Zon-systemet. Någon?

[Görant]

Kollat in Ansels gamla ideer och har testat med en gammal 1 grad spot mätare (Soligor...) .. Tanken borde vara väl så gångbar idag som då - att "inringa" det ljusområde som skall återges. Om det är digitalt eller analogt borde väl inte skilja?. Min spotmätare, Nikon F5, och en selencell har olika uppfattning om exponeringen "EV-värdet" mot dom flesta objekt. (Hasselbladaren begriper ingenting..)

Det går ut på att identifiera alternativt:
1. En Zon 5 medelgrå punkt.
2. En Zon 7 ganska ljus punkt
3. En zon 3 ganska mörk punkt

Helst med en 1 grad spotmeter. Eller vad du har i kameran..


Någon som har testat detta?
Tog en rulle (120) i förrgår då det var sol här. Får se..

 

[pej]

Zonsystemet är inget mer än en realisering av vetenskapen sensitometri. Den realiseringen är nästan bara praktisk för de som sysslar med storformat. Det finns förenklade metoder som är bättre lämpade för mellanformat men det är fortfarande aningen opraktiskt för dem.

Hmmm... själv använder jag inte zonsystemet men det har hjälpt mig att förstå sensitometrin och den kunskapen återanvänder jag med småbild och mellanformat.

Jag kan tänka mig att fotografer som använder digitalkameror inte heller har någon direkt nytta av zonsystemet men att de också kan använda det för att öka sin förståelse.

 

[Sonnaren]

Ja...eh.....de senaste 20 åren eller så har jag väl inte exponerat efter någon annan metod?
Sedan är det ju en fråga om motiv och önskad effekt förstås. T. exempel översiktsbild av solbelyst blomsteräng går ju inte att variera så otroligt mycket. Nej, jag tar inte den bilden, det var bara ett exempel....
Us

 

[steinick]

Pej skrev:
Zonsystemet är inget mer än en realisering av vetenskapen sensitometri. Den realiseringen är nästan bara praktisk för de som sysslar med storformat. Det finns förenklade metoder som är bättre lämpade för mellanformat men det är fortfarande aningen opraktiskt för dem.

Detta är en utbredd missuppfattning. Zomsystemet sitter i huvudet på fotografen, inte i utrustningen. Låt mig citera Ansel Adams själv (ur The Negative):

"[The] knowledge of exposure and development controls available through the Zone system can be usefully applied by all photographers, even those using automated 35 mm cameras, in black-and-white and color photography."

Alltså, det spelar ingen roll vilken utrustning eller vilken sorts film man har, man kan tillämpa zonsystemet i alla fall.

 

[pej]

steinick skrev:
Zomsystemet(sic!) sitter i huvudet på fotografen, inte i utrustningen.

Bra -- då anser vi i stora drag samma sak. Nämligen att man kan återanvända idéerna oavsett vilken kamera man än använder.

 

[Sonnaren]

Självklart är zonsystemet helt oberoende av filmformat. Att det sedan är av mycket stort värde för stora negativ som 18 x 24 och större där kontaktkopiering kan vara aktuellt och alltså efterbelysning - som ju kan göras vid projicering med förstoringsapparat - knappast är realistiskt är en helt annan sak.
Men oberoende av filmformat fordrar zonmetoden att man förbereder sig en hel del genom att testa den film man skall använda med upprepade mätningar och fotografering av gråkort i olika ljus. Och sedan kopiering och utvärdering av dessa kopior. Zonmetoden är användbar även för diafilm men där blir utvärderingen i regel mera subjektiv även om man kan sätta sig och mäta upp relativa inbördes värden mellan olika motivdelar med spotmetern när bilderna projiceras på duk.
Us

 

[steinick]

Zonsystemet handlar inte om mätningar, utan om att uppnå ett specifikt resultat, nämligen den färdiga bild som man visualiserade framför motivet.

Att med spotmätaren mäta på projicerade diabilder är för mig lika befängt som när ornitologer tittar på diabilder med handkikare.

 

[Sonnaren]

Hade du förstått vad jag skrev så handlar mätningen på projicerade diabilder om att i efterhand kontrollera det färdiga resultatets överensstämmelse med uppmätta värden i fotograferingingssituationen för att kunna göra korrigeringar vid framtida fotografering. Detta för att lära sig hur den använda filmen svarar på olika ljusförhållanden. Skall man uppnå ett specifikt resultat måsta man veta hur filmen man använder fungerar.
Men om man inte någonsin noterat all skilda filmfabrikat och filmer av olika slag inom samma fabrikats utbud varierar kan det ju förefalla befängt.
Us

 

[objernulf]

Zonsystemet innebär tre saker:
1. Att förstå sensitometri och materialets egenskaper och begränsningar.
2. Att mäta ljuset och exponera rätt.
3. Att justera konstrasten (t ex genom ändrad framkallning).

