Grupper

Det jag närmar mig i tänket ligger nära begreppet konventioner. Något att förhålla sig till negativt eller positivt. Det kan röra sig om traditioner i formspråk eller motiv och vad som berättas/visas i bild.

Det jag söker nå fram till är det som ligger under ytan på det som uppfattas som en trend eller något väldigt subjektivt, något slags allmänna förhållningssätt. Kan jämföra med dels Carl Jungs begrepp arketyper, nedärvda figurer/motiv som återkommer i olika kulturer och i olika tider.

Jag har en bakgrund i filmvetenskap och undersökte en gång berättartraditioner när det gäller filmslut. Filmer av vitt skilda karaktär kan ha mycket gemensamt när det kommer till narrativet, storyns uppbyggnad strukturellt. Presentation, introduktion av (oftast) ett problem/något som driver dramat, mot slutet en lösning av gåtan eller dramat och avslutningsvis något slags epilog. Filmer av mer konstskolekaraktär brukar oftare sluta på ett öppet vis där åskådaren själv tvingas att fundera vidare på utgången. Men även detta förhållningssätt är en stark konvention på så vis att det tar avstånd från den klassiska konventionen där frågorna till sist får sitt svar. Även den som söker något nytt och "bryter mot regler" förhåller sig till något slags tradition och en använder oftast en ny uppsättning konventioner (medvetet eller omedvetet).

Tillbaka till fotografi. Finns det inte en massa underföstådda sätt att bearbeta olika ämnen i olika genrer som återkommer historiskt? Gatufotografi har ofta ett utanförperspektiv i att lyfta fram de socialt lägre status om det så är fattiga i tredje världen eller på hemmaplan. Men så nytt under solen är det kanske inte sett till de djupare lagren. Det är återkommande teman som går att hitta hos Goya eller Cartier-Bresson. Formellt finns det också återkommande metoder som utgör grunden för om bilderna uppfattas hålla god kvalitet.

Den främsta förändringen som jag kommer på senaste decennierna rent formellt (förutom digital manipulation) är den lutande horisonten som började dyka upp i porträtt i framför allt pressfoto någon gång på 90-talet. En annan teknik är en hårdare beskärning av ansikten och kroppar. Men sådana optiska effekter sysslade också Degas med i slutet på 1800-talet. Det sägs att han inspirerats av fotografin. Kanske glömdes hans sätt att göra bild bort några decennier för att sedan återkomma i annan skepnad.

Det är troligt att vi går mot friare former på så vis att det finns fler metoder att mentalt välja ur innan man gör en bild med tanke på det större kunskapsbiblioteket om konsthistoria, olika medier etc som finns bland den som söker.

Jag tror ändå inte det går att komma förbi att konstnärer nu och då har väldigt mycket gemensamt i hur man läser av och bedömer en bild. I hur man ser att något håller god kvalitet och att något annat är mindre bra.
Självklart samspelar de "långa linjerna" i historien med något slags utveckling eller evolution om man så vill.

P.s. Ursäkta om jag är pratig, jag tycker bara att det är så intressant. ds.
/Lars

I mitt förra inlägg tog jag upp idéen om átt det kan finnas objektiva kriterier för att värdera kvalitet. Detta är en infallsvinkel jag tog upp för att jag fått för mig att den hamnat på skamvrån i dagens debatt där subjektivitet är ledordet.
Fokus på det subjektiva är en naturlig utveckling efter raserandet av stelbenta hierarkier och regelverk inom konst och livststilar.

Den subjektiva sidan av konst där var och en kan hitta personliga värden vill jag absolut försvara. Även mystiska dimensioner som är svåra att komma åt med språket och vetenskapliga analyser. I mitt förra inlägg ville jag lyfta fram den andra sidan av myntet, att se saken ur ett mer tidlöst perspektiv, inte bara från den egna positionen i den egna tiden och debatten.

Precis som Thomas E skriver så tycks det vara så att historien är en böljande utveckling med reaktion och motreaktion generationerna emellan. På så sätt kastas vi mellan motsatta ståndpunkter. Men sett över längre tid verkar vissa kvaliteer/egenskaper överleva.

I dagarna är jag inne på Caspar David Friedrich och har läst en monografi över hans konstnärskap. Hans popularitet och publikens förmåga att
överhuvudtaget ta till sig hans måleri kommer och går. Där är det det inte som med till exempel Rembrandt vars bilder av de flesta (tror jag) alltid bedöms som kvalitet.

Behovet av en viss stil och konstnär förändras över tid. Vissa perioder längtar efter det klassiska och ordnade medan andra epoker uppfylls av romantik och ett visst kaos.

Det är inte så enkelt som det ena eller det andra. Det tycker jag är glädjande med dagens konstscen och floden av bilder på nätet att det finns lite av varje och en öppenhet för olika kvalitéer.

Istället för att bara prata om kvalitet kan det vara lämpligt att prata om olika kvaliteter, ibland motstridande.
/Lars

Spännande diskussion om kvalitet. I och för sig inget nytt men bra att vrida och vända på begreppet och vad det står för ibland.
Man kan ju alltid "tycka" och "tro"...Ha en personlig uppfattning och så vidare.

Är det inte så att en parameter när det gäller god kvalitet, som Lars skriver är det som håller över tid. Eviga värden. Oavsett kultur och kontext?

Är inte ett kvalitetsvärde även den subjektiva, känslomässiga upplevelsen?

Jag arbetade för länge sedan i en liten småstadsskola med en konstgrupp. Vi arbetade med skulptur och jag hade gett eleverna i uppgift att göra ett självporträtt "enligt konstens alla regler". En flicka i klassen gjorde ett fantastiskt självporträtt som stack ut från de övriga. Det var mycket mer skissartat och svårfångat men ägde ett fantastiskt uttryck och det var verkligen Hon.
Hon fick högsta betyg för det här men ingen annan elev kunde förstå det! Inte hon heller. Det hjälpte inte hur mycket jag förklarade. Jag visade exempel ur samtidskonst och äldre skulpturer för att få dem att förstå hur jag såg på det hela och några ändrade väl uppfattning och kunde se porträttet med "nya ögon".

Det jag menar med det här exemplet är att en subjektiv bedömning är en sak men för att kunna bedöma kvalitet måste man sitta inne med mycket kunskap och erfarenhet.
Jag har läst mycket konsthistoria har arbetat som bildpedagog och även med egen konstnärlig verksamhet.
Men jag är ändå inte är tillräckligt påläst eller har de djupa kunskaper som behövs för att bedöma en bilds kvalitet men jag tror jag kan det lite bättre än en som aldrig har sysslat med eller engagerat sig i bildkonst.

Den subjektiva uppfattningen, är inte det något som i bästa fall ständigt är i rörelse utifrån ju mer man sätter sig in i saker, ju mer man reflekterar över det och läser på?

Objektiva värden, som jag påstår finns! Är väl mer stabila och eviga?

Eller?

Ha en bra dag!
/Göran

Jag tycker diskussionen om kvalitet är värd en diskussion.

Jag tror på idéen om att det finns något slags objektivt definierbar kvalitet. Jag minns att författaren Stig Larsson förde fram den åsikten för några år sedan, då den antagligen uppfattades som mer häpnadsväckande med tanke på postmodernismens relativitetsbegrepp.

Visst finns det konst som har stor betydelse och kanske kvalitet vid ett visst tillfälle men förlorar i kvalitet för publiken med tiden. Men samtidigt tror jag på idéen om mer eviga värden - kanske idealistiskt - konst som håller för långeliga tider. Må det vara Rembrandt, grekiska skulpturer, Henri Cartier-Bresson eller Shakespeare.

Jag tycker man kan jämföra detta med popmusikens dagslängor, sommarhits, som snart glöms bort, med sådant som håller över tid. Här slänger jag in Beatles musik, som både hade en betydelse och stark kvalitet sett i tidssammanhanget den först kom till men såklart även över längre tid.

Vad som ger viss konst längre hållbarhet och en tidlöshet kan man grunna vidare på. Det är både originalitet, personlighet, använande av konventioner och en blandning av klassiska former och brott mot dessa.

De klassiska formerna tror jag är ett resultat av kulturhistorien men också naturgivna, såm gyllene snittet, skönheten i kvälls- och morgonljus, harmoniska proportioner men också i de eviga berättelserna om ljus och mörker, liv och död med mera. Mytologiska referenser. Även i den mer tidsbundna konsten finns sådant med och gör att verket kan hålla över en längre tid.

Visst är mycket bra konst subjektivt präglad, men vi är inte så olika som man kan tro. Van Goghs livssmärta hittar man också hos Beethoven, Caspar David Friedrich med flera. Om det inte också fanns ett hopp och en stark livsglädje vore deras konst mindre stark och tristare att betrakta.

