Vilka diskussioner vill vi ha

[jdandanell]

Jag hänger en del del i forumet, det skall erkännas, men jag är inte lika aktiv längre då jag har tröttat en del på diskussionerna. Jag tycker att diskussionerna i stort handlar om frågor i stil med "vad skall jag köpa?", "någon har snott min bild" och rena djupdykningar och analyser i teknik och kommande modeller.

Jag älskar teknik så missförstå mig inte men för att vara en fotosida så är det konstigt att man sällan pratar bilder i forumet. Visst, det finns några "No words" trådar och en del diskussioner där en nybörjare vill veta vilka inställningar som man skall ha för sport eller bröllop men mer är det knappast. Lite synd kan jag tycka...

Jag skulle se fler frågor, även från folk med erfarenhet om bildspråk, kommunikation, problemställningar, lösningsförslag etc. Diskussioner kring kända fotografier, fotografer, myter, nyfikenhet etc

Tittar man i undergruppen "Det fotografiska samtalet" eller "Bildlära" så ser man den krassa verkligheten då det sannerligen inte är många inlägg, speciellt inte om man jämför med t.ex. "Köpråd" och "Utrustningsfrågor".

Jag inser att kommentaren: "men det är ju bara att starta dem" kommer som ett brev på posten men det vore kul om jag inte var ensam om att tycka som jag gör så att man får lite hjälp att starta dem ;-)

 

[ztenlund]

Det intressanta är ju att de som påstår sig vilja diskutera sånt här ofta säger upp medlemskapet, gnäller över hur uselt FS är och sedan sitter i ett hörn och surar. De kan ha mycket vettigt att säga ändå, men särsklt konstruktivt är ju inte beteendet. Försöken att diskutera verkar vara få. Nu inbjuder ju inte FS heller till det direkt med tanke på att platsen för större bilder och liknande inte är forumet utan bildpoolerna. Lite knepigt blir det ju onekligen.

Jag skulle dock säga att problemet är mer generellt och inte alls unikt för just fotografering eller Fotosidan. Mjukare värden är svårare att diskutera; utmaningen i det är avsevärt mycket större än att banka specifikationer i huvudet på andra. HiFi-forumen lider av ett likande fenomen. Fokusen ligger på tekniken fast jag vet att en hel del, eller de flesta, av personerna faktiskt är musikintresserade. Myten om audiofilen som sitter och lyssnar på spårvagnsljud och testtoner är inte helt med verkligheten överensstämmande. Sådana finns förstås, men idén att de skulle vara någon slags majoritet stämmer inte. Trots det är det svårt att på riktigt livaktiga avdelningar för musik.

Nu var det här väl egentligen inte svar på huvudfrågan, men jag har nog inget bra svar på den. Att verkligen hitta ämnen att djupdyka i är inte så lätt. Det gäller ju att ha något mer att komma med än "fiiiin bild".

 

[Fredrik183]

Jag brukar försöka framföra sådant som ligger mig varmt om hjärtat i forumet, som tex fotografiska lösningar på olika problem. Prova gör si, gör så etc. Detta i stället för bara den slentrianmässiga lösningen på allehanda fotoproblem att uppgradera sin utrustning med så dyrt som möjligt som forumet dränks i.

En populär fråga i forumet är tex vilken budget frågeställaren har, i stället kunde man tex fråga vilka krav denne vill ha uppfyllda för den tekniska kvalitén på sina bilder, och presentera utrustningsförslag utifrån detta. Klart, alla har ju de högsta kraven (man tror nog helt enkelt att bilderna blir suddiga annars, så är ju inte alls fallet), och då duger bara det dyraste. Jag tror att det behövs en hel del kunskap för att veta vilka krav man egentligen har, och då får man till dess förlita sig på de man tror sitter inne med denna kunskap och så är spiralen igång.