1 och 2 kan tillämpas med alla kameraor och alla filmsorter och format.

3 är svårt med filmrullar (småbild och mellanformat) då hela rullen måste behandlas lika. Med storformat framkallar man ju varje bild individuellt och kan då justera kontrasten individuellt för varje bild.

Många avancerade fotografer tillämpar 1 och 2 men väldigt få håller på med 3.

 

[Liax]

Kanonartiklar om zonsystemet

Det finns en jättebra och lättbegriplig artikelserie om zonsystemet på photodo.se. Serien har varit införd i den numer nedlagda tidningen "Fotografi" och är skriven av den mycket kunniga Lars Kjellberg.

Om du klickar på länken nedan så hamnar du på photodos indexsida för artiklar, klicka på länken "Tekniska artiklar" och scrolla ner en bit på sidan som kommer upp, där hittar du artiklarna om zonsystemet.

http://www.photodo.se/nav/artindex.html

Jag rekommenderar verkligen att du läser igenom artikelserien om du är intresserad av hur zonsystemet fungerar. Jag har själv läst artiklarna flera gånger.

 

[steinick]

Sonnaren skrev:
Hade du förstått vad jag skrev så handlar mätningen på projicerade diabilder om att i efterhand kontrollera det färdiga resultatets överensstämmelse med uppmätta värden i fotograferingingssituationen för att kunna göra korrigeringar vid framtida fotografering. Detta för att lära sig hur den använda filmen svarar på olika ljusförhållanden. Skall man uppnå ett specifikt resultat måsta man veta hur filmen man använder fungerar.
Men om man inte någonsin noterat all skilda filmfabrikat och filmer av olika slag inom samma fabrikats utbud varierar kan det ju förefalla befängt.
Us

Du vinner inget genom förolämpningar. Jag har förstått hur Adams menar att zonsystmet ska tillämpas. Att jag kanske inte förstod innebörden av ditt inlägg kan bero på andra saker. Jag har själv använt zonsystemet i 20 år och undervisat om det i 10 år. Ännu ett citat från The Negative:

Another misconception is that the Zone System emphasizes technique and craft at the expense of creativity. The Zone System itself does nothing of the kind, even if some of its practitioners do. It is an enabling system, and it should liberate, rather than restrict, the creative photographer. The creativity -- functional or poetic -- lies in applying the Zone System to achieve a visualized image, with almost no limitations on the visualization itself.

 

[Sonnaren]

Menade inte att förolämpa någon, blev bara så häpen över att bli uppfattad som en knäppgök som sitter och mäter upp projicerade bilder för skojs skull..... Guschelöv räcker det att göra det en enda gång. Och den gången är en ökenvandring med tråkiga bilder av gråkort och zonskalan (10-gradiga). Det är ingen optimal metod som jag redan sagt, men den kan ge en hyfsad uppfattning om filmen. Och numera använder jag för enkelhetens skull bara två filmsorter. B/W: Tri-X dia: Provia F. De är inte alltid bäst i alla lägen men jag vet hur de uppför sig och det kan vara mera värt.
Us

 

[mipert]

1989 var jag och såg en fotoutställning.
Framför en vacker bild av en träbro över en bäck stod två män och diskuterade bilden.
”Det syns att han jobbar med zonsystemet”
Jag gick fram och frågade om de kände fotografen?
”Nej, vi är bara här på besök”

Där har vi ett av problemen med zonsystemet, det missförstås ofta.
Man förutsätter att bilderna skall bli bättre och tonskalan rikare bara för att man använder sig av zonsystemet.


Numera använder jag min kunskap på följande sätt:

Jag använder spotmätare för att mäta mot en mörk yta där jag vill ha teckning i bilden.
Är det en mörk tröja så kanske jag tar mätvärdet och minskar exponeringen mellan 1 1/2 till 2 1/2 steg.
Hur mycket beror på vilken film jag använder, om bilden skall kopieras till utställning eller gå i tryck samt hur stor yta som det svarta tar upp i bilden.
För en produktbild av stickad tröja till broschyr skulle jag minska 1 1/2 steg för att ha rejält med detaljer i negativet. Då kan jag få en bra återgivning i trycket av den mörka tröjan.
Jag kan välja att kopiera mörkare men den rikliga exponeringen gör att det finns rejält med detaljer som ändå syns trots mörkare kopiering.
Är det mörka fältet litet räcker det att antyda detaljerna och jag kan då välja att eponera snålare.
Full detaljåtergivning i en liten yta kan vara Overkill.

Sedan kontrollerar jag de ljusa delarna för att se vad de ger för svärtning på filmen, men, jag ändrar aldrig framkallningen.
All framkallning sker till ”normal” kontrast.
I praktiken betyder det att negativen anpassas för att kopieras på tvåans papper med färghuvud.
Avviker motivkontrasten byter jag papper och/eller skuggar/efterbelyser.


