ihaveabike skrev:
när ni mer vana fotograferar. Hur börjar ni? Hur vet ni bländare o slutare o annat från början? Bara erfarenhet?
En modern kamera har automatik, ställer du den på "grön ruta" så är det bara att sikta och trycka av precis som på en kompaktkamera (vilket kan vara till stor nackdel för nybörjaren som då inte
tvingas till att lära sig).
Systemkameran kan dock köras helt manuellt och i andra halvautomatiska lägen.
Använder man "Tv" läget så ställer man själv in slutartiden, medans kamerans automatik väljer bländaren.
Använder man "Av" läget så ställer man själv in bländaren och därmed skärpedjupet, medans kamerans automatik väljer slutartiden.
På det helt manuella läget väljer man själv både slutartid och bländare, man kan då ta hjälp av kamerans ljusmätare som visar om kameran tycker det blir över eller underexponerat.
Man kan också i de automatiska lägena välja att exponeringskompensera. Exempel: Jag befinner mig i ett snölandskap i fjällen ovan trädgränsen, solen skiner och det är extremt ljust. Om det är extremt ljust så bör ju detta också synas i bilden, eller hur? Kamerans ljusmätare vet inte var jag befinner mig, den försöker bara tala om för mig hur jag skall ställa in för att få en överlag medelgrå bild (grå därför att ljusmätaren mäter ljus, inte färg). Litar jag då på kamerans automatik eller dess ljusmätare om jag ställer in manuellt, så kommer jag att få lite lätt grå snö och personen en bit in i bild blir bara en siluett. Här överexponarar man, ibland så mycket som 2 steg. I detta läge får man ta till erfarenhet, om solen skiner så vet jag att en tid satt till samma som ljuskänsligheten (iso) vid bländare 16 blir bra, och mycket riktigt, kamerans "dumma" ljusmätare kommer då att tycka att jag överexponerar, men bilden skall ju bli ljus.
Med erfarenhet så kan man ofta slå kamerans ljusmätare, kika på lite ljusmolniga himlen och veta att nu behöver jag bländare 8 och 1/200 sekund vid iso-100, detta oavsett om objektet är mörkt eller ljust - lite då beroende på hur man bill framställa det.
Men vid de flesta normala situationer gör dock kamerans ljusmätare och automatik oftast ett gott jobb, inställningarna man gör handlar då om skärpedjup och slutartid.
Vill man frysa en förbipasserande bil så tar man till en snabb tid, t ex. 1/500 sekund och låter kameran välja bländare. Vill jag panorera med bilen så att bakgrunden blir oskarp och hjulen suddiga så att det syns att de snurrar så kör jag en längre tid, kanske 1/60 sekund.
Skall jag fota ett landskap där allt skall vara skarpt, från nära till långt bort, då väljer jag en liten bländaröppning (högt tal), t ex. bländare 16, men får då se upp med slutartiden som då kanske blir så lång att jag behöver stativ. Det motsatta om jag vill ta ett porträtt där personens ansikte är skarpt medans bakgrunden är rejält suddig och ur fokus, då väljer jag en stor bländaröppning (litet tal) t ex. bländare 2.8, kamerans automtik kommer då att välja en snabb tid.
Så ja, det krävs stor erfarenhet att kunna nyttja en systekamera fullt ut, och det är en erfarenhet man inte kan skaffa sig genom annat än övning med en kamera där alla inställningar låter sig göras.