För mig personligen tycker jag att mycket av dagens konceptkonst och installationer utelämnar mycket av det konstnärliga arvet i hur man sätter samman former med mera. Å andra sidan finns det mycket av mening i mer litterär, teoretisk och politisk mening. Får se vad som håller om hundra år.
/Lars

Intressant läsning.
http://fotografibloggen.se/Goeran-Segeholm/En-religioes-syn-paa-kvalitet
/Katja

Hej Inger

Din ide om portfolio, for som præsentation for udtryksmedlemmer, lyder som en rigtig god ide.

/Birgitte

Hej Inger,
Jag har lagt upp min första kollektion.
Jag arbetar vidare på nästa. Den skall ha nytagna bilder och kommer ta några månader att ta fram.
Ser fram emot synpunkter på denna kollektion.
/Thomas

Hej Inger,
Kan man använda gamla bilder för kollektion eller skall det vara nya eller omarbetade gamla?

Hej Inger

Nu har jeg lavet en samling, hvor jeg viser de billeder som er mit hjerte nærmest og en kort præsentation af mig selv, mine billeder, tanker og mål for mit virke som billedskaber. Er det ok?



Hilsen
Birgitte

Hej!
Det kan ju finnas (och finns) spännande och kreativa fotografer som inte jobbar med kollektioner....Vad tar dessa vägen i sammanhanget?
/Göran

Inger, dina ideér höjer ribban. Bra förslag. Fungerar det att visa en kollektion eller ambum i poolen?/eva

Är det fu8nktionen Kollektioner som skall användas?
/Thomas

Bra start på ditt nya "jobb" Inger!

Jag tycker både spetsningen av ansökning samt feedback/röstning från tidigare medlemmar är något som bör göra gott för både den nye medlemmen - och den gamle. Både för fotograferandet i sig - och för samtalet och tänkandet kring det.

Kan det vara så att allt bildtänkande sker i smyg på den egna kammaren?
Upp med snacket i ljuset. Sen kan man ju ändå behålla en viss mystik i sitt själsliga arkiv.

Jag har grunnat lite över det här med klichéer, att följa vissa starka flodfåror i hur man berättar i bild. Som jag ser det är U t t r y ck ett sällskap som står för genrebredd, men med det gemensamma i en eftersträvan att utveckla ett personligt bildspråk. Nyskapande leder lätt till en rastlös sökan efter något som är så originellt att det aldrig tidigare setts på denna jord. Dit lär vi aldrig komma. Jag tror dessutom detta koncept kan skada bildskapandet, som jag tror mår bäst i ett friskt och intuitivt flöde, inte i en konstant sökan i att vara unik.

Problemet är skapandet tid och annan går i stå, att man fastnat i något som inte leder vidare och inte föder ny inspiration eller glädje i att fotografer.

Jag vill gärna diskutera såna här frågor vidare på klotterplanket eller i annan form. Att bolla idéer en bit bort från den väldigt hemliga egna kammaren.

P.s. Jag tycker om din passus om att gruppen faktiskt skulle kunna hjälpa oss att utvecklas som människor. Ingen dålig tanke.

/Lars

Hej Inger!
Välkommen som Poolvärd!
Jag ser fram emot ett spännande Nytt år med gruppen och alla dess spännande, inspirerande fotografer!

God Jul och Gott Nytt År på er alla!
/Göran

Poolvärd
ja, så blev det
jag tycker att det skall bli spännande
att
få vara med och utveckla denna grupp

tack för vänligt mottagande
vad jag kan se av de senaste inläggen - så finns ideér och önskningar att diskutera

nu är det ju en lång helg
under den
skall jag fundera

de av er som har ideér eller tankar kring poolen - utveckla gärna dessa på klotterplanket

samtal och diskussion är en förutsättning för utveckling

VÄL UTVECKLAT BILDSPRÅK OCH PERSONLIGT UTTRYCK
står det i inledningen till ansökan

hur och hur
är upp till varje enskild person

någon söker sitt unika bildspråk andra gör på ett annat sätt

någon hittar sitt personliga uttryck och utvecklas i det

sökandet och inspirationen genom att delta i en grupp som denna är ovärderlig
därför tycker jag att
det är viktigt med kommentarer
att se den andres - att tänka på det som förmedlas
inte alltid förstå
eller
ens tycka om

jag tror det är viktigt att genom kommentarer, för sin egen del inte minst, vara ärlig
nödvändigt

eller är poolen bara ett bildgalleri för den egna självtillfredsställelsens skull
ett slags narcissismens spegelgalleri

säg vad du tycker

en trevlig helg önskar
/iger

Hej!

