Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Klotterplanket
Bli medlem i gruppen för att skriva
Det är klart, om innehållet är viktigast i Gatufoto och så verkar det allt, eftersom man sett relativt oskarpa och ... ja ... bilder ha blivit positivt bemötta (pga innehållet alltså), då duger det förstås inte utan människor egentligen. Det är vi människor som skapar kaos och allt möjligt på gatan. Vad är en bil utan en arg bilförare?
Det där med "estetiskt" i Cityscapes låter litet farligt tycker jag ... en bild kan ju vara både välfotad och fascinerande utan att egentligen vara estetisk, men ordet estetisk har å andra sidan viss (begränsad) bredd i sin betydelse. Men uttrycket kan missförstås som att man bör fota endast för dess skönhet berömda sevärdheter.
Måste ännu säga som Marita; jag trodde det var enklare. Ännu.
Bara några ord från en periodargatufotogillare.../PE
en pool för bilder tagna på en gata/allmän plats och med människor på bilden -Gatufoto
en pool för bilder tagna på en gata/allmän plats, utan människor på bilden -Cityscape,
men så enkelt var det inte ........................
Men jag gillar de gränser som Mats upprepat. Det finns hur mycket som helst innanför dem.
Och ska väl vara. Vad Magnus, Joakim med flera menar med att begränsningar kan vara av godo håller jag med om. Man ska hålla sig till genren ... i alla fall inte självklart lägga en bild som den av Emma under Gatufoto. Undrar om den suttit litet bättre om mer av gatan visats, förmodligen inte, det var problemfritt just då.Som jag förstår är trenden just nu, efter alla tider av förändringar inom Gatufoto, sådan att det ska visas mer av tidens händelser och dramatik eller dråpligheter. Ja Gatufoto är stort och kan vara svårsmält ...
Under alla de år jag varit med i GF-poolen och de som jag har varit värd här är den vanligaste frågan; vad är gatufoto?
Personligen har jag aldrig haft några problem med definitionen:
Allmän offentlig plats, dokumentera händelser och mänskligt beteende. Bilderna är inte arrangerade och du känner inte de personer som medverkar på bild. Ibland händer det att jag får ögonkontakt med personer som fotograferas, väldigt ofta pratar jag med dem efteråt och har fortsatt kontakt, inte minst via Facebook.
För egen del känner jag det viktigt att hålla sig till ovanstående. Det är det som är min utmaning i den här genren. Att möta och fotografera okända människor. Men också att söka händelser, att träna på att se sådant som andra oftast inte ser.
I den här typen av pool på internet, där det finns en stor blandning mellan nybörjare och betydligt mer erfarna gatufotografer är det viktigt med spelregler, hur svårt det än kan vara. Utan spelregler finns en stor risk för degenerering av innehållet i poolen.
Därför plockar jag bort alla bilder som jag bedömer falla ordentligt utanför ramarna. Att det alltid skall finnas med människor är en sådan sak. Att det inte är kompis- eller familjebilder på offentlig plats är en annan. Som någon noterade tidigare så kör jag en gatuporträttdel i mina kurser. Men bara med ett syfte; att få nybörjare att våga möta okända personer.
Bilden på Emma, som har varit upphovet till de senaste dagarnas intressanta diskussion här på planket, har jag hela tiden känt ligger i gränslandet eftersom det finns en viss tidigare koppling mellan fotografen och personen. Men jag har inget emot att bilder i gränslandet finns med, framförallt inte som det har skapat en viss dynamik på planket. Å andra sidan skulle det lika gärna kunnat handlat om en tiggare som du hälsar på varje dag på väg till jobbet. En dag bestämmer du dig för att plåta personen. Är det skillnad?
Intressant är om det skall vara ok med gatufotoporträtt i GF-poolen, d v s snabba bilder på okända personer i offentlig miljö, eller inte. I min egen personliga FB-gatufotoblogg tillåter jag mig det, men den är ju min, så där jag gör jag som jag vill... ;-)
Till sist en vädjan, låt oss alla försöka hålla en god ton oss emellan.
Att vi har olika uppfattningar om saker och ting måste respekteras. Vi är alla här av en anledning. Vi gillar gatufoto, så låt oss hjälpas åt att utvecklas kring det ämnet.
Sov gott :-)
Alltså jag upplever dessa frågor som provocerande i akt och mening. Ställer man en sådan fråga är man ute efter något annat ... Han har uppenbarligen inte skrivit ett ord under bilden.
