Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett
Plus-medlemskap.
Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
Kategorier är något nödvändigt för oss människor för att kunna strukturera vår tillvaro. För att kunna få en gripbar uppfattning om oss själva, vår omvärld och relationen mellan dessa. Finns det inte adekvata redan existerande kategorier, för att ”putta in” ett fenomen, företeelse, väsen, ting, etc i skapar vi nya. Enligt min uppfattning är alla dessa kategorier socialt konstruerade även när de avser naturfenomen som är oberoende av människan. Det existerar inte några normativa ”naturlagar”. Det är våra paradigm som bestämmer kriterierna för kategoriseringen. Paradigm som är vägledande men samtidigt begränsande. Hindrar oss från att se något på ett annorlunda sätt än det vedertagna. Historiskt sett har alla kategorier genomgått förändringar. Avskaffats, utvidgats, omdefinierats etc. Sker ingen utveckling av och inom kategorin är den inte länge levande och hamnar på historiens soptipp eller i bästa fall arkiveras.
Vilka kriterier skall man använda och hur skall man tillämpa dessa för att med säkerhet avgöra vad som är gatufoto? Ska man utgå slaviskt från pionjärernas, ”paradigmskaparnas”, arbete? Vad gjorde de egentligen? Kan någon övertyga mig om att de gick ut i syfte att ta ett bra, perfekt, gatufoto? De ville dokumentera SIN samtida urbana sociala miljö genom en serie av foto där det även kunde finnas ”porträtt”. Vi betraktar varje enskilt foto, deras foto, som en del av ett större sammanhang. Vi är tvungna här på FS att anpassa oss till den ”tvångströja” som heter väl avgränsade poler. Det sker en fragmentering där enskilda bilder de facto förlorar sitt sammanhang och bedöms främst utifrån skärpan, färgerna etc. Ett problem är att de förutsättningarna och den miljön som de verkade i har förändrats. Har förändrats både till form och funktion. Gator och torg, den urbana miljön, har inte exakt samma utseende och det viktigaste, inte heller exakt samma sociala funktion som de hade under mästarnas tid. Det är lättare att prata om att det skall vara i deras ”anda”. En tolkningsfråga som omöjliggör exakta avgränsningar. Vem har tolkningsföreträde? Vad ska vi betona, den urbana miljö eller det offentliga rummet? Per definition är detta inte samma sak. Är ett foto taget i en affärsgalleria ett gatufoto? Det är taget i en urban miljö men inte i ett offentligt rum. Eller vad menas med offentlig egentligen?
Vi kan nog med lätthet komma överens om vad som absolut inte är gatufoto. Men det kommer alltid att finnas gränsfall oavsett vem som har tolkningsföreträde. Det rimligaste är att fotografen skall ha rätten att kategorisera sin bild. En bild som är ett gränsfall mellan gatufoto och porträtt, läggs upp antigen i den ena eller andra polen i enlighet med fotografens önskan att bilden skall ses, upplevas och bedömas utifrån kriterierna som gäller för respektive pol. Kan man utesluta att en bild kan göra sig bra både som gatufoto och porträtt? Varför inte låta fotografen avgöra innebörden av sin bild?
Usch, det blev ganska långdraget…
(Detta är ju en av anledningarna att jag älskar och tror på denna poolen, att det är så engagerade, intelligenta och vidsynta medlemmar som flitigt debatterar allt som kommer upp och därigenom utvecklas)
Min tanke från början var ju att dra lite i ramen för GF så att closeups från gatumiljö kan få leva och frodas här inne.
För det är ju egentligen det vi talar om, inzoomade gatufoto, där man kan se personen i närbild, att jämka här och "ta med lite miljö" för att passa in i ingressen för GF och därigenom tappa kontakten med personen jag försöker skildra är ju så typiskt svenskt, haha.
Kan vi se om detta funkar Mats, för som redan sagts här, att bryta upp poolen i flera delar när vi egentligen bara snackar Gatufoto i en eller annan form tror jag inte är särkilt bra..
Härligt då att vi inte har ett inskränkt Talibanstyre i denna pool!
"Push it to the limit"
Tycker inte problemet ligger i gf-polen. Min mening är att det antingen behövs en öppnare porträttpool eller en ny för enklare mer spontana porträtt. Om inte annat så för att hjälpa igång dem som inte har tillgång till studio & blixtar... För övrigt undrar jag många gånger var skillnaden mellan porträtt & modellfoto är?! Nå det är utanför ämnet...
Känner att jag måste resonera lite om detta.
Det är lätt att inse att man som ordningsmänniska gärna vill följa en given regel och därmed stöta bort det som faller utanför definitionen.
Det är också lätt att inse att ett större antal pooler med strikta definitioner även blir kontraproduktivt för utvecklingen av de existerande poolerna. Jag har en känsla av att detta faktiskt skulle motverka snarare än uppmuntra mångfald och kreativitet.
Bilder tas inte uteslutande för att passa en pooldefinition, detta gäller alldeles särskilt Gatufoto, där fotografen nästan alltid har uppfattat en situation/komposition/händelse/person som intressant och efteråt i sin kammare arbetat fram något som i bästa fall är en "bild". Där tar det kreativa arbetet slut och nu uppstår det svåra sorteringsarbetet för att placera alstret i "rätt" pool.
Det är en poäng att markera för bilder som uppenbart hör hemma i en annan pool att den kanske bör visas där. Men, och här är dilemmat, om man nu i sin gatubild också råkat fånga ett intressant porträtt som t.ex. genom beskärning kan förstärkas och bli en bra "bild" så varför ska det uteslutas för visning i gf. Sista veckorna har det varit flera bra exempel på bra bilder som inte självklart kan beskrivas som enbart gatufoto eller gatuporträtt eller porträtt.
Tidigare diskussioner har ofta rört betydligt mer avvikande företeelser, där man helt lämnat gatan och rört sig i skogsdungar och vattendrag. Själv har jag betydligt större acceptans för ett välfångat porträtt på gatan än mycket annat som "slinker med".
Vad jag försöker säga är att vi borde försöka hålla kvar så mycket som möjligt av bra gatufoto (även om det drar mot porträtt) i gatufotopoolen och inte vara alltför fyrkantiga förrän det blir ett problem med översvämning av "familjeporträtt".
Edit: Jag borde egentligen föra den här diskussionen inne på porträttpoolens klotterplank, jag vet. Men som jag skrev innan, Sorkins dogmatiska och fyrkantiga syn på porträttfoto går inte att ändra. Och han styr poolen med järnhand. Här inne kan man iaf föra en diskussion.
Vi pratar fortfarande Gatufoto här!
Samma villkor gäller för bilden som i denna pool, med den skillnaden att man går lite närmre personerna i fråga, det kan fortfarande vara ett gatufoto i hela dess uppbyggnad men med tonvikt på en person, kanske tom en poserande gatumusikant, torgförsäljare, bilder på färgstarka personer i sitt element, kan både vara tagna med objektets vetskap och utan.
Men kan man inte vara öppen för alla porträtt ur vardagen, alltså alla spontana porträtt, inte bara i bokstavlig tolkning av gatumiljö? Från glesbygd eller arbetsplatser osv... Människor fascinerar!