överexponerad bild. Brukar minus exponeringskompensera typ -1.0 till -3.0 då jag tar denna typ av bilder, kollar så klart histogrammet.
 
Tack för svaren!

Lennart!

Jag undrar vilka effekter du kan få fram på spotmätning??

Är det någon som har något bra tips på böcker eller siter på internet där man kan lära sig mer om hur man på bästa sätt kan använda sig av de olika ljusmätningssystemen. Tänker då i synnerhet på spotmätningssystemet!
 
Som med allting när det gäller foto: Bästa sättet att lära sig är att prova. Tråkigt kanske, men klart det effektivaste.

Effekterna jag talar om är främst att jag får fotona främst som jag själv vill ha dem/ser på situationen. Då man använder den evaluerade ljusmätaren (i mitt fall eftersom jag har Canon) får man visserligen en perfekt exponerad bild, men den förmedlar inte alltid stämningen rätt. Det är synd att jag (ännu) inte har någon skanner så skulle jag kunna visa effkten, men jag skall med ord försöka förklara ett exempel.

Senaste sommar när jag var ute och seglade och satt i sittbrunnen och såg på solnedgången hade jag en s.k. stormlykta hängande i mantåget (staketet runt båten för de mindre beseglade). Skenet från lampan plus det lilla ljuset från solnedgången gav ett perfekt ljussken på två klädnypor som fanns på mantåget. Jag tog ett foto med evaluerande ljusmätning, resultatet blev en perfekt exponerad bild, men tyvärr såg det ut som om det var dag och bilden såg inte alls ut som den jag hade i huvudet. Den andra däremot mätte jag med partiell ljusmätning på klädnyporna, vilket resulterade i att skenet blev precis som jag kom ihåg. Visserligen blev bilden lite mörk, men det var ju det som var meningen.

Nu säger jag inte att matrix eller i mitt fall evaluerande ljusmätningen är dålig, men stämningbilder är svåra att ta. Jag skulle kunna beskriva ett flertal liknande exempel, men jag tror att du förstår principen nu.

Ett exempel måste jag till ta upp. Det är den klassiksa porträttbilden där halva ansiktet är mörkt och halva ljust (det finns många sådana på internet som du säkert har sett). Låt oss säga att en man sitter vid ett fönster, men tittar inte ut genom det. Då kan du med spotmätning t.ex. mäta ljuset på det öga som är närmast fönstret. Följden blir att ena halvan blir rätt exponerad och andra halvan blir oftast helt mörkt. Det är (tycker jag) är oerhört effektfullt och vackert.

Hoppas att du nu har fått en bild av vad man kan skapa med spotmätning.

Mvh. Lennart
 
Tack Lennart för ditt svar!

Jo, jag är med på vad du menar med partiell/spotmätning nu. Rent förenklat kan man säga att man får rent effektmässigt ut mest av det när en del av motivet är mörkare...!
 
Just sådär formulerat har jag aldrig tänkt på saken, men det är just vad jag menar. Lite mörker i bilder skapar stämning och dessutom så skiljer sig dessa bilder en del från mängden.
 
tormig skrev:
Tänk att så många behärskar zon-systemet så bra! Men det är väl det som skiljer proffsen från amatörerna.

Messerschmittvarning: Ett proffs är en yrkesutövare. En amatör är en hobbyutövare. Det skulle inte förvåna mig det allra minsta om det finns fler amatörer än proffs som behärskar zonsystemet.

Sen är det så att man verkligen inte behöver behärska zonsystemet för att ha användning av en spotmätare.
Zonsystemet är ett krångligt system av exponering och framkallning för framför allt svartvit film. Läser man en bok om zonsystemet kan man lätt bli totalförvirrad och aningen deprimerad.

Det enda man egentligen behöver veta är att exponeringsmätarens skala i kameran talar om hur ljus eller mörk den motivdel du spotmäter mot kommer att bli.
Har man en rejäl kamera får man en skala på +/- 3 steg. Detta täcker exponeringsomfånget för diafilm och dagens digitalsensorer. Har man en mindre rejäl kamera får man oftast +/- 2 steg, då får man skruva och räkna...

Exempel på hur man använder denna enkla kunskap i praktiken finns i mitt inlägg en bit ner i länken nedan:
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=7009&highlight=/0


Det en spotmätare ger, är en möjlighet att visualisera, iaf. uppskattningsvis, hur olika motivdelar kommer att se ut på den färdiga bilden.
 
Erik! Tack för ditt inlägg!

Jag läste din tidigare tråd och förklaring. Jag är med på vad du menar och det är en bra modell att använda sig av vare sig man är proffs eller amatör!

Du hade ett boktips där också. Såg att det fanns på www.bokus.se , men jag prövar nog på egen hand först...
 
Körde centrumvägt på Nikon F4:an på den tiden, oftast Centrumvägd på F90X:en även om den var ok på matrix.
Mamiya 6 hade bara "centrumvägt".

Intelligent mätning funkar ofta ok, men man släpper kontrollen ifrån sig.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto