sv/v i solsken
- Trådstartare michajlof
- Start datum
strofse
Aktiv medlem
När jag får för mig att fota sv/v i solsken blir jag ganska besviken när jag framkallar sen, kontrasten mellan de solbelystaområdena och skuggorna blir alldeles för stor. Oftast är de bättre att fotografera en solig dag... men vänta på ett moln.
Men jag tror knepet när man fotograferar sv/v i solsken är att exponera efter skuggorna och framkalla efter högdagrarna, något som kanske inte är så lätt om man inte framkallar själv. Men om du framakallar hemma så testa att exponera efter skuggorna och sen framkalla någon eller några minuter kortare tid. Testa lite dvs.
/Anders
Men jag tror knepet när man fotograferar sv/v i solsken är att exponera efter skuggorna och framkalla efter högdagrarna, något som kanske inte är så lätt om man inte framkallar själv. Men om du framakallar hemma så testa att exponera efter skuggorna och sen framkalla någon eller några minuter kortare tid. Testa lite dvs.
/Anders
mipert
Aktiv medlem
Det är svårt att ge raka, enkla tips om bra porträttbilder i solsken.
Men för att vara säker på att exponeringen inte blir misslyckad tycker jag du skall mäta mot en skuggad hudton -handflatan är att rekommendera- och helt enkelt använda det mätvärde som kameran ger. Då är du säker på att inte få tomma skuggpartier med dålig återgivning av detaljer. .
Det ger lite tätare begativ än vad en ”rak” kameramätning ger men du vill ju inte ha tomma skuggor(?) De ljusa bilddelarna får du mörka ned i mörkrummet eller bildbehandlingsprogrammet.
Mörkhyade personer kan vara lurigare, samma gäller om det är mycket svart -kläder- i bilden
Då bör du mäta mot det svarta som du vill ha bra detaljåtergivning i och minska det värde som kameran ger med två steg. (Annars blir det svarta grått vilket inte är så lyckat.)
Ta med någonting att reflektera in ljus i skuggan med, en bit frigolitskärm är mitt tips.
Jag gillar hårt solljus och tycker inte det är svårt med skuggor och sådant, har man stora problem med kontrasten beror det ofta på att man framkallar för hårt även för ”vanliga motivsituationer.
Fotografera gärna i motljus eller med modellen i skugga för att slippa kisande ögon. Reflexskärmen -eller en blixt- är till hjälp med att ge extra ljus i ansiktet så det inte blir för mörkt.
Men för att vara säker på att exponeringen inte blir misslyckad tycker jag du skall mäta mot en skuggad hudton -handflatan är att rekommendera- och helt enkelt använda det mätvärde som kameran ger. Då är du säker på att inte få tomma skuggpartier med dålig återgivning av detaljer. .
Det ger lite tätare begativ än vad en ”rak” kameramätning ger men du vill ju inte ha tomma skuggor(?) De ljusa bilddelarna får du mörka ned i mörkrummet eller bildbehandlingsprogrammet.
Mörkhyade personer kan vara lurigare, samma gäller om det är mycket svart -kläder- i bilden
Då bör du mäta mot det svarta som du vill ha bra detaljåtergivning i och minska det värde som kameran ger med två steg. (Annars blir det svarta grått vilket inte är så lyckat.)
Ta med någonting att reflektera in ljus i skuggan med, en bit frigolitskärm är mitt tips.
Jag gillar hårt solljus och tycker inte det är svårt med skuggor och sådant, har man stora problem med kontrasten beror det ofta på att man framkallar för hårt även för ”vanliga motivsituationer.
Fotografera gärna i motljus eller med modellen i skugga för att slippa kisande ögon. Reflexskärmen -eller en blixt- är till hjälp med att ge extra ljus i ansiktet så det inte blir för mörkt.
Jöörgen
Guest
Det mesta är redan sagt men om du har ett gulfilter så kan det nog göra nytta.
Som sagt... håll koll på stora ljusskillnader i ansiktet (se Pertmanns inlägg). När det sedan gäller ljusmätning, framkallning och exponering så vill jag gärna klargöra en del detaljer.
Nu ska jag generalisera men all negativ film mår bra av detaljerade skuggor. Du bestämmer vad som ska bli svart när du tar bilden. Det som blir vitt bestämmer du vid framkallningen och/eller vid förstoringen. Om du inte vet hur du ska ''framkalla efter högdagarna'' så börja med att lära dig hur man ''förstorar efter högdagarna'' (först krypa sedan gå). Hur får du sedan detaljerade skuggor? Om du är lat och har matrismätning så kan du nog använda den och få ett hyggligt resultat. Om du inte har matrismätning så mät på något 18%-igt (se tråden ''Naturens egna gråkort'') som befinner sig i skuggan som faller från modellen.
När det sedan gäller handflatan så måste jag säga emot Pertmann. Kamerans ljusmätning tror att allting reflekterar 18% av ljuset. Om det inte gör det så kommer ljusmätningen ändå vilja att framställa det som om det reflekterade 18% av ljuset. Har vi inte alla sett vita kyrkor som bli grå och konsertbilder där den svarta ''backdrop:en'' blir grå? Handflatan är ungefär ett steg ljusare än 18% och följdaktligen kommer ljusmätningen att vilja göra den ungefär ett steg mörkare än i verkligheten. När bilden blir mörkare så tappar du också detaljer i skuggorna.
Som sagt... håll koll på stora ljusskillnader i ansiktet (se Pertmanns inlägg). När det sedan gäller ljusmätning, framkallning och exponering så vill jag gärna klargöra en del detaljer.
Nu ska jag generalisera men all negativ film mår bra av detaljerade skuggor. Du bestämmer vad som ska bli svart när du tar bilden. Det som blir vitt bestämmer du vid framkallningen och/eller vid förstoringen. Om du inte vet hur du ska ''framkalla efter högdagarna'' så börja med att lära dig hur man ''förstorar efter högdagarna'' (först krypa sedan gå). Hur får du sedan detaljerade skuggor? Om du är lat och har matrismätning så kan du nog använda den och få ett hyggligt resultat. Om du inte har matrismätning så mät på något 18%-igt (se tråden ''Naturens egna gråkort'') som befinner sig i skuggan som faller från modellen.
När det sedan gäller handflatan så måste jag säga emot Pertmann. Kamerans ljusmätning tror att allting reflekterar 18% av ljuset. Om det inte gör det så kommer ljusmätningen ändå vilja att framställa det som om det reflekterade 18% av ljuset. Har vi inte alla sett vita kyrkor som bli grå och konsertbilder där den svarta ''backdrop:en'' blir grå? Handflatan är ungefär ett steg ljusare än 18% och följdaktligen kommer ljusmätningen att vilja göra den ungefär ett steg mörkare än i verkligheten. När bilden blir mörkare så tappar du också detaljer i skuggorna.
mipert
Aktiv medlem
Poängen med att mäta mot handflatan i skugga är att kaukasisk hud i skugga gansla väl motsvarar en medelgrå ton. Skulle du behandla hud i skugga som en ljus yta skulle du få ett onödigt överexponerat negativ.
Dessutom är det så att om du exponerar enligt detta sätt kommer du (nästan) vara garanterad att få teckning i olika mörka ytor.
Svart tyg skiljer sig i ljusstyrka från hud med cirka 3-4 steg och om du mäter enligt det sätt jag föreslår så kommer automatiskt en normalsvart yta falla inom filmens förmåga att återge toner.
Att mäta mot svart och kanske minska tre steg för att få tonåtergivning är samma sak som att mäta mot handflatan och följa mätvärdet rakt av. Skillnaden mellan svart T-shirt och hudton är alltid 3-4 steg.
Jag måste poängtera att det är bäst om man gör lite egna tester. Fotografera en person med svarta och vita kläder i soljus, mät mot skuggad handflata och se hur resultatet blir. Är skuggorna alldeles genomskinliga så kan det bero på en massa saker, kanske borde du ändra ISO-inställningen för filmen.
Dessutom är det så att om du exponerar enligt detta sätt kommer du (nästan) vara garanterad att få teckning i olika mörka ytor.
Svart tyg skiljer sig i ljusstyrka från hud med cirka 3-4 steg och om du mäter enligt det sätt jag föreslår så kommer automatiskt en normalsvart yta falla inom filmens förmåga att återge toner.
Att mäta mot svart och kanske minska tre steg för att få tonåtergivning är samma sak som att mäta mot handflatan och följa mätvärdet rakt av. Skillnaden mellan svart T-shirt och hudton är alltid 3-4 steg.
Jag måste poängtera att det är bäst om man gör lite egna tester. Fotografera en person med svarta och vita kläder i soljus, mät mot skuggad handflata och se hur resultatet blir. Är skuggorna alldeles genomskinliga så kan det bero på en massa saker, kanske borde du ändra ISO-inställningen för filmen.
Jöörgen
Guest
Jag håller inte med dig men det här är fel tråd för den diskussionen. Oavsett vem av oss som har ''rätt'' så har den andra bara ett steg fel och det är inte hela världen med svartvit film.
Däremot så håller jag med dig om att man ska arbeta fram sina egna metoder. Det är viktigare än hudfärgens nyans och hur den beter sig i skuggan.
michajlof
Aktiv medlem
oj, nu blev det mycket här, men det ska jag nog kunna få in i skallen. anledningen att jag undrar är att jag i en broschyr såg ett mycket fint sv/v porträtt i solsken, så jag blev inspirerad. Jag har aldrig riktigt lyckats med att ta fina sv/v porträtt i sol.
hur gör man förresten när man framkallar efter högdagrarna? längre eller kortare tid? högre eller lägre temp.?
hur gör man förresten när man framkallar efter högdagrarna? längre eller kortare tid? högre eller lägre temp.?
Jöörgen
Guest
Hur man framkallar efter högdagarna? Det är också utanför tråden men men...
Framkalla några filmer så att du börjar att få en känsla för det och så att du alltid gör på samma sätt. Lär dig samtidigt grunderna i hur du gör snygga förstoringar. Efter ett tag så kommer du att märka att du oftast förstorar bilderna med en viss hårdhet, var speciellt uppmärksam på bilder där motivet är under stark belysning. Låt oss säga att du oftast förstorar dem med hårdhet tre. Om du istället vill använda hårdhet två så ökar du framkallningen. Det är då som du ''framkallar efter högdagarna''.
Hur gör man då? Du kan göra på flera sätt och du har redan nämnt några av dem. Du kan öka framkallningstiden, öka vätskornas temperatur eller agitera kraftiga/oftare. Det är nästan oväsentligt vad du ändrar på men det som är lättast att kontrollera är tiden. Om du ökar tiden med 15-20% så ökar du samtidigt kontrasten med ungefär en hårdhetsgrad.
Det här var en praktisk metod. Man kan också göra det teoretiskt men det brukar falla på att det är svårt att mäta sina resultat. Man kan iofs ta till en del knep eller så kan man skicka sina filmer till Pertmann som tidigare sagt att han gärna mäter filmer åt folk (det finns en gammal tråd om det). Den teoretiska metoden är mer exakt men man kan fråga sig om den är onödigt exakt för amatörens verklighet.
Sedan kan man givetvis förfina den här tekniken och det är då som man kommer in på det som kallas för zonsystemet. Det är intressant men kanske inte helt praktiskt om man fotograferar med en vanlig systemkamera.
Framkalla några filmer så att du börjar att få en känsla för det och så att du alltid gör på samma sätt. Lär dig samtidigt grunderna i hur du gör snygga förstoringar. Efter ett tag så kommer du att märka att du oftast förstorar bilderna med en viss hårdhet, var speciellt uppmärksam på bilder där motivet är under stark belysning. Låt oss säga att du oftast förstorar dem med hårdhet tre. Om du istället vill använda hårdhet två så ökar du framkallningen. Det är då som du ''framkallar efter högdagarna''.
Hur gör man då? Du kan göra på flera sätt och du har redan nämnt några av dem. Du kan öka framkallningstiden, öka vätskornas temperatur eller agitera kraftiga/oftare. Det är nästan oväsentligt vad du ändrar på men det som är lättast att kontrollera är tiden. Om du ökar tiden med 15-20% så ökar du samtidigt kontrasten med ungefär en hårdhetsgrad.
Det här var en praktisk metod. Man kan också göra det teoretiskt men det brukar falla på att det är svårt att mäta sina resultat. Man kan iofs ta till en del knep eller så kan man skicka sina filmer till Pertmann som tidigare sagt att han gärna mäter filmer åt folk (det finns en gammal tråd om det). Den teoretiska metoden är mer exakt men man kan fråga sig om den är onödigt exakt för amatörens verklighet.
Sedan kan man givetvis förfina den här tekniken och det är då som man kommer in på det som kallas för zonsystemet. Det är intressant men kanske inte helt praktiskt om man fotograferar med en vanlig systemkamera.
hasse lundberg
Aktiv medlem
Hej, Att fota med svartvit film i stark solsken en riktig tuff utmaning om man vill ha teckning i hela bilden, det är ju väldigt lätt att högdagrarna blir alldeles för kraftigt exponerade och resultatet visar sig som helt vita partier när man kopierar.
Enklast är att använda en blixt!
Jo det är faktiskt mycket bra då den jämnar ut kontrasten i ansiktet.
Om man exponerar hela filmen under samma förhållande så är ett allternativ att justera exponering och framkallning av filmen.
Framkallningstiden påverkar ju högdagrana till största del och liten effekt på lågdagrarna.
Kortar vi framkallningen så kommer högdagrarna att få en lägre densitet på negativet och bilden blir lättare att kopiera. Vi vill ju att negativet skall ha samma kontrastomfång oavsett ljusförhållandet vi forograferar i (i normala fall).
Nackdelen med detta är att även lågdararna blir lite för tunna vid förkortad framkallning. Detta korrigerar vi genom att ändra ISO värdet på filmen så att vi överexponerar mot normalt.
T.ex. om du använder ISO 100 normalt och fotar i kraftigt solljus, ändra ISO värde till ISO 64 eller ISO 80 och exponera som vanligt.
Vid framkallnigen minskar du framkallningstiden med 15-20% mot vad du normalt använder.
Du får nu ett negativ med korrekt exponering i lågdagrarna och i högdagrarna och kan förhoppningsvis kopiera på normalt fotopapper.
Det omvända förhållandet gäller vid fotografering i svag belysning.
Öka ISO värdet (snabbare film) och öka framkallningstiden.
Enklast är att använda en blixt!
Jo det är faktiskt mycket bra då den jämnar ut kontrasten i ansiktet.
Om man exponerar hela filmen under samma förhållande så är ett allternativ att justera exponering och framkallning av filmen.
Framkallningstiden påverkar ju högdagrana till största del och liten effekt på lågdagrarna.
Kortar vi framkallningen så kommer högdagrarna att få en lägre densitet på negativet och bilden blir lättare att kopiera. Vi vill ju att negativet skall ha samma kontrastomfång oavsett ljusförhållandet vi forograferar i (i normala fall).
Nackdelen med detta är att även lågdararna blir lite för tunna vid förkortad framkallning. Detta korrigerar vi genom att ändra ISO värdet på filmen så att vi överexponerar mot normalt.
T.ex. om du använder ISO 100 normalt och fotar i kraftigt solljus, ändra ISO värde till ISO 64 eller ISO 80 och exponera som vanligt.
Vid framkallnigen minskar du framkallningstiden med 15-20% mot vad du normalt använder.
Du får nu ett negativ med korrekt exponering i lågdagrarna och i högdagrarna och kan förhoppningsvis kopiera på normalt fotopapper.
Det omvända förhållandet gäller vid fotografering i svag belysning.
Öka ISO värdet (snabbare film) och öka framkallningstiden.
michajlof
Aktiv medlem
Jag har läst på lite angående exponering och framkallning.
En mycket kort sammanfattning av det enklaste sättet att få bra negativ:
Lågdagrarna bestäms som sagt av exponeringen. Exponera därför efter handens ljus i en viktig skugga, den skugga där du vill ha bäst täckning. Lägg bländartalet på minnet.
Mät sedan ljuset på handen i solsken. Skillnaden i bländarsteg mellan hand i skugga och hand i solsken plus 5 bländarsteg baserar du sedan framkallningen på:
Blir skillnaden 7 bländarsteg (normal kontrast) skall man normalframkalla
Ex. tri-x i 20 gradig D-76 - 9 min
Blir skillnaden mindre än 6 1/2 bländarsteg (låg kontrast) vill man höja kontrasten. Därför skall man plusframkalla
Ex. tri-x i 20 gradig D-76 - 12 min
Blir skillnaden mer än 7 1/2 bländarsteg (hög kontrast) vill man sänka kontrasten. Därför skall man minusframkalla
Ex. tri-x i 20 gradig D-76 - 7 1/2 min
Förhoppningsvis har jag fått med alla viktiga moment. Jag har själv nämligen inte provat metoden ännu.