För vissa blir kraven i sig det viktigaste målet, inte vad bilderna egentligen skall användas till, och de hetsar ju onekligen prylhysterin. Bra för Fotosidans intäkter genom annonser, bra för annonsörerna. Men bra för forumet och fotoglädjen? Kanske, för många tycks nytt behövas för att det skall vara kul. Man söker också ständig bekräftelse inför behov att uppgradera och för att den senaste investeringen var befogad. Foto skall liksom vara dyrt, ju mer det svider i plånboken, desto roligare. Avvikare från denna grundsyn är bara parenteser i sammanhanget som egentligen missuppfattat detta med foto, fotografi och fotohobby i den stora massans ögon. Jag tror det är det som syns i forumet.

 

[Director]

Har man ämnen man tycker är intressanta att ta upp, så tycker jag man ska göra det. Sen kan andra frågeställningar kännas viktiga för dem som gör trådar om detta. Med bra rubriker så blir det lätt att undvika de trådar man inte tycker verkar intressanta. Så jag ser ingen anledning till att inte alla trådar ska få finnas, även om de inte passar samtliga eller majoriteten.

 

[themajk]

på 'senaste inlägg' sidan finns det ju en checkbox om man vill ha med 'fritt forum' och 'intressegrupper', vore det inte en bra grej om det även gick att klicka bort tex 'köpråd', eller att man helt själv får välja vilka forum man vill ha på den sidan?

För jag håller med om att det är sjukt mycket 'vad ska jag köpa?'-trådar...

 

[Karl R]

Jag hänger en del del i forumet, det skall erkännas, men jag är inte lika aktiv längre då jag har tröttat en del på diskussionerna. Jag tycker att diskussionerna i stort handlar om frågor i stil med "vad skall jag köpa?", "någon har snott min bild" och rena djupdykningar och analyser i teknik och kommande modeller.

Jag älskar teknik så missförstå mig inte men för att vara en fotosida så är det konstigt att man sällan pratar bilder i forumet. Visst, det finns några "No words" trådar och en del diskussioner där en nybörjare vill veta vilka inställningar som man skall ha för sport eller bröllop men mer är det knappast. Lite synd kan jag tycka...

Jag skulle se fler frågor, även från folk med erfarenhet om bildspråk, kommunikation, problemställningar, lösningsförslag etc. Diskussioner kring kända fotografier, fotografer, myter, nyfikenhet etc

Tittar man i undergruppen "Det fotografiska samtalet" eller "Bildlära" så ser man den krassa verkligheten då det sannerligen inte är många inlägg, speciellt inte om man jämför med t.ex. "Köpråd" och "Utrustningsfrågor".

Jag inser att kommentaren: "men det är ju bara att starta dem" kommer som ett brev på posten men det vore kul om jag inte var ensam om att tycka som jag gör så att man får lite hjälp att starta dem ;-)

Ernst Billgren sade härom kvällen att när det gäller konst "finns det inget att förstå". Han sade också att en som inte förstår en bild egentligen inte gillar den. Man gillar en bild eller inte. Så vad finns egentligen att diskutera? Finns det rätt och fel i "bildlära"? Hur många tycker att det är jättehäftigt med 100 bilder från en ointressant hockeymatch?
Sedan är ju frågan hur renlärig man ska vara, är det fortfarande ett fotografi efter rejäl bildbehandling? Fotografering betyder ju ganska rakt översatt att rita med ljus. Det kan man bara göra i kameran, vid exponeringen, eller ett gammaldags mörkrum. Absolut inte i en dator. Där finns inget ljus. Så det finns nog inte många ämnen att diskutera. Hur ska en bild analyseras om det inte finns något att förstå? Men visa bilder kan man göra, som man själv gillar. Men 100 hockeybilder är ju bara pinsamt. Det går ju alltid att spy galla över det.
Denna fråga är intressant.//K

 

[themajk]

Ernst Billgren sade härom kvällen att när det gäller konst "finns det inget att förstå". Han sade också att en som inte förstår en bild egentligen inte gillar den. Man gillar en bild eller inte. Så vad finns egentligen att diskutera? Finns det rätt och fel i "bildlära"? Hur många tycker att det är jättehäftigt med 100 bilder från en ointressant hockeymatch?
Sedan är ju frågan hur renlärig man ska vara, är det fortfarande ett fotografi efter rejäl bildbehandling? Fotografering betyder ju ganska rakt översatt att rita med ljus. Det kan man bara göra i kameran, vid exponeringen, eller ett gammaldags mörkrum. Absolut inte i en dator. Där finns inget ljus. Så det finns nog inte många ämnen att diskutera. Hur ska en bild analyseras om det inte finns något att förstå? Men visa bilder kan man göra, som man själv gillar. Men 100 hockeybilder är ju bara pinsamt. Det går ju alltid att spy galla över det.
Denna fråga är intressant.//K

Klart det finns hur mycket som helst att diskutera om bilder och bildlära, och själva poängen är väl att det inte finns, varken ett reellt eller behov av, "rätt och fel"? Det finns nog många som gillar hockeybilder, själv har jag noll intresse av fåglar eller lite vågor på vattnet. Andra kanske hatar porträtt...

Sen är ju kanske, i mitt tycke, "renlärig" inte ens ett koncept värt diskutera. Förbehandling, exponering, efterbehandling. Alla tre har funnits i alla tider, och alla tre krävs i regel för ett bra slutresultat..

 

[Anders Östberg]

Ernst Billgren sade härom kvällen att när det gäller konst "finns det inget att förstå". Han sade också att en som inte förstår en bild egentligen inte gillar den. Man gillar en bild eller inte. Så vad finns egentligen att diskutera? Finns det rätt och fel i "bildlära"? Hur många tycker att det är jättehäftigt med 100 bilder från en ointressant hockeymatch?
Sedan är ju frågan hur renlärig man ska vara, är det fortfarande ett fotografi efter rejäl bildbehandling? Fotografering betyder ju ganska rakt översatt att rita med ljus. Det kan man bara göra i kameran, vid exponeringen, eller ett gammaldags mörkrum. Absolut inte i en dator. Där finns inget ljus. Så det finns nog inte många ämnen att diskutera. Hur ska en bild analyseras om det inte finns något att förstå? Men visa bilder kan man göra, som man själv gillar. Men 100 hockeybilder är ju bara pinsamt. Det går ju alltid att spy galla över det.
Denna fråga är intressant.//K

Mycket beror ju på sammanhanget och vem man fotar för. Dom hundra hockeybilderna, hur dåliga dom än må vara ur något fototekniskt eller konstnärligt perspektiv, är ofta högintressanta och väldigt uppskattade av spelarna, deras föräldrar, fanklubben och eventuellt den lokala dagstidningen. Allt foto är inte konst eller nyskapande ... långt därifrån, och alla hockeybilder (om vi nu ska fortsätta med det exemplet) är inte utan konstnärliga värden. ;-)

Min devis är att det är innehållet i bilden, berättelsen, som är det viktigaste. Allt annat, alla konstnärliga aspekter, är faktiskt sekundära, annars blir det bara en tekniskt fulländad bild med ointressant innehåll. Förvisso finns det t.ex. rent grafiska bilder som har något som talar till en på något konstnärligt plan, men det går liksom inte att jämföra och kalla en sådan bild intressantare i någon absolut mening än en bild på lillgrabben som gör sitt första mål i knattehockeyn.

 

[Strmbrg]

Jag tror så här:

Att fnula till tekniskt superba bilder är superenkelt jämfört med att skapa sevärda och intressanta bilder.

Ovanstående skall tolkas så här:
Det är naturligtvis inte superenkelt att fixa den tekniskt superba bilden i sig.
Men, att skapa den sevärda och intressanta bilden är enormt mycket svårare.

Sedan tror jag att många egentligen saknar den bildmässiga inspirationen, idérikedomen, fantasin och kreativiteten.
Det i sin tur leder nog ofta till att många ägnar sin uppmärksamhet åt tekniken och prylarna som substitut för den bristande inspirationen och bildidéerna.

Med reservation för att jag är helt fel ute, bör väl för säkerhets skull tilläggas...

 

[Strmbrg]

Kom på en sak till:

Jag får ofta en känsla av att bildvisning handlar om att lyfta fram fotografens skicklighet och utrustningens prestanda.

Men, för mig känns det sundare att låta bilden vara för sig själv, utan några kopplingar till vare sig person eller utrusning.

 

[Anders Östberg]

...
Men, för mig känns det sundare att låta bilden vara för sig själv, utan några kopplingar till vare sig person eller utrusning.

Det kan möjligen fungera för betraktaren, men inte för fotografen som har en minnesbild och känslomässig koppling till skapandet av bilden. Det märks väl inte minst inom t.ex. naturfoto där upplevelserna kring fotograferandet betyder väl så mycket som bilden och rätt ofta gör att fotografen själv värderar bilden helt annorlunda än en annan person kan göra.

Det fungerar ju heller inte när man blandar in pengar och ser bilden som investering, då betyder plötsligt både teknik och person ibland mer än bilden själv.

 

[Rikard_L]

Jag tror så här:

Att fnula till tekniskt superba bilder är superenkelt jämfört med att skapa sevärda och intressanta bilder.

Ovanstående skall tolkas så här:
Det är naturligtvis inte superenkelt att fixa den tekniskt superba bilden i sig.
Men, att skapa den sevärda och intressanta bilden är enormt mycket svårare.

Sedan tror jag att många egentligen saknar den bildmässiga inspirationen, idérikedomen, fantasin och kreativiteten.
Det i sin tur leder nog ofta till att många ägnar sin uppmärksamhet åt tekniken och prylarna som substitut för den bristande inspirationen och bildidéerna.

Med reservation för att jag är helt fel ute, bör väl för säkerhets skull tilläggas...

Tycker du har helt rätt.
Sannolikheten för att lyckats skapa intressanta bilder ökar om man ser till att placera kameran framför något intressant. Jag tror att det är lätt hänt att man lägger pengar och energi på utrustning istället för att se till att ovanstående inträffar.
Inspiration är inte heller så lätt. Beroende på vilken typ av fotografering man gillar så kan man börja med att lista några foton man skulle vilja ta, typ drömbilder.
Tex Sport/Äventyr
Moutainbiking med vulkan och rinnande lava i bakgrunden.
Klättrare på överhäng som bildar en båge/ram runt den nedgående solen.
osv.

Tex Gatufoto
Brandbilar som kör på lång rak gata i rusningstrafik. - Fånga helheten, samt människors ansiktsuttryck och kroppsspråk
osv.

När man kommit på ungefär 10st så kan man ju alltid lägga ut listan på forumet och få hjälp med ideer på hur bilderna skulle kunna förverkligas.
Tex. Kanske måste jag inte åka till spanien för att hitta en bergvägg med bågformat överhäng, kanske tipsar en annan medlem om en duglig klippa utanför Örebro.

Tycker förövrigt att det skulle vara väldigt roligt att läsa mer om andras bildideer.

 

[hne]

Först vill jag tacka för den fina diskussion ni haft och för att fotosidan sparat den åt eftervärlden/mig. Precis de här tankarna har snurrat i mitt huvud också och jag har försökt se om det inte funnits någon öppning för liknande diskussioner här på fs forum. Genom att kommentera här hoppas jag också att fler ska hitta till bildforum: bildlära.

 

[Fredrik183]

Jag deltog ju med ett inlägg i denna diskussion då den var aktuell. Nu för tiden skriver jag sällan eller aldrig i forumet, så detta blir ju ett undantag. Däremot följer jag fortfarande diskussionerna, fotointresserad som jag är.

För mig känns det som om det flutit en hel del vatten under min fotografiska bro sedan jag skrev här för tre år sedan. Jag har fortfarande samma kameror, men några nya objektiv. Jag har gjort en fantastisk mental resa i det inre som jag följt och dokumenterat med kameran genom att fotografiskt illustrera och gestalta denna andliga vandring och kanske utveckling. I vart fall är det en förändring som känns ganska genomgripande för mig själv. Jag har upptäckt en del om världen jag inte visste mycket om innan, som jag trodde inte ens var möjligt, eller allt för otroligt för att vara sant. Nej, jag har inte blivit religiös, men klokare och visare

Det kan hända att detta skett med kamerans hjälp, att den skärpt iakttagelseförmågan och fått mig att tänka till om mina motiv, bilder och även om andras bilder genom bildkritik i kritikpoolerna som jag tidigare kommenterade i. Detta kan ha hjälpt till att öppna mina ögon för den värld jag egentligen omges av, en värld som på ytan inte alls är särskilt uppenbar, en inre visdom. Numera tittar jag knappt i poolerna, och kommenterar aldrig där heller.

Foto är ju en hel kedja, från en tanke om att ta bilder, kunskap om utrustning, bildidé, utrustningsval för denna, övning, analys av sina resultat, studier av andras bilder och hur de gör och kanske slutligen finner man sitt egna fotograferande och kan ta ytterligare ett steg vidare in i ny kunskap man själv utvecklat med allt detta i bagaget för att fånga de där bilderna ingen tidigare skapat. Så har i alla fall min rent fotografiska vandring varit sedan jag skrev i denna tråd sist.

Jag har fotograferat hela mitt liv, men dessa tre år har varit de bästa om man säger så, liksom kronan på verket. Jag har funnit min egna fotografiska nisch på min alldeles egna vandring här i livet, i mitt tycke tagit makalösa bilder under denna färd. Faktiskt har jag tagit BILDERNA. Nu är det liksom gjort. Plötsligt ligger visioner och äventyr bakom mig. Framför breder en väntans ödemark ut sig. Tom. Detta fotografiska fyrverkeri nådde sin kulmen och nu är det tyst och stilla.

Jag kommer nog att ta några bilder till, men just nu inte inspirerade på samma vis. Kanske kommer jag efter denna väntan på nytt fram till något spännande och utvecklande, men jag tvivlar faktiskt. Jag tror jag upptäckt, dokumenterat och berättat om världen som den nu ter sig för mig i detta sken. Det hela blev en inspirerad hemsida med en blogg som en slags fotoillustrerad dagbok med texter.

Hur allt det jag nu här skrivit i detta inlägg egentligen relaterar till trådens rubrik "Vilka diskussioner vill vi ha?" vet jag inte riktigt. Detta är bara en reflektion över trådens tidigare inlägg och min egen vandring sedan de skrevs.

Kanske återvänder jag nu hit till forumet och skriver inlägg då och då. Men nu med ett annat fokus, mer på den fotografiska processen som sådan, som naturligtvis inkluderar fotoutrustning och val av denna, men framför allt fotografens del och roll i sin egna livsvandring med sin kamera och de bilder han/hon skapar på denna väg. Hur de relaterar till honom, vad de visar och hur detta relaterar till omvärlden. I mitt fall då främst en andlig sådan och den gnosis (vishet om förborgade andliga ting) som finns inlagd i världen om man blir uppmärksam på densamma.

Kanske kan detta sammanfattas som hur man fotograferar det som uppenbart inte syns. För min del har detta till synes osynliga främst fått komma fram genom de texter som är integrerade enheter med de bilder jag tagit. En bild säger mer än tusen ord sägs det, men i detta fall blir en bild en ren plattityd utan en fördjupande text till det sammanhang den hör hemma i, hur den relaterar till den väv som då varit min vandring dessa år. Utan tillhörande text blir bilden en plattityd av bildbetraktarens egna föreställningsvärld. Inte fy skam, men den berättelse och de insikter som följer med bilden går då betraktaren spårlöst förbi.

Nu är mina texter av sådan art att de ändå inte förstås, men bild och text tillsammans utgör en bättre grund för betraktaren/läsaren att själv läsa sin egna förståelse och tolkning så att säga mellan raderna. Jag tror att denna ändå inte hamnar helt avlägset min egna upplevelse som jag velat dokumentera och förmedla.

Den som till äventyrs läst ända hit och som eventuellt är intresserad att skåda alstret hittar det här (det är i "anteckningar/blogg" som allt egentligen utspelat sig): http://romantiskljusfangst.weebly.com/

 

[Grimmer]

Det kan möjligen fungera för betraktaren, men inte för fotografen som har en minnesbild och känslomässig koppling till skapandet av bilden. Det märks väl inte minst inom t.ex. naturfoto där upplevelserna kring fotograferandet betyder väl så mycket som bilden och rätt ofta gör att fotografen själv värderar bilden helt annorlunda än en annan person kan göra.

Det fungerar ju heller inte när man blandar in pengar och ser bilden som investering, då betyder plötsligt både teknik och person ibland mer än bilden själv.

Mycket bra sammanfattning, håller med i båda fallen. Jag har haft som mål att gå hela Bergslagsleden och samtidigt fotografera allt det fina så att folk (de få som hittar min hemsida) ska kunna lockas att gå sträckan själva. Resultatet är att nu när jag går sträckorna igen så känner jag igen alla ställen som jag tagit de valda bilderna på. "Här har jag varit, och här..." Och jag minns hur härligt det var då. Och när jag tittar på bilderna hemma så förflyttas jag ut i skogen igen.
Bilderna har alltså ett mycket större värde för mig än för någon annan, precis som du säger. Därför har jag som motto: "Kom ihåg att bilderna är för din egen skull! Om någon annan gillar dem så är det bara en bonus"

Tyvärr är det inte så lätt att förmedla den känslan till andra och det är kanske därför som de bilderna som får mycket uppskattning ofta får det på grund av andra faktorer som teknik och vem som tagit bilden. Åtminstonde om man ser bilden som en investering.

Hur gör man då för att förmedla den där känslan som man själv kände, över till betraktaren? Ofta tror jag att det är en beskrivande text som fattas. En beskrivning om varför bilden blev till och varför den är unik. Fotografens känslor bakom tror jag är en viktig del att förmedla men som ofta förloras. Om 10-20 år så kommer kanske inte ens fotografen själv ihåg varför bilden blev till.

 

[Fredrik183]

För mig var denna fotografiska process jag ovan försökt beskriva för min egen skull, ett sätt att bearbeta och åter närma mig en tillvaro som pga sjukdom blivit alienerad. Det var ett slags återvändande till världen och kanske livet, jag får se.

Men för min egen skull kände jag också ett behov att försöka dela med mig av detta, det är ju ett sätt att finnas till, att berätta för andra, eller i alla fall en tänkt betraktare. I alla fall för mig.

Redan nu märker jag att jag glömt att jag tagit en del av bilderna, men när jag bläddrar bland sidorna ibland så kommer minnena upp då jag ser dem och texterna är ett roligt stöd för minnet att se var jag då befann mig i denna process, vilka känslor jag hyste och det sammanhang jag var i. Hur min historia tedde sig just då.

Nu tror jag att denna process är cirkulatorisk, kanske kommer jag på nytt att finna anledning att bege mig ut på ett nytt förlopp, kanske med kamera igen. Men jag tror detta varit den stora cirkelvandringen, ungefär som barndomen etsas och fastnar som något alldeles speciellt i minnet och psyket.

Jag är mycket glad att jag har denna slags dagbok över denna tid. Kanske kommer jag inte att titta så mycket i den framgent, men den finns i alla fall där med alla känslor, tankar och upplevelser att plocka fram om jag vill.

Rubriken för denna forumdel heter ju Bildlära, ja, genom dessa bilder har jag lärt. Som inspiration har jag tittat mycket på klassisk och historisk konst. Fotografiska kompositionsregler är inte alltid följda, en del bilder är mer ikonografiska där elementens placering har en roll överordnad traditionell fotografisk kompositionslära. Men ofta flyter de ändå ihop till en estetisk helhet.