Vad gäller elitism så tänker jag att vi ska vara väldigt tydliga med vad vi förväntar oss av de som är med i gruppen. Både när det gäller engagemang, seriositet och kunskaper när det gäller bild och bildspråk. Att man är ett bidrag till gruppen på alla dessa nivåer.
Jag tror som sagt att en omstart med uppdaterade, tydliga kriterier skulle göra att vi kan få fart på gruppen igen!

/Göran

Välkommen som poolvärd, Inger - det ska bli spännande att följa sidan med dig vid rodret!
Ang. antagning: Jag tycker också att en reboot låter som ett bra "yxhugg" för att återfå vitaliteten i poolen. Jag går också på linjen att man inte får vara rädd för att anklagas för elitism. Mitt intryck är att stora delar av den svenska fotovärlden är ganska provinsiell och närmast tvångsmässigt demokratisk vad gäller en mer avancerad diskussion om fotografiskt skapande. Tidningarnas fotografibevakning nöjer sig oftast med att identifiera "koncept" och ideologisk tendens, och på lägre nivåer (ex, Tidningen Fotos läsartävlingar) får man bara veta man ska våga satsa, vara ärlig. ge av sin känsla etc. Inget ont i detta, långt ifrån, men nog finns det mer att diskutera vad gäller förhållandet mellan form, innehåll - och uttryck?
Vad gäller konkreta urvalskriterier för en pool som Uttryck (eller Konstfoto) så är ett pålitligt sådant, som också borde vara ganska okontroversiellt, att se på långsiktigheten och konsekvensen i den sökandes verksamhet. Det är så engagemanget och seriositeten visar sig, och det är också först utifrån ett större, hyfsat sammanhållet material, som man kan urskilja de estetiska nyanserna i uttrycket. Eller?
/Svante

Jag tycker det låter utmärkt med Inger vid rodret och en nystart som förhoppningsvis kommer vaska fram en mer engagerad grupp.
En trend som konkurrerar med intresset för U t t r y c k är det växande utbudet av specialgrupper Om man glömmer bort essensen i U t r y c k kan gruppen kanske uppfattas som identitetslös. Det är ju lite tydligare med "Landskap" eller "Bröllopsfoto", som lätt går att identifiera utifrån genre. Konstfotogruppen har ju liknande, ja, ännu större problem att brottas med. Det kommer jag att ta mig an på den sidan: Häng gärna på!
Jag vet inte om intresset för bildspråk, kvalitet, fördjupning är svagt i Sverige. Kanske är det bara svårt att formulera i ord. Kanske kräver det mer ansträngning och att man vågar sig på mer självkritik för att utvecklas och att ge sig in i dialog med andra fotografer, och där poängen med samtalet är ömsesidig utveckling och inte bara en snabb bekräftelse på att den nyss inlagda bilden ändå var okej. Självklart är snabb bekräftelse något som också behövs i stunder av tvivel, när man undrar om bilden går fram.
Jag vet inte om det går att locka till sig fotografer som kan bidra med mer intresse av konstnärlig dialog. Just nu splittras FS upp i särintressen. Ingen skugga över grupper som till exempel "Kritisk massa" och "Bildkritik", men borde inte sådant vara minst lika aktuellt i en grupp som U t t r y c k.
När jag kollar runt i andra grupper ser det dessvärre inte så mycket bättre ut i kommentatorsfälten, det är ungefär lika korta och ytliga formuleringar som annars på sidan.
Jag tycker absolut inte att det måste vara ett villkor för att vara medlem i gruppen att man måste ge fylliga kommentarer, men det bör i alla fall finnas ett engagemang i att driva sitt eget uttryck och gärna i samspråk med likasinnade.
Det glädjer mig att det åtminstone finns flera i gruppen som tror på att vi kan komma vidare.
God Jul och gott nytt!!

/Lars

Hej!
Jag tror det blir jättebra att Inger tar över!
Känner mig också, spontant positiv till ett omtag när det gäller gruppen.

God Jul på er alla engagerade och inspirerande uttryckare!

/Göran

Tackar för mig, inget kul längre, men tackar dig Samuel för en fin tid tillsammans, förslag: Morgondotter som ledare , Ha det gott,,Lollo