Med jämna mellanrum exponerar jag in två rutor på mina filmer som jag mäter upp med densitometer.
De motsvarar zon I 1/2 och VIII 1/2.
Jag ser om de avviker från förväntat, gör de det kanske emulsionen på filmen kräver ett annat exponeringsindex eller så har labbet en avvikelse i framkallningen. Har hänt.

Kanske kan detta var till nytta för någon?

Många flinar bakom ryggen på mig ;-) för att jag är så fixerad vid tekniken.
Det är jag inte, jag vill bara slippa vara osäker så jag kan koncentrera mig på det visuella. jag vet vilken kvalitet jag får på bilderna och slipper ha magsår innan filmen kommer från labbet.
Det tar en del tid i början när man skall få förståelse för zonsystemtänket, det bästa är att ha en bra lärare som kan förklara det på en helgkurs. Jag fick sitta själv med böcker vilket tar längre tid.

 

[steinick]

En lite kommentar till miperts excellenta beskrivning av sin arbetsmetod.

mipert skrev:
All framkallning sker till ”normal” kontrast.
I praktiken betyder det att negativen anpassas för att kopieras på tvåans papper med färghuvud.
Avviker motivkontrasten byter jag papper och/eller skuggar/efterbelyser.

Nästan alla beskrivningar av zonsystemet hävdar att syftet är att alltid kopiera på tvåans papper (jag säger inte att mipert påstår detta). Det är helt fel, syftet är att åstadkomma ett negativ som utnyttjar papperets svärtningsomfång. Svärtningsomfånget är olika för olika papper, men ändras inte när man byter hårdhet eller filtering. Vilken gradtion jag använder beror på vilket resultat jag vill åstadkomma.

 

[mipert]

Så himla rätt, det är en av fördomarna som är svår att ta bort.

 

[Erik Rundcrantz]

Det här med zonsystemet var tydligen en het fråga.

Här är en länk till en interaktiv och ytterst pedagogisk hemsida helt dedikerad till just zonsystemet. Det är som en snabbkurs uppdelad i circa 7 kapitel. Texten är tyvärr väldigt repetativ men klart värd att ta del av ändå (om man inte är proffs, då är den nog lite överflödig).

http://www.cicada.com/pub/photo/zs

Till varje kapitel hör övningsuppgifter om tex. valet av bländare i en given situation och exponeringsvärden etc.

 

[Merlin]

Zon-systemet för färgfoto

mipert skrev:

Många flinar bakom ryggen på mig ;-) för att jag är så fixerad vid tekniken.
Det är jag inte, jag vill bara slippa vara osäker så jag kan koncentrera mig på det visuella. jag vet vilken kvalitet jag får på bilderna och slipper ha magsår innan filmen kommer från labbet.
Det tar en del tid i början när man skall få förståelse för zonsystemtänket, det bästa är att ha en bra lärare som kan förklara det på en helgkurs. Jag fick sitta själv med böcker vilket tar längre tid.

Sådan kontroll skulle jag också vilja ha... När jag nu fotograferar (dia) så tar jag oftast/alltid några alternativexponeringar för att vara helt säker.

Jag har förstått att man ska kunna praktisera Zon-systemet även till färgfotografering. Kan någon förklara hur det fungerar? Har precis beställt en Pentax 67 och skulle verkligen vilja ha bättre kontroll över exponeringen, helst skulle jag vilja få bort osäkerhetsmomentet helt och hållet, men är det möjligt?

/Stefan

 

[steinick]

Visst går det att använda zonsystemet för färg, men om du använder diafilm finns det ett enklare sätt. Köp en ljusmätare för infallande ljus (med en vit plastkalott, alltså). Mät ljuset som faller på motivet och exponera.

Spotmätning av motivet passar bäst för negativ film (där det är viktigt att inte underexponera). Med svartvit film kan man också styra högdagrarna med framkallningen.

 

[hasse lundberg]

Använder mig av infallande ljusmätare, mäter i öppen skugga och exponerar efter det.
Skillnaden i öppen skugga och i direkt ljus ger mig kontrastomfånget som jag använder för att bestämma ISO-värdet och framkallningstiden, vilka jag tagit fram genom tester.
Tycker det är svårt med spotmätare, där måste man ju faktiskt placera varje mätning i en zon för att utvärdera resultaten.
Med infallande mätare blir en mörk yta mörk och en ljus blir ljus.
Om detta är zonsystemet? kalla det vad ni vill men jag anser att det är en variant av alla zonsystem.

 

[dig]

zon-systemet är bra att kunna om man inte följer det slaviskt... Då tycker jag det tar för lång tid att förverkliga den fbannade bilden. Men det har hjälpt mig att förstå och få kontroll på mina bilder. Sedan är motivet en annan sak tänk om det fanns en lika precis teori för motivval och komposition också.