För mig är det så mycket i dessa bilder, men för andra, som inte relaterat till alstren på samma intensiva sätt som jag som levt dem och skapat dem, är det ju något helt annat, en samling bilder med i sin kärna obegripliga texter.

Ursäkta långa inlägg, men jag kan inte säga det kortare.

 

[Sten-Åke Sändh]

..................Kanske kan detta sammanfattas som hur man fotograferar det som uppenbart inte syns. För min del har detta till synes osynliga främst fått komma fram genom de texter som är integrerade enheter med de bilder jag tagit. En bild säger mer än tusen ord sägs det, men i detta fall blir en bild en ren plattityd utan en fördjupande text till det sammanhang den hör hemma i, hur den relaterar till den väv som då varit min vandring dessa år. Utan tillhörande text blir bilden en plattityd av bildbetraktarens egna föreställningsvärld. Inte fy skam, men den berättelse och de insikter som följer med bilden går då betraktaren spårlöst förbi.......

Håller med helt. Bild utan kontext är väldigt mycket mindre än med. När jag först såg siten 1X.com och de böcker de ger ut där fotograferna får plats att förklara hur de tagit sina bilder - både hur de tänkte och hur de gjorde, så kände jag att det var väldigt rätt om man vill lära av varann.

Sedan kan det ju handla om bild och text i skön förening i reportage eller bara ett lätt kåseri kring en bild - ett motiv.

FS verkar märkligt nog inte vara ett forum av det snittet och det kan ju vara ett skäl till slagsidan den har idag medan 1X har en helt annan slagsida. Där finns istället inget av tekniksnack kring kamera- och objektivmodeller e.t.c. Men det finns ju behov av båda ansatserna och det är väl bra att det finns andra siter som täcker det FS inte klarar eller är ämnad för.

Det finns en väldig massa fina och intressanta bilder på FS men sällan någon vidare diskussion som matchar bildkvaliteten. Det kan ju tyckas lite märkligt att det är så tråkigt att läsa dessa kommentarer att jag sällan gör det. Jag har svårt att hitta någon förklaring till att det blivit så här. Har heller ingen lösning och i det fallet går jag som sagt hellre till 1X som sägs vara en svensk kulturell hemlighet trots att den har en otrolig spridning idag över hela världen. Det sägs att lika många loggar in på 1X en vanlig dag som under samma tid besöker samtliga våra svenska museer, hur man nu ska tolka den informationen. Det är väl en gåta att man lyckats vara okänd för de flesta svenskar med tanke på det.

 

[Fredrik183]

1X har jag själv inte upptäckt än. Eller snarare, jag vet om den och har kikat lite förstrött ibland, men den har så att säga inte talat till mig ännu. Skall kanske kika lite mer på den.

Tror att det jag saknade i bildpoolerna här var dels fotografens egna tankar och beskrivning/upplevelse av bilden och kanske också hur denne burit sig åt rent tekniskt. Men det tekniska känns egentligen inte viktigt för mig längre, det är liksom ett passerat lärdomsstadium (vilket tog nästan 50 år...).

Däremot följer jag med intresse den tekniska utvecklingen på alla fronter, rätt vad det är kommer det något nytt och intressant. Ibland får man också lära sig något nytt, vilket är kul.

Bilder blir som sagt så mycket mer intressanta i sin kontext. Kanske har jag något roligt att upptäcka på 1X.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja där finns ju mycket av det jag tycker saknas på FS.

Jag har fotograferat sedan jag var 13 tror jag runt 1963 då jag fick en Zeiss Icon Contina av min farsa som köpt den på Stadsauktion. Jag tror inte han fattade vad han köpte men det var en bra kamera.

Trots att jag hållit på sedan dess så tycker jag det är både kul och intressant att läsa förklaringarna till hur bilderna blivit till och hur man gjort för att få bilden dit man vill.

""Fin bild det där!" eller "Toppen bild!" och glada tillrop ger mig inte så mycket tyvärr även om det är trevligt att folk är positiva.