För det första sa någon att jag inte förstått något av streetphotography "över huvud taget" ... Vad menas med "över huvud taget" alltså. Jag har 2 gånger förklarat exakt hur jag tänkte då bilden lades in och att jag inte känner Emma mer än som butiksarbetande - och hennes namn (därför att där finns två "emmor" och den andra har jag haft mer att göra med.) Gatufoto är inte min specialtet men jag har sett ganska många gatubilder ändå. Så jag vet litet mer om gatufoto än vad bilden av Emma visar. I alla fall tycker jag inte att det är totalt fel. Innehåll kan som nyss sades vara olika! Emmas smile, fräschör och sommarljuset i ögonen på gatan, är också ett innehåll, av många. Men jag har hela tiden både sagt och tyckt att hon även ligger i Porträtt ("Gatuporträtt" - men den definitionen är jag osäker på, det medges direkt) och att jag inte har problem med att ta bort den härifrån. På grund av det som jag uppfattar som diskussion KRING den, inte OM den, har jag låtit den stå kvar. Lärorikt för t ex mig och - kanske Marita? Undrar då varför Mats inte tar bort den. Men han har haft kurser inom Gatufoto där man övar i porträtt i alla fall och kanske därför låter den vara. Simon Ivarsson frågade mig (i mail!) om jag anser mig vara fotograf utifrån denna bild. En sådan fråga! Vad har det nu med Gatufoto att göra då? Är inte det försök till diskussion KRING bilden?
Någon har fotograferat bilden, oavsett i vilken pool den är i. Min definition av fotograf är att jag har två svar. Ett lika enkelt som det sätt Marita säger att hon tänker på. Den som fotograferar är fotograf. Det andra svaret är att om man vet att man har hög och jämn kvalitet i stort och även har en profil på bilderna, mao ett signum, därtill är efterfrågad och säljer bilder, är man väl proffsfotograf då. Om man är smalspårig då och inte lika efterfrågad? Då kan man också kalla sig fotograf under delvis nämnda kriterier, t ex något eller några proffs visar en seriös uppskattning. Ja herregud vilken fråga - i detta sammanhang! Jag för inte talan mot t ex Joakims synsätt. Jag är ju tex noga med vad som ett ett porträtt och håller mig sedan barnsben till t ex uppslagsverkens traditionella definition. Ändå känner jag konstnärlig sympati med Jan Yfer och hans sätt att skriva här. Han betonar vad som är viktigt och hinner inte ens med att fundera över hur många ord han bör spilla på exakt hur fel är rätt det är att bilden av Emma råkade läggas i två pooler, varav den ena i Gatufoto. I deras ögon som är stora anhängare av Gatufoto och är belästa om det - växer naturligtvis missförstånden och kanske galenskapen kring vad Gatufoto är för varje positiv kommentar Emma får där. Men jag tror att de som skriver där i kommentarsfältet även varit här i Klotterplanket och tycker man kan låta dem hållas - för de gör ju inget olagligt - apropå.
Människor man inte känner tar man inga närbilder/porträttbilder på alltså faller den här kategorin av bilder bort av sig självt. Jag tycker också att det ska var helt spontana bilder, det blir lite mer spännande så, alltså inte bilder där man frågar någon om man får ta bilden.
Ja, så tänker jag!
Men istället för att se dessa övergripande förhållningssätt som något negativt är det bättre att låta dom verka till ens fördel. Jag är helt övertygad om att dom nybörjare som tar till sig gatufotografins grundprinciper utvecklas snabbare och blir bättre än dom som inte gör det.
Begränsningar ses tyvärr väldigt ofta som något dåligt, men är inte sällan raka motsatsen. De får oss att bibehålla en viss riktning, att bli konsekventa, att lära oss grunderna, bli säkra på det vi gör, och så vidare. Att göra lite som man själv vill och känner för funkar tyvärr extremt sällan bra. Det är naivt att tro något sådant. Speciellt som nybörjare.
Gatufotografins centrala tankegångar har utvecklats under mer än hundra år av några av världens främsta fotografer. Det finns skäl att lyssna på vad dessa personer har sagt. Det kan man göra genom att läsa böcker i ämnet, eller bloggar och liknande. Eric Kim har skrivit många intressanta inlägg där han diskuterar kända gatufotografer, deras verk och vad de säger om denna speciella fotografiska konstform.
http://erickimphotography.com/blog/2013/03/04/timeless-insights-you-can-learn-from-the-history-of-street-photography/
Den som fotograferar och redigerar sin bild så som han vill och blir nöjd, så borde det vara det rätta. Hur skall folk kunna hitta sin egen stil och tolkning i bildkonst om man gör som alla andra vill att man skall fota.
Nä, skit i vad alla förståsigpåare säger och hitta ditt egna. Det är väl du som skall bli nöjd som fotograf. Att läsa sig till hur andra fotografer lyckats, ok, men hitta din egen stil så blir du mest nöjd i längden. Kanske rent av lyckligare.
Som Marita C säger "Sommarbilder, kanske med glada människor ..." vilket jag tolkar som att några kan godkänna Emma här. Har annars inga problem att ta bort henne. Men ... under en bild läste jag i morse att Gatufoto bör innehålla tankeväckande händelser och liknande. Hur är det med den saken? Bör det alltid handla om någon slags intrig på gatan eller ett dystert inslag ... Är det typiskt för en gata alltså (skrattar litet ..). Ha en god morgon ..