Grupper

Gränsen mellan tex en miljöbild (gatufoto) och en arkitekturbild kan vara lite flytande tycker jag. När det gäller porträtt är det samma sak. Jag håller med Marcus i hans syn på porträtt. Jag tycker nog att ett renodlat porträtt taget av någon på gatan kan vara ett ett strålande gatufoto, kolla in Paymans album "Faces of Washington DC" tex. En kategori jag kan vara mer tveksam till är i så fall rena cityscapes. Jag tror kanske att svårigheten ligger i att det inte finns några skarpa gränser till vad som är gatufoto. Men är detta ett problem?
-affe

Jag håller med er, och det är därför det är noterat i ingressen (ovan). Men somliga tycks ändå tolka det på ett annat sätt...

När jag tänker Gatufoto ser jag människor i miljöer o vardagssituationer oftast stadsmiljö...
Endast byggnader el dyl är för mig arkitektur o samma med porträttbild. För mig är det inte Gatufoto. För den saken skull inte dåliga bilder men hör hemma i en annan kategori :)
Skulle vara roligt om det kommenterades mer i vår trevliga Pool!
CB =)

Renodlad arkitektur går naturligtvis bort som gatufo detsamma gäller vyer det framgår som sagt av kategorin. Porträttbilder ska andas gatuliv som bör framgå av mijön. Och den avporträtterade bör ju inte vara någon polare eller som du känner privat. Så tolkar jag det hela :) //M

Något att fundera på är om mer eller mindre renodlade arkitektur- och porträttbilder är att betrakta som gatufoto... Vad tycker ni?
U

Aha, då förstår jag! :)

Ulf, jag tog bara lite fasta på dina ord:
"Hursomhelst, många människor är säkert tagna från sidan eller bakifrån av ren hänsyn, tänker jag?"
Det var inga konstigheter... verkar det okej nu? Jag var så oerhört pratsugen efter min tidigare datakrasch.

Hej Ulla, jag förstår nog inte riktigt vad du menar med "Ulf förstår att vi tar hänsyn när vi tassar fram och inte dundrar fram..."?

Här igen... om jag får några svar på mitt långa inlägg, så lovar jag dyrt och ... att mitt ev. svar blir kort. ;-)

Redaktörn`hoppas man får klottra här med många ord. Känner att jag har en del tyckande här…
min dator har hindrat mig under en lång period. Jag blir mångordig känner jag. En varning bara. Gatufoto verkar svårt och krångligt att kommentera tycker många. Det ser vi på den höga siffran av okommenterat. Just tittat igenom länkarna gällande gatufoto lite mer…sköna bilder av intressanta fotografer.

Börjar att kommentera en bit nerifrån… Till Peter E. 28/2: Underhuggare till svartvitt? Kan de inte få verka sida vid sida? Även att vi har tur att se skuggor och ljus som verkligen har en chans att visa sig just i en gatumiljö. Solen har ibland chans att smita in i en gränd och slinka ut på andra sidan. Kan vi i detta även få syn på något mänskligt… en, fler eller många personer i en kanske speciell situation. Då har vi napp på flera sätt. Om vi ser just detta med skuggor och ljus (fotografering är väl det vi sysslar med ;-) att fånga just detta) och bara ha en person med så fungerar det ändå. Då kan ju fotot i sig bli vackert och intressant.

Sen kan vi ju ha detta med vardagsbilder och situationer utan skuggor o ljus. Gatubilden är ju inte alltid hyperintressant om man inte ser lite mer… och låter fantasin löpa fritt. Om vi får se personer framifrån kan vi ju följa minspel, i positiv eller negativ riktning. Men med stark närbild så bör man ju fråga personen förstås. Men sen gillar jag även när man ser folk bakifrån, från sidan osv… då är ju människorna anonyma javisst, men dessa kan ju spegla allmänheten vem som helst du eller jag…. i en situation. Jag tycker även om detta. Man ser hur folk förhåller sig till varandra i trängsel och möten. Mycket intressant.

Ulf förstår att vi tar hänsyn när vi tassar fram och inte dundrar fram… I detta senare då fotar vi och frågar och får till ett möte med personen. Byter några ord.
Arthurs förslag på fotoboken av Nitsa låter intressant, måste fixas.