I boken jag läst finns en tabell över de flesta filmer och dess framk tider.
En mycket kort sammanfattning av det enklaste sättet att få bra negativ:
Lågdagrarna bestäms som sagt av exponeringen. Exponera därför efter handens ljus i en viktig skugga, den skugga där du vill ha bäst täckning. Lägg bländartalet på minnet.
Mät sedan ljuset på handen i solsken. Skillnaden i bländarsteg mellan hand i skugga och hand i solsken plus 5 bländarsteg baserar du sedan framkallningen på:
Blir skillnaden 7 bländarsteg (normal kontrast) skall man normalframkalla
Ex. tri-x i 20 gradig D-76 - 9 min
Blir skillnaden mindre än 6 1/2 bländarsteg (låg kontrast) vill man höja kontrasten. Därför skall man plusframkalla
Ex. tri-x i 20 gradig D-76 - 12 min
Blir skillnaden mer än 7 1/2 bländarsteg (hög kontrast) vill man sänka kontrasten. Därför skall man minusframkalla
Ex. tri-x i 20 gradig D-76 - 7 1/2 min
Förhoppningsvis har jag fått med alla viktiga moment. Jag har själv nämligen inte provat metoden ännu.
I boken jag läst finns en tabell över de flesta filmer och dess framk tider.
Jöörgen
Guest
Nu är du inne på zonsystemet och det är intressant. Nu vet jag inte vilken bok som du tittade i men jag kan rekommendera Lars Kjellbergs ''Avancerad svartvitteknik 1''.
Sedan måste man komma ihåg att det inte finns så mycket rätt och fel i mörkrummet. Om bilden blir som fotografen har tänkt sig så är det väl ett mått på hur ''rätt'' arbetsmetoden är.
Zonsystemet använder man framför allt för att få förutsägbara negativ men hur ofta fotograferar man 36 bilder i rad som har samma motivkontrast?
Däremot så kan zonsystemet lära dig att förstå den bakomliggande vetenskapen (sensitometrin) och då kan man klura ut alternativa tekniker. En del framkallar sin film efter en viss motvikontrast och sedan över- eller underexponerar de sina bilder om de fotograferar under en annan motivkontrast. Själv provar jag för tillfället att framkalla filmen så att jag gör en riktigt mjuk förstoring när jag fotograferar ett motiv med riktigt hård kontrast. Om jag fotograferar ett mjukare motiv så höjer jag bara papperskontrasten. Tanken är då att pappret ska ha tillräckligt omfång för att klara de flesta situationer. Än så länge tycker jag att det har varit en enkel metod och jag har varit nöjd med resultatet.
Om jag känner mig själv rätt så provar jag en annan metod om ett halvår men det är halva charmen med mörkrumsteknik.
Sedan måste man komma ihåg att det inte finns så mycket rätt och fel i mörkrummet. Om bilden blir som fotografen har tänkt sig så är det väl ett mått på hur ''rätt'' arbetsmetoden är.
Zonsystemet använder man framför allt för att få förutsägbara negativ men hur ofta fotograferar man 36 bilder i rad som har samma motivkontrast?
Däremot så kan zonsystemet lära dig att förstå den bakomliggande vetenskapen (sensitometrin) och då kan man klura ut alternativa tekniker. En del framkallar sin film efter en viss motvikontrast och sedan över- eller underexponerar de sina bilder om de fotograferar under en annan motivkontrast. Själv provar jag för tillfället att framkalla filmen så att jag gör en riktigt mjuk förstoring när jag fotograferar ett motiv med riktigt hård kontrast. Om jag fotograferar ett mjukare motiv så höjer jag bara papperskontrasten. Tanken är då att pappret ska ha tillräckligt omfång för att klara de flesta situationer. Än så länge tycker jag att det har varit en enkel metod och jag har varit nöjd med resultatet.
Om jag känner mig själv rätt så provar jag en annan metod om ett halvår men det är halva charmen med mörkrumsteknik.
