Grupper

Tack för din fina kommentar Alf. Jag anmälde mig omgående till Cityscape. Det ger ju helt andra och spännande möjligheter till bildutveckling.

Enkelt min käre Watson:
I Cityscape är det miljön i sig som spelar huvudrollen, alltså man försöker fånga stämningen i en miljö. Detta kan vara allt från rena vyer till avbildandet av en gatumiljö. Till skillnad från tex arkitektur är inte byggnaderna i sig själva huvudsaken utan mer miljön i sin helhet.

I Gatufoto är det människorna och/eller deras spår som spelar huvudrollen, gatufoto bör innehålla någon form av, ofta tidstypisk, berättelse om det dokumenterade. Gatufotandet uppstod genom att fotografer tog sig och sina kameror ut från studion för att dokumentera verkligheten på gatan. Ofta fanns ett socialt engagemang som drivkraft.
-affe

Vad ser ni förresten för skillnad mellan Gatufotografi och Cityscapes? Vore intressant med en sådan diskussion!
U

Ulla: Du kan väl testa och se vilken respons du får i kommentarerna. Gissar också att det inom en inte allt för avlägsen framtid dyker upp en pool för snapshots, där den typen av bilder skulle passa alldeles utmärkt. Vi får se :)
U

Vi kan ju också fota fotografer på gatan...och de bör ju finnas på bild(detta finns ju en forumtråd till men ingen pool) sen om de titulerar sig gatufotografer...eller kanske bröllopsfotografer, reportagefotografer eller...amatörfotografer. Tycker red Ulf att det är okej med dessa bilder i gatufotopoolen eller bör de läggas i forumtråden? /ulla

Gatufotografen i bild
En intressant fråga är om fotografen ska synas eller inte på en bild. När det gäller exempelvis produktfoto; då ska självfallet inte dens nylle som plåtar återfinnas i fina kristallvasen. Men gatufoto är ju nåt annorlunda.

Skälet till frågeställningen är att nån dissade idag en av mina gautbilder därför jag syntes i helfigur i en glasskiva. Självfallet kan man tycka så. Andra kommentatorer tyckte detta satt perfekt. Delade meningar således. Intressant att notera och perfekt ämne för klotterplanket.

Noterat att gatupoolens fotografer ogenerat låter sig exponeras med såväl skugga som i fönster. Men kanske det är många som med en rysning går förbi dessa bilder. Av finkänslighet kommenteras det inte.

Frågan är aktuell för mig på ett annat sätt. Har en ide om att ta bilder i gaturummet där det ser ut som jag medverkar i ett annat skeende med gestaltning i skugga och reflex. Kanske man kan hålla kameran i en hand och med kroppen agera på nåt intressant sätt. Utan att personerna i bilden anar nåt självfallet. Men då halkar man förstås in på det där med arrangerad bild. Och man missar också att fråga folk om det är OK att ta bilden.

Ett alternativ är att hålla kameran synlig så det syns att fotografen är med. Eller så kör man dolda kameran på nåt sätt. Exempelvis under ett yvigt lösskägg.

Det här handlar givetvis en del om gränsdragningsfrågor och i vilken utsträckning som fotografen kan vara medaktör i en bild.

Nu har det skapats en ny grupp som heter Cityscapes (http://www.fotosidan.se/groups/cityscapes/index.htm).

Ingressen lyder: "För dig som gillar att plåta scener och vyer i den urbana miljön."

Kan vara ett bra alternativ för vissa bilder som upplevs svårplacerade i den här poolen.
U

Ja, de flesta reagerar positivt i en eller annan mening. Har i dag varit ute på en rejäl vända i Göteborg, och jag fotar ju gärna människor framifrån när jag får tillfälle. Fick många tillfällen i dag, två-tre personer frågade jag innan jag drog upp kameran om jag fick fota. Och det fick jag, även den tjej som var lite tveksam först men som gav sig när jag presenterade mig som bara "fotoentusiast". Bara en reagerade negativt, och det var en tjej i 25-årsåldern som demonstrativt stegade iväg när jag riktade kameran mot henne. Alla dagens bilder ser jag som oarrangerade, och att agera annorlunda vore mig främmande.
Tycker inte att man ska se vårt fotograferande som sjukt på något sätt. Eller säg så här: Det kan inte heller vara helt friskt alla gånger att låta bli att spränga gränser.

För mig är det helt otänkbart,att arangera, eller regisera en gatubild.Det skulle kännas som jag målade en tavla efter mall,linjer och siffror.Däremot har jag många gånger frågat.Har ni något emot om jag tar lite bilder. Och får jag då ett jag.plåtar jag på.Men att säga, om du sätter dig där och du ställer där osv,då har man missat hela grejen. Jag håller med Alf. Regiserat,arrangerat tillhör andra pooler.

Intressant det här med regeiserat gatufoto som jag själv undvikit för att det blir liksom lite oäkta. Skulle kunna lägga upp en mängd bilder som innehåller människor jag känner eller styrt upp i den ena eller andra riktningen. Men visst är det lockande att lägga upp en bra sådan som man vet skulle vinna poäng hos dom som inte vet. En enkel regel som jag själv jobbar efter är att man uppger när man gör nåt i den stilen på samma sätt som när bilden är manipulerad.
//M

Avsikten med mitt inlägg om - sjukt, sjukt, sjukt - var att delge denna pool nåt intressant jag mötts av dagen innan. Ofta möts jag av förtjusta leenden vid oanmält plåtande. Finns möjlighet så är det trevligt att prata med folk. Och hänsynsfullt. Vanligt folkvett. Har man inte det som fotograf - då är jag böjd att hålla med den unge mannen som tyckte att fotandet är sjukt. Men som Ulla säger man kanske plåtar först för att få ett naturligt foto och sen frågar om det var OK.