Tomas, jag kan förstå dig till en viss del. Men jag tycker inte riktigt som du. Du vill delta, vara med i gatulivet, detta låter helbra, tycker jag och jag håller med. Men sen tycker jag att man måste ändå känna sig på G, vara beredd med kameran. Då får man ju liksom känna av en situation… kommer någonting att hända just nu? I ett möte mellan personer, eller några grupper som kolliderar eller något delikatare kanske. Alltså beredd att fånga… man kanske fångar något ett snäpp just innan det händer. Just att vara så beredd tycker jag det blir om man fotar från andra sidan en gata…. bilar rullar i vägen…. och man måste fota flera gånger för att få just det där mellanrummet och det intressanta som händer på motsatta trottoaren.
Att sitta själv på ett utecafé i en stad man själv inte bor i… är underbart. Folk cirkulerar omkring en och byts ut… man frågar om lov att fota och får ett ja. Tomas, jag gillar dessa situationer bättre och fotar säkrare, tror jag. Jag är då en anonym person som fotar och jag placerar mig mitt i gatulivet. Ett kravlöst, härligt och intressant fotande med en del olika möten. Det är klart att många bilder inte är toppintressanta. Men där kan det ibland löna sig att kanske beskära lite speciellare när man kommer hem.
Ja, detta var en del av mitt tyckande.
Hoppas att vi kan öka lusten hos varandra och även ge varandra tips i detta med gatufoto.

Intressant Tomas: När jag lärde mig plåta så sållade jag bort saker som inte höll. Det gör jag fortfarande. Eftersom 9 av 10 bilder är på gränsen till meningslösa, och ofta inte ens gatufoto, så kanske det är att nu för tiden kan man dela med sig av allt på nätet, och det gör man verkligen, även allt ointressant. Fast jag håller inte med dig om tekniken: För mig handlar det mest om att ta fram kameran och trycka av, att våga även när folk ser vad jag gör. Svenskheten gör sig påmind? Med tiden blir man automatisk medveten om teknik och komposition./PE

No Rules finns på http://www.nonphotography.com/

Jag köpte boken boken som pdf för typ 10 dollar eller så för ett par år sedan. :o)

Jag tror inte det har ballat ur, det är nog snarare så att det inte "ballat in" ännu. Bra gatufoto är svårt. Tekniken måste sitta helgjutet ända från ryggmärgen ut i fingerspetsarna, så att man kan koncentrera sig på att vara en del av gatulivet, som helst också ska kännas naturligt.

Gå på stan utan kamera ett tag, hur många intressanta bilder ser du då? Jag ser ofta intressanta motiv, spännande ansikten och minnesvärda situationer. Jag har en kamera som är enkel att gatuplåta med, men jag har insett att jag kan inte stå som en anonym övervakningskamera och fånga allt jag ser på bild. Jag måste delta, vara med, ta kontakt med folk och använda kameran som ett tredje öga utan att någon egentligen behöver tänka på att det tas en bild när min skalle registrerar ett tillfälle.

Sånt är jättesvårt, jag lyckas bara någotsånär bra på jobbet och med familjen, med folk som känner mig och som jag känner. Då släpper mycket av ambitionen och allt flyter på.

Att göra det i helgträngseln på Drottninggatan i Stockholm är svårare. Jag har gjort en del försök att ha med mig en modell/katalysator, en ursäkt att ta kontakt med främmande människor och höja kameran mot dem. Men det återstår mycket än innan jag kan visa bilder här som jag själv skulle vilja se.

Eller så är svartvitt en underhuggare till gatufoto...;) Hursomhelst, många människor är säkert tagna från sidan eller bakifrån av ren hänsyn, tänker jag? Men visst har du rätt i att det lätt blir lite anonymt och att man gärna hade velat se lite mer personlighet, tankar och funderingar hos folk på stan. Var är de på väg osv? Färg vore också kul att se mer av. Det finns ju trots allt en hel del mycket duktiga gatufotografer som plåtar i färg så varför skulle inte fler kunna göra detsamma här?
U

Tycker gatufoto mer o mer börjar bli en underhuggare till "Svartvitt". Mycket B&W, mycket skuggor o ljus. Eller bara ren o skär arkitektur. För lite vardagsbilder o situationer som beskriver den sk urbana miljön. Är det människor med på bilden, så är dom ofta tagna bakifrån eller från sidan, och blir anonyma. Har det ballat ur? Eller har jag fel?/PE

Niklas, utgå ifrån dina omedelbara intryck. Ingen tar illa upp. Om det mot förmodan är nån som tar illa upp så kan du anmäla det till mig. Att ge kritik är att utvecklas!
U

Jag som försöker att lära mig gatufoto tycker att det är skitsvårt att kommentera.
Vet ej ännu vad som är bra/dåligt.
Jag vill, men har det svårt....försöker dock ibland.

Lite pretto kanske, men vinsten med att ge kommentarer är ju att man utvecklar sitt bildseende!
U

Ska försöka skriva mer kommentarer. Men man tappar sugen om man själv inte får kommentarer, så det blir liksom en ond cirkel.Vidare är balansen viktig. Man vill ju inte vara taskig om man anser att bilderna är meningslösa (vilket faktiskt många är)./PE

Jag lovar också minst en kommentar per uppladdad bild här i Gatufotogruppen! Bra initiativ, Tomas!