Grupper

Får jag bara sticka in och säga att titeln - enligt min mening - inte spelar särskilt stor roll. Bilden ska såklart stå för sig själv, men titeln kan i vissa fall hjälpa betraktaren att 'hitta rätt'. Inte konstigare än så tycker jag :)
U

Samtidigt verkar det som att det går i perioder med vilka som kommenterar (förutom Mats som alltid är här), dvs vilka som är inloggade under några dagar när bilden är aktuell. En del kanske bara tittar in 1g/veckan, och betar av en hög. Fast det där med smak är ju också ett kriterie. Tänker jag efter så är det väl ofta en mer eller mindre sluten krets som återkommer till samma fotografer, dvs, har samma smak.
Till sist är det ju också så att om bilden snabbt halkat ner i "rullorna", såsom i kritikpoolerna, så blir dom naturligtvis svårare att hitta.../PE

Bra fråga Peter. Visst är det så att man ibland blir förvånad, men det handlar väl om att vi alla ser på bilder på olika sätt, har olika referenspunkter och inte minst smak. Nyfiken på vad det är som gör dig mest förvånad?

Hur är det för er? Stämmer era egna förväntningar angående mottagna kommentarer, överens med eran egen känsla för bilden? Själv blir jag ofta aningen förvånad. Å andra sidan är det väl sånt som håller sidan levande?.../PE

Där är vi tydligen ganska lika, Mats. Men det behöver nog inte vara någon motsättning i att sätta en titel och att låta fotot klara sig på egen hand. Tycker att det finns flera exempel på det här i poolen nu.
Personligen sätter jag gärna en titel som på ett "neutralt" sätt både klargör vad det innerst inne handlar om men också till det yttre blandar olika "verkligheter", dimensioner. Surfin' Mölndal är en sådan titel (ej uppladdad), liksom Gränsvakt.
Som sagt, man får lämna sina bilder utan titel, men det är definitivt roligare att fråga omgivningen om en titel än #012938.

Du är har poäng i det där Kenneth. Det stämmer vad du säger. Däremot finns det också en hel del exempel på motsatsen. Själv tycker jag ju det är skitkul att sätta rubriker till bilder, samtidigt som jag kan tycka att en bra bild skall kunna klra sig på egen hand.

Bra bilder får "nya" titlar av sina betraktare, kan instämma i det. Men det är ju inte helt svart eller vitt på den punkten. Kan inte påminna mig att jag sett titellösa bilder på något galleri på sistone, inte ens de hårda konceptkonstnärerna kör utan titel. Och handen på hjärtat, visst kan du titeln på berömda målningar?
Om man känner för att inte sätta någon titel på sin bild är det okej för mig, men jag tycker att en välfunnen titel kan ge extra dynamik och spänning till en bild. Ibland behövs titeln rent av som en ingång till fotografens intentioner.

Jo du Peter. Just precis så som du beskriver det måste en gatufotograf vara. "Snabbare än sin egen slutare"! Jag önskar att jag vore det...! Lucky Luke är en förebild.

"Roger, snabbare än sin egen slutare"
precis som Lucky Luke... "snabbare än sin egen skugga".... ;-)

Ibland, inte så värst ofta men det hände, när titelorgien är som värst hos den här gatufotografen så brukar titeln finnas klar före bilden är tagen. Hur sjukt är inte det?

Intressanta tankar kring det här med bildtitlar. Personligen så kan jag bli lite kluven. För visst, en bild skall kunna stå för sig själv. Samtidigt, så ser jag titeln som ett medel att förmedla det jag såg i bilden eller fototillfället. Precis som Roger skriver så kan jag ibland se ett motiv, ett tillfälle och samtidigt poppar titeln upp i mitt huvud. :-) Man börjar väl bli "skadad".... :-) Men, jag kan nog tänka mig att tolka vidare i bilder jag ser, oavsett titel. Och det är ju alltid kul att få andras ögon på ens bilder. Men att skippa titeln är kanske att höja ribban ett steg! Frågan är, höjer betraktaren sin ribba ett steg? Kanske en intressant grej att införa en titelfri månad. Jag är på!! :-) /Peter-L

Inte helt lätt att klara sig, Roger! ;-) Just gällande typ gatufoto. Om man gillar både bild och ORD så är det helt underbart också att få ta del av en riktigt lång och intressant o humoristisk rubrik...där bilden ingår i det hela. Hoppas några andra tittar in och småpratar om detta... /ulla

"En sak jag har funderat över är hur skulle gatufotobilder klara sig utan en klatschig, humoristisk och ledande titel på bilden. Många, många bilder (snudd på de flesta) skulle tappa mycket av sin udd om man tog bort titeln på den (inklusive mina egna bilder). I de flesta fall så leder titeln betraktar in på ett spår och det är nästan omöjligt att se bilden på annat sätt än vad titeln leder in på.
Jag sitter själv fast i det träsket eftersom jag, som jag har berättat tidigare, ibland har titeln klar redan vid fotoögonblicket. Hur skulle gatufotogenren (läs: gatufotopoolen) se ut utan humoristiska titlar på bilderna? Skulle det överhuvudtaget vara möjligt att inte har dessa humortitlar? Det vete tusan om jag tror det är möjligt men tittar man på klassiska gatufotobilder så klarar sig de flesta av de bilderna sig utan en humortitel. De klarar sig genom sin tidlösa kvalité"
Samtidigt måste jag tillägga att det är ganska roligt att tänka ut humoristiska titlar på bilderna och få till den där lilla extra knorren som gärna kan tolkas på olika sätt.