Hotad med stryk har jag inte blivit - men så har jag också undvikit att utmana kraftiga läderklädda typer. Lite självbevarelsedrift har man väl.

Helst fota före och fråga sedan. Annars kanske folk ställer upp sig som till ett modellfoto. "Har tagit en bild...ganska bra, får jag använda den till...FS eller annat?"
Får man ett nej, då får det gälla. Om man inte lyckats övertala personen. /ulla

För min del störs jag inte om folk ropar "sjukt" efter mig. Det är värre när de hotar med stryk...
Men för att fortsätta på ämnet arrangerade bilder: Hur ser ni andra på foton där jag som fotograf frågat om jag fått ta en bild?

Instämmer med både affe och Johan. Är heller inte för arrangerade eller halvarrangerade gatufotobilder. Det kanske upplevdes så i mitt tidigare inlägg...? Ibland kan det ju dock vara svårt att veta hur det ligger till. Och än en gång, det finns många exempel, även från legendarer i genren. Personligen försöker jag utveckla min egen stil och där finns inte ordet arrangerat med. Skulle vara intressant att höra fler i den här frågan.
Sedan med tanke på Nils-Eriks inlägg. Behöver vi bry oss om att någon enstaka person ropar "sjukt"? Det får vi väl helt enkelt stå ut med. Upplever mer att det är fler som blir intresserade och nyfikna, så jag struntar uppriktigt sagt i om någon enstaka person då och då reagerar illa. Det stöter man ju även på i trafiken. Folk blir förbannade bara för att de är förbannade...

Jag håller med Alf i den frågan.

Intressant det du skriver om, Nils-Erik. Man kan ibland själv undra vad fan man håller på med, och varför! Men visst är det också lite märkligt att folk blir så upprörda över att man tar gatubilder, att de börjar ropa "sjukt, sjukt, sjukt" efter en. Man trodde att det här med att alla nu har en digitalkamera eller en kameramobil, att det skulle göra att folk blev mer vana vid att bli fotograferad, och mindre upprörda. Men det verkar nästan vara tvärtom! :)

Inget fel i riggade bilder eller arrangerade händelser. Men man behöver ju inte kalla det gatufoto? Om man skulle tycka att det är ok skulle man i så fall även kunna tillåta manipulerade bilder och vad som helst. Många bilder har i efterhand visat sig vara riggade, som denna tex:
http://www.masters-of-photography.com/images/full/doisneau/doisneau_kiss.jpg
Hur som helst tycker jag att olika former av manipulerande och/eller arrangerade inte hör hemma i gatufoto.
-affe

Intressant att läsa, Mats! Skön bild, absolut. Halvarrangerat, men att invänta folks reaktioner...som då förhoppningsvis borde vara spontana. Som dolda-kameran-typ./ulla

Hej alla. Här kommer en liten fråga att fundera kring och givetvis snuddar den kring det ämne vi alla älskar; gränsdragning. Igår kväll satt jag och tittade (och njöt) i några fotoböcker. Bland annat Brassai och Hans Hammarskiöld. Började då att fundera över det här med arrangerat gatufoto och var den gränsen egentligen går. Och kanske framförallt, har vi snävat till gränsdragningen idag? Hammarskiöld har t ex en underbar och känd bild från en man som bär en gigantisk tub på en gata. Till vänster passerar en sanslöst förvånad kvinna. Jag lyssnade på Hammarskiöld nyligen och då berättade han att mannen var en vän till honom och de bestämde sig för att iscensätta bilden för att se vilka reaktioner som skapades på gatan. Men visst känns det gfatufoto rakt igenom!? Sedan Brassais fantastiska nattbilder från Paris gator. Jag kan inte svära på det, men blir inte förvånad om flera av hans bilder, inte minst de på prostituerade åtminstone är "halvarrangerade". Som sagt, är det ok idag eller har vi gått framåt med mer naturligt gaturealism? Här är länken till Hammarskiölds bild: http://www.tidningenfoto.se/1c67fcfa-b276-4de1-a504-a7f3a8812df4.fodoc

Gränsdragningsfrågor är nåt för den byråkratiskt lagde kan jag tycka. Råkade förresten ut för en ny gränsdragningsfråga när jag fotade igår vid Hötorget. En yngling dök på mig och ropade "Det är ju sjukt att fota människor så där, Sjukt, Sjukt, Sjukt". Självfallet använde han sig också av en privat definition av begrepp vars reeella innehåll han inte förfogade över. Men som den sanningssökare jag är så snuddade jag lite förtjust ändå vid tanken att jag kanske kunde vara lite mentalt sjuk. Som höll på så där och passerat gränsen från ett friskt till ett sjukt beteende. Framför allt kan ju medvetenheten om ett sånt tillstånd vara en kreativ källa för ens fotografiska utveckling. Så tänkte jag och gav ynglingen i varje fall lite rätt. Det kändes försonande på nåt sätt för det är ju egentligen inte trevligt att folk skriker åt en utan orsak. Förresten - man borde kanske fotografera limpor och annat bakverk istället,Dom tiger ju still. Och är goda att äta.

Javisst Kenneth - du har alldeles rätt - ut och fotografera.
Den andra sidan var att om man nu nödvändigtvis ska definiera och använda ord - så måste orden användas rätt. Vi kan inte börja använda oss av privata definitioner av ord och begrepp. Kan verka tramsigt men är ändå en förutsättning för verbal kommunikation överhuvudtaget.