OmTag. Kan fotografi vara konst?

Är fotografi konst? En fråga som i perioder varit aktuell sedan fotografins födelse. Nu anser väl de flesta att fotografi kan vara konst antar jag. Men det blir lätt heta diskussioner om någon dryftar en åsikt som går stick i stäv med någon annans åsikt.

En sak som gör mig lite fundersam när känslorna svallar är följande: Om man anser eller inte anser att fotografi kan vara konst så borde det vara grundläggande att man är överens om betydelsen av begreppet konst? En diskussion kring icke definierade begrepp blir ju ganska meningslös, ännu värre där de som diskuterar grundar sina åsikter på helt olika betydelser av begreppet? Ofta tycker jag att det blir så.

Om nu fotografi kan vara konst, är i så fall all fotografi konst? Åter igen handlar det mycket om vad man lägger i begreppet. När jag slår upp begreppet i Wikipedia får jag följande definition:

”Konst syftar antingen på en kulturyttring som kräver kunskap och färdighet eller på en sorts estetisk verksamhet.”

Som jag tolkar det är väl i stort sett vad som helst eller ingenting konst då endast jag själv kan avgöra vad som är en ”kulturyttring som kräver kunskap och färdighet eller en sorts estetisk verksamhet”.

Eller menar man som jag läste någon annan stans att den etablerade konstvärlden är de som avgör vad som är konst eller inte? I så fall skulle det alltså vara en sorts elit som avgjorde vad som är konst eller inte. Om detta är det som gäller blir det nog många kompisar och mer av samma i konstvärlden. Nu fungerar det givetvis redan så även inom konsten som på så många andra ställen att det ofta kan vara viktigare med rätt kontakter än vad man själv är kapabel till, inavelsgraden även inom kulturen är nog ganska hög skulle jag tro.

Vad jag själv anser i frågan? Jag har faktiskt ingen åsikt och jag bryr mig inte så mycket heller. För mig räcker det gott med att jag som amatörfotograf tar mina bilder, fotografier eller kort, någon annan etikett behöver jag inte. Men som sagt, denna fråga kan vara en het potatis. Om ni vill diskutera den så börja med att definiera vad ni personligen menar med begreppet, jag tror att det kunde bli både lärorikt och intressant.

Oavsett om fotografi är konst eller inte så kan man i alla fall fotografera konst, om det nu är konst det jag fotograferade?

OmTag. En trädstam i vårvärmen.

Som så många gånger förr tog vi en promenad runt Långholmen min hund och jag. Det var ett riktigt härligt väder och vårvärmen verkar äntligen vara här. Jag har tagit promenader på Långholmen med mina hundar sedan länge. Tidigare var det med Kajsa och Sally, två collietjejer och nu är det med Tobbe, en kille av samma ras.

När man alltid har kameran med sig och tar bilder blir det ofta att man tar om bilder som man tagit tidigare, man rör sig i bekanta områden och ser samma saker. Dessutom har man sitt eget sätt att välja sina motiv och det är svårt att tänka nytt, åtminstone för mig.

Jag gick för en tid sedan tillbaka till att försöka tänka mer i svartvitt efter flera år av färgfotograferande. På den analoga tiden plåtade jag under många år nästan uteslutande svartvitt och jag tycker att det är ganska stor skillnad hur jag ser och tänker bild när jag inte plåtar färg. Eller plåtar i färg gör jag ju eftersom jag inte har en svartvit sensor, men jag försöker tänka i svartvitt redan från början så att säga.

Jag har märkt att jag tar färre och lite annorlunda bilder när jag är inställd på svartvitt än när jag plåtar färg. Men så här års är det svårt att vara ”renlärig”, jag vill inte helt missa bilderna i färg när naturen vaknar efter vintervilan.

Trädstammen med sina spännande knölar såg jag i alla fall under promenaden och tyckte att den skulle kunna bli en spännande bild. Självisen tog jag hemma vid skrivbordet med utsträckta armar för några kvällar sedan. Bägge bilderna är konverterade i Silver Efex på lite olika sätt.

OmTag. Citybanan.

Staden förändras, en del av förändringarna ser man inte så mycket av när de väl är färdiga. Här byggs citybanan med tunneln under Riddarfjärden 2012. Helikopterplattan som länge var ett tillhåll för skinheads fanns fortfarande kvar även om skinheadsen var borta sedan ganska många år. 

OmTag. raw eller jpg, svartvitt i kameran eller konvertera själv?

Jag tror att vi ibland tar andras åsikter och erfarenheter lite för personligt och tenderar att glömma att det handlar om just någon annans sätt att se saker och ting och inget uttryck för någon absolut sanning som funkar för alla.

Det blir ganska tydligt när man tar upp ämnet bildbehandling och detta med att plåta raw eller jpg och att bildbehandla i datorn eller att använda det kameran erbjuder för att nå fram till en färdig bild.

Att jag personligen föredrar raw och att göra mina bilder som jag vill ha dem i datorn betyder inte att jag rackar ned på de som plåtar jpg och använder kamerans inställningar för att nå fram till sina bilder. Det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för dig och tvärt om.

En sak är dock odiskutabel och det är att om jag vill ha all information som sensorn registrerar så måste jag plåta raw, jag får därmed också mer information att arbeta med om jag vill jobba med bilden helt enkelt. Dessutom om jag konverterar till svartvitt så används färginformationen i filen för att skapa de olika gråtonerna och där kan det skilja ganska mycket mellan olika bilder hur jag vill ha det.

Om jag plåtat jpg och svartvitt direkt i kameran har jag redan slängt en hel del av den informationen som jag annars använder mig av i bildbehandlingen. Men åter igen, om man anser att man får sina bilder som man vill ha dem genom att plåta jpg och använda kamerans inställningar för det svartvita så är det inget jag har några synpunkter på.

För mig personligen väljer jag alltid att utgå ifrån originalfilen med all information den innehåller. Det är ju så att även om jag använder jpg i kameran tas bilden alltid i raw, skillnaden är att man låter kameran göra en stor del av bildbehandlingen istället för att man gör den själv. Det jag tycker är problematiskt med detta är att kameran efter sin bildbehandling kastar bort ursprungsfilen och det som är borta är borta.

OmTag. Att öka förutsättningarna för bra bilder.

Mycket av det som vi tycker är ”bra bilder” handlar ofta om att vara vid rätt plats vid rätt tillfälle. Jag vet inte hur många bilder jag tagit på Cementa i Liljeholmen från ungefär samma plats, men denna natt hade jag tur med moln och måne.

Det är ofta likadant inom nästan alla genrer tycker jag. Det viktiga är att ha kameran med sig och att se sådant som dyker upp. Lite som att fiska, ju mer du fiskar ju mer fisk kommer du att få.

Förutom att alltid ha kameran med är det lika viktigt att den är färdig att använda. En sådan här bild har man ju gott om tid att ta, men vid gatufoto som exempel eller om man plåtar djur i natur så har man inte tid att börja mixtra med kameran när något dyker upp eller ännu värre börja rota efter den i någon väska. Man kan inte heller tro att så värst många bra bilder skall dyka upp bara för att man just den dagen bestämt sig för att fotografera ett par timmar.

Jag har alltid kameran ”skjutklar” runt halsen och använder aldrig linsskydd. Verkligheten händer och bryr sig inte om att vänta på oss om vi inte är förberedda.