Zoom med bättre bländare än 2.8?
- Trådstartare StaffanW
- Start datum
Damocles
Aktiv medlem
Ja, olympus har några. Skälet till att det fungerar där är att sensorn bara är ca 1/4 i storlek, så de kan använda samma mängd glas för att nå en bättre ljusstyrka i förhållande till sensorns storlek. Zuiko 35-100/2 vilket skulle motsvarande 70-200/2 på småbild. Nu spelar ju F/2 mest in sin roll på slutartiderna då skärpedjupet ändå blir kortare på småbild har jag för mig.
För småbild tror jag inte att det finns. Eller det kan finnas något obskyrt objektiv någonstans som är mer proof-of-concept. De flesta av dagens zoomar skulle blir på tok för stora och dyra att gå över F/2.8 på. Om det ens är möjligt med tanke på glases tjocklek i nuvarande design, och vad det skulle bli.
För småbild tror jag inte att det finns. Eller det kan finnas något obskyrt objektiv någonstans som är mer proof-of-concept. De flesta av dagens zoomar skulle blir på tok för stora och dyra att gå över F/2.8 på. Om det ens är möjligt med tanke på glases tjocklek i nuvarande design, och vad det skulle bli.
Makten
Aktiv medlem
Pupillen
Aktiv medlem
På gamla super-8-kameror hade Canon zoomar med f/1,0 vill jag minnas, f/1,2-1,8 var annars det normala. Orsaken till dessa ytterligheter var att filmen var dyr, så för att filmning överhuvudtaget skulle kunna vara ekonomiskt överkomligt för gemene man tvingades man använda pyttesmå bildrutor. För att då inte få orimligt mycket korn var man tvungen att använda lågkänslig film (oftast ISO 25 i dagsljus), vilket då ledde till behovet av dessa låga f-tal trots alla nackdelar detta förde med sig (dyrare och/eller sämre).
Problemen med låga relativa bländartal beror på att vinklarna blir snedare (från utgångspupillens periferi in mot brännpunkten), för att uppnå det krävs tjocka buktiga linser som har massor av linsfel, för att komma tillrätta med dessa måste man då använda fler linser, asfäriska linsytor, flytande linselement och dyrare glassorter. För att sedan få plats med alltihop måste det hela bli rätt långt och då får man trixa ännu mer för att undvika orimligt stor vinjettering osv, osv.
Det är för övrigt viktigt att komma ihåg att det mytomspunna relativa bländartalet bara är just ett i allra högsta grad relativt mått. I sig självt (d v s utan att känna till brännvidden) säger det inte ett skvatt om hur mycket av motivets ljus som objektivet kan fånga upp. Det relativa bländartalet handlar enbart om ljusstrålarnas vinklar inuti kameran, ett lågt tal innebär att ljuset koncentreras på en liten yta (då kan vi använda små bildytor, men tvingas till låga ISO-tal) och ett högt att det sprids ut över en större (då får vi istället använda stora bildytor och högre ISO-tal). Det fotografiska värdet av ett visst relativt bländartal är därför starkt beroende på hur stor sensorn/filmen är.
Problemen med låga relativa bländartal beror på att vinklarna blir snedare (från utgångspupillens periferi in mot brännpunkten), för att uppnå det krävs tjocka buktiga linser som har massor av linsfel, för att komma tillrätta med dessa måste man då använda fler linser, asfäriska linsytor, flytande linselement och dyrare glassorter. För att sedan få plats med alltihop måste det hela bli rätt långt och då får man trixa ännu mer för att undvika orimligt stor vinjettering osv, osv.
Det är för övrigt viktigt att komma ihåg att det mytomspunna relativa bländartalet bara är just ett i allra högsta grad relativt mått. I sig självt (d v s utan att känna till brännvidden) säger det inte ett skvatt om hur mycket av motivets ljus som objektivet kan fånga upp. Det relativa bländartalet handlar enbart om ljusstrålarnas vinklar inuti kameran, ett lågt tal innebär att ljuset koncentreras på en liten yta (då kan vi använda små bildytor, men tvingas till låga ISO-tal) och ett högt att det sprids ut över en större (då får vi istället använda stora bildytor och högre ISO-tal). Det fotografiska värdet av ett visst relativt bländartal är därför starkt beroende på hur stor sensorn/filmen är.