Roger Hållquist och jag har tidigare diskuterat den här frågan i våra gästböcker och det är rätt kul att den landar här också. Den gången svarade jag Roger så här:
Det första som slår mig är att rubriken till bilden egentligen inte får spela någon roll överhuvudtaget. Det är ju precis som du skriver, att det sällan eller aldrig förekommer rubriker på de klassiska gatufotobilderna. De får klara sig själva och betraktaren skapar sina egna rubriker utan påverkan. Är det inte då som det är på riktigt - på allvar? En bra bild behöver ingen rubrik, bilden påverkar i alla fall. Grejen är ju bara att de som tittar på bilderna måste ta sig tillräckligt med tid, precis så som man gör på ett galleri/konsthall eller tittar i en bra fotobok. Är rädd att det ibland går lite fort här på fotosidan och då använder vi rubriken till att leda betraktaren rätt. Men allra roligast är ju förstås när man får kommentarer som drar åt ett helt annat håll, bort från rubriken. Sådana uppskattar jag mycket. Sedan kan jag inte förneka att jag tycker det är roligt med rubriker och att komma på dem. Det är två helt olika sätt att se på det.

En fundering...hur ser ni andra på detta med rubriker på bilderna? Behövs de ofta, alltid eller behövs de ej? Att ibland bli direkt styrd...eller vägledd av fotografens egen känsla för bilden. Eller att bilden behöver den extra knorr för att bilden skall få utstråla ett snäpp ytterligare humor. Kan vi när det gäller typ klassiska bilder strunta i rubrikerna...man kanske ser direkt det humoristiska i bilden? Hur känns det när fotografen sätter en spännande rubrik och den missuppfattas eller inte alls uppfattas?
Dessa frågor kanske är speciella när det gäller gatufoto och dess olika situationer som vi upplever. Vi kanske t o m redan har orden i oss...och pang så uppstår en situation framför oss. Detta är helt allmänna frågor från mig...inte mitt tyckande utan bara funderingar. Vore kul med en diskussion runt detta. /Ulla

Angående teknik kontra bildinnehåll så tycker jag Ulf formulerar det väldigt bra!

När det gäller kommentarer - tekniken, rättare sagt den tekniska fulländningen i bilden, som kommenteras beror ofta delvis på omgivningen och den kan man inte alltid få en uppfattning om som betraktare av bilden. Om innehållet är bra utgår jag ifrån att fotografen gjort det bästa möjliga av situationen och undviker oftast tekikfrågor i kommentaren... Bara mitt sätt att se på Mats fråga! //Hasse

Den ena faktorn behöver inte utesluta den andra. Men personligen är jag förstås betydligt mer intressad av innehåll än teknik, särskilt i gatufotogruppen!
U :)

Teknik och bildinnehåll behöver varandra, helt klart. Jag berättar gärna i mina kommentarer om hur jag uppfattar fotot, både som spontant intryck eller efter en stunds studie. Men om upplevelsen är det svårt att säga vad som är rätt eller fel, vad som är bra eller kan bli bättre. Svårt att säga "ja, jag blir glad när du kör med det greppet, vrid på lite mer på den knappen så blir jag ännu gladare. Drar du ner på färgen lite så kommer vemodet krypande.". Då är det lättare att peka på sneda horisonter, lite felinställd vitbalans eller en tråkig komposition.
Men visst, vi skulle kanske till mans bli bättre på bildspråkets grammatik.

Ibland ser vi kommentarer som faller tungt på det tekniska innehållet i bilden. "Borde rätas upp, utfrätt i högdagrarna, missat det gyllene snittet - för centrerad, viss oskärpa, alltför oskarp, m m" Däremot utlämnas tankar om bildinnehållet, berättelsen, idén, hur bilden påverkar fantasin, hjärtat, om den inspirerar, eller inte påverkar överhuvudtaget. Vad är viktigast? Bildinnehållet eller tekniken? eller kan de båda inte leva utan varann? Såg vid ett tillfälle en bild på en utställning (kommer inte ihåg fotografen eftersom det var flera som ställde ut) där han gjort en mycket kraftig del/uppförstoring av ett barn som stod i ett tempel. Resultatet blev enormt kornigt, t o m oskarpt. Man såg att det var ett barn som stod där, men det var inte så mycket mer. Det var dock en bild som påverkade mig väldigt mycket och gick rakt in i hjärtat. Vid ett annat tillfälle var det en bild fotad i en bar (gatufoto;-) där en mycket vacker och uttrycksfull kvinna vänder sig och visar sitt ansikte. Bilden var klart oskarp, men hyllades likväl. Vi pratar inte om konstfoto utan om dokumentärt gatu/miljöfoto. Så vad säger ni om teknik kontra bildinnehåll?

Oj, oj, det här kommer att bli en tuff resa ;-)