Vilken typ är du?

[lottawe]

av fotograf alltså? Jag väckte min blogg efter att ha funderat en tid på det där med kategorier, men där blir det ju så inriktat på mig och nu undrar jag vad du är också.

Alltså vilken fotograftyp är du?
Och varför blev du det?

 

[PetFish]

Tja ...

... hade jag valt fotografi som yrke hade jag nog varit reportagefotograf ...

... och varför ...

... variation och utmaning, tror jag ...

 

[lottawe]

Jo, frågan kan uppfattas som att en var ställd till yrkes, men det är ju inte tvunget. Här på fotosidan är vi ju fotografer hela bunten "där fotografer möts" och flera har ju en stark inriktning där de placerar sig även om de inte tjänar pengar på det.

Själv är jag backpacker Men jag sliter hårt där jag är.. och jag återvänder alltid till platserna med jämna mellanrum.

 

[Anders Östberg]

Har aldrig känt något behov av att kalla mig för något speciellt, jag fotograferar visserligen men anser inte att jag är "fotograf" eftersom det för mig är en yrkestitel. Jag saknar både formella och praktiska kunskaper för att vilja kalla mig det. "Hobbyfotograf" kanske. Eller "prylgalning".

 

[PetFish]

Jo jag förstod det, men tittar jag på de bilder jag har på FS så är jag även om jag också är road av att fotografera det mesta nog innerst inne en reportagefotograf, t.o.m. mina naturbilder är reportageaktiga på något vis ) Antar att det är ett tecken på vilken typ av fotografering som roar mig mest. Jag har sedan ett tag återkommande tankar om att försöka mig på exempelvis konstnärligt naturfoto ...

... men jag kommer hela tiden på mig själv med att springa runt med kameran på stan.

Edit: Prylgalning passar in på mig också och även tekniktokig )

 

[lottawe]

Jo, jag kollade lite på dina bilder Erik och visst kan man se den stil det lutar åt Du har i många lyckats fånga något som händer och särskilt i de övre s/v på ett särskilt intressant sätt tycker jag.

Och jag kan nog inte ens kategorisera mig som prylgalning..

 

[bull]

Får man introducera en ny kategori? Jag är nämligen terapifotograf. Efter en vecka i en sopbil i Vasastan/Östermalm behöver jag fågelsång/vindsus/lövprassel för att komma ner i varv,och kameran gör det lättare att ta sig ut i busken.

 

[Mushkot]

Jag känner mig som allt-i-allo, men av mina bilder kanske det lutar åt naturhållet? Svår fråga..

 

[mannbro]

Jag varken kan eller vill stoppa ner mig i ett motivfack, då jag fotar ganska många olika typer av motiv. Däremot skulle jag kanske kunna kalla mig för dokumentär fotograf.

Jag visar världen som den är genom mina glasögon.

Mina bilder är - annat i undantagsfall när jag lekt/experimenterat - inte arrangerade.

Även om jag är omsorgsfull i postproduktionen är de väldigt sällan hårt manipulerade annat än att jag jobbar mycket med kontraster etc. Innehållet är dock i princip alltid oförändrat bortsett från något enstaka bortplockat grässtrå eller sensordamm.

Jag försöker att ha något att säga med mina bilder. Inte nödvändigtvis en agenda eller ett djupare budskap, men en historia.

 

[elbe]

Vad jag är nu:
Intressefotograf är väl en aktuell o bra kategori...
Minnesfotograf för mitt eget minnes skull...
Kulturfotograf är brett och kul i människans spår från stenålder fram till nu...
Naturfotograf likaså för naturen är min granne...
Socialfotograf vid diverse sociala tillfällen...
Porträttfotograf när "modellen" inte vet...

Vad jag inte är nu:
Glömdarumfotograf för det finns inga glömda rum. Ser jag ett öde hus så ser jag livet och glädjen där, inte tragiken som verkar vara de som beskrivs i den kategorin...
Smutsfotograf för jag gillar inte att visa något smutsigare än det är...

Vad jag varit:
Reportagefotograf under andra halvan av 90-talet då jag drev en egen lokal nyhetssajt på nätet...

Summan av de hela blir väl en hobbyfotograf för mitt eget höga nöje och avkoppingens skull.
Lustfotograf är oxå en bra sammanfattning...

Vad jag blir:
Svårt att svara på för jag följer en väg med okända mål...

/Leif

PS. Mina foton på FS ger ingen bra fingervisning om vad jag är. DS

 

[begust]

Allätare?

Kanske passar bäst, även om jag för tillfället har en dragning åt arkitektur/stilleben. Fast det hänger ju ihop med mitt projekt.

Jag brukar säga att jag försöker fånga det som passerar framför kameran. Digitalt, analogt ute eller inne är ointressant. Bilden är det viktiga.

Har ändå gått med i 3 grupper som just nu intresserar mig mest.

Trevlig helg

 

[lynxx]

Jag är en så'n som aldrig, eller åtminstone ytterst sällan, arrangerar en bild. Jag fångar ett skeende med de medel jag har för tillfället.

 

[mannbro]

elbe skrev:
Vad jag inte är nu:
Glömdarumfotograf för det finns inga glömda rum. Ser jag ett öde hus så ser jag livet och glädjen där, inte tragiken som verkar vara de som beskrivs i den kategorin...

Ok, jag kanske inte är den rätta att skriva detta då de flesta bilderna jag har lagt i glömda rummet-poolen kommer från mina dokumentationer av Chernobyl/Pripyat och förödelsen efter Katrina i lower 9th, New Orleans, men Glömdarummet-fotografier behöver inte framhäva tragiken i de övergivna platserna. Det kan lika gärna vara en hyllning till det glömda. En upptäcksresa, inte för att upptäcka något nytt, utan för att upptäcka det som är glömt eller en hyllning till de minnen och spår som människor satt på en plats.

 

[elbe]

mannbro skrev:
Ok, jag kanske inte är den rätta att skriva detta då de flesta bilderna jag har lagt i glömda rummet-poolen kommer från mina dokumentationer av Chernobyl/Pripyat och förödelsen efter Katrina i lower 9th, New Orleans, men Glömdarummet-fotografier behöver inte framhäva tragiken i de övergivna platserna. Det kan lika gärna vara en hyllning till det glömda. En upptäcksresa, inte för att upptäcka något nytt, utan för att upptäcka det som är glömt eller en hyllning till de minnen och spår som människor satt på en plats.

Nä! Knappast med de dokumentationerna ;-)

Tyvärr så är det väl tragiken som oftast framhävs...både i "rubrik" och innehåll i "De glömda rummet".

Hittar jag ett ställe där människor "lämnat spår" så är det inte glömt, öde eller dött, utan synnerligen levande för mej. Det här kanske låter knasigt men jag ser dom och lever med dom och delar deras vardag, sorg och glädje. Jag kan oxå komma tillbaka och hälsa på dom igen, se hur dom har det och höra hur dom mår.

Platserna är inte heliga men jag kan av någon anledning bara inte tänka fotografi fast jag blir glad och harmonisk av att vistas där.

Kanske förklarar lite bättre hur jag ser det?..

/Leif