EMAKS BETRAKTELSER 427/En chansning att köpa gammalt fotopapper

Vi som lithkopierar dammsuger säljsajter som Ebay m.fl på gammalt fotopapper, vilket kan ge väldigt vackra nyanser och effekter mot det som produceras idag. Väldigt få papper idag fungerar bra till lithprinting över huvud taget, så det är inte konstigt att vi letar på säljmarknaden efter sånt här. Men man får se upp. Själv köper jag aldrig öppnade förpackningar. Men papperet kan vara ganska ljusskadat och slöjat ändå. Men vid lithkopiering  framkallar man ju inte ut papperet helt, som vid vanlig svartvitkopiering. Därför kan det ofta fungera ändå. Djupsvärtan kommer först på slutet och då måst man dra upp bilden snabbt ur skålen och stoppa framkallningen, precis innan det börjar gro igen för mycket. Ofta så är inte ljusslöjan så pass stor att bilden hinner svärta igen i kanterna. Vid vanlig svartvitkopiering skulle dock motsvarande ljusslöjade papper göra att det skulle gro igen direkt, eftersom den djupa svärtan då kommer först.

Jag provade en oöppnad 100-pack tunnt gammalt Bromexpress från Ryssland idag. Hade dessförinnan öppnat en 25-pack kartongtjockt Bromexpress, som verkade i stort sett intakt. Yttersta bladen på dagens 100-pack verkade dock grovt ljusskadade, men när jag kommit in ett par blad så var det mindre, och användbart för lithprinting. Man får hoppas att resten inte är värre skadat, då ska nog det mesta vara användbart ändå. Jag flyttade in bildens kanter rejält, efter den första bildens resultat. Men dessa två efterföljande hade klarat sig ändå, utan inflyttning av bildkanten, det ser jag nu.





Dom här bilderna är inte perfekta. Den översta är nummer två i ordningen. Den hade behövt längre total belysningstid för att inte högdagrarna skulle bli så detaljlösa. Lithframkallaren förbrukas snabbt och för varje bild får man ibland kompensera lite i belysning för att inte det ska resultera i sämre detaljer i högdagern. Annars skuggade jag lite mera i nedre högra delen mot den första kopian,  som är nederst här. Och den i sin tur är inte kompenserad alls, utan en print rakt av. Negativet ser inte ojämt ut som printen i den delen. Att det blev så beror på att papperet troligen är mera ljusslöjat i den hörnan, och att det då ätit sig in lite mera där. Den större ljusslöjan tillsammans med belysningen från negativet, gör den delen mörkare. Att inte det "vita" utanför bilden mörknat beror på att där har inte slöjan själv räckt till för att papperet ska börja svärtas. När jag gör nästa print får jag se till att göra detta mera harmoniskt, med mera detaljer i högdagern och mindre mörkt i hörnet. Måste dock tänka på att lägga i papperet i avmaskningsramen likadant, annars blir det mörkare i motsatta hörnet. Inte lätt det här alltid, he he...
//

EMAKS BETRAKTELSER 426/Jag är fotograf, inte grafiker...

Jag funderade en del innan jag för några veckor sen tog tillbaka min anmälan för veckokursen i fotopolymer/fotogravyr, vilken jag planerat att gå nu i sommar. Man måste inse att jag nog inte kommer ha möjlighet att pyssla speciellt mycket med det på hemmaplan när man saknar både utrymmen och utrustning för att använda tekniken. Sen vill jag också i första hand, att mina bilder ska komma till med fotografisk teknik, dvs att ljus belyser material som belagts med ljuskänslig silveremulsion och som sedan framkallas kemiskt. Inte med tryckteknik och färg/bläck. Skomakare bliv vid din läst, och så får det vara. Bilderna här är mina senaste alster, tillkomna igår kväll när jag gjorde den andra sejouren för dagen i mörkrummet.


Lith 64b - 2020. Hirtshals, Danmark - juli 2015.

Grafiska trycktekniker kan man inspireras av mycket av ändå, och det var väl bl.a därför som jag anmälde mig till den där kursen, samt att jag såg fantastiska fotogravyrer på Hasselblad Center i Göteborg när Graciela Iturbide utsågs till vinnare av Hasselbladspriset 2008. Har ända sedan dess drömt om att lära mig detta, men inser nu att jag är fotograf och inte grafiker. Fast fotografiska tekniker som lithprinting kan i mångt och mycket likna resultatet vid grafiska tryckförfaranden. Men det är ändå fotografi, inte  grafik med färgtryck eller bläckutskrift. När det gäller lithprinting blir resultaten också mera som unikat. T.ex är den ena av bilderna här gjord i två exemplar, som var för sig ser ganska olika ut. Den ena gillar jag mera men den andra kan också fungera, så jag signerar dom a och b istället för 1/2 och 2/2, för dom är ju inte likadana. Till bilderna från igår kväll använde jag gammalt sovjetryskt Bromexpress silvergelatin fiberpapper med utgångsdatum 1995, och de framkallades i Wolfgang Moerschs Easylith (vilken blivit standardframkallare för mig vid lithkopiering). Kameran var också en rysktillverkad Lomo LCA 120 som jag försett med film i form av Kodak 125 PX i 120-format. Filmframkallaren var tjeckisk, Fomas Fomadon R09.


Lith 63 - 2020. Hirtshals, Danmark - juli 2015.

//

EMAKS BETRAKTELSER 425/Nygjort från mörkrummet

Två bilder från Öland i en serie som jag tog för något 10-tal år sen med min Agfa Isoly III. En kamera som ger 16 bilder på en 120-rulle, i formatet 4x4cm. Har använt den lite under våren också och det blev några bilder från Stora Alvaret då. Det finns ytterligare negativ från tidigare Ölandsresor att ta sig an, fotade  med den här kameran och jag ska försöka ta fler nya bilder på Öland med den här kameran framöver också. Och sedan lithkopiera dom på samma fiberpapper, Rollei Vintage 111. Jag gör inte dom här bilderna särskilt stora, utan i stl 18x18cm på 8x10" papper. 


Lith 61a - 2020, Borga Hage.


Lith 62 - 2020, Djupvik.

Vad händer i övrigt? Jo, jag har nu en komplett serie med M42-optik från Zeiss Ikon/Voigtländer, till mina M42 kamerahus Icarex 35S TM och Zeiss Ikon SL706, i och med att jag kompletterat med en Tessar 2,8/50mm. Fast den kompletta uppsättningen är inte speciellt stor. Den består av Distagon 4/25mm, Skoparex 3,4/35mm, Ultron 1,8/50mm, Tessar 2,8/50mm, Dynarex 3,4/90mm och Super-Dynarex 4/135mm. I BM-mount (bajonett) finns även Color-Pantar 2,8/50mm, SuperDynarex 4/200mm, Telomar 5/400mm och Zoomar 2,8/36-82mm. De är till kamerahusen Icarex 35 och 35S med beteckningen BM (bajonett mount). Jag gillar dessa föregångarna till  Zeiss T*-optiken. De ger en lite mjukare teckning än de modernare med den senaste anti-reflexbehandlingstekniken. Lite snygg överstrålning i motljusbilder, som passar fint till vanligt svartvitt, kan det också resultera i.

Även med digitala hus ger den här äldre optiken med färre skikt (ibland bara ett eller t.om helt utan) en snyggare tonskala tycker jag. T.ex har jag gjort bilder med en Leitz Summar 2/50mm från 1935 (den saknar helt antireflexbehandling) som i utskrift 50x70cm fått en fantastisk fin tonskala med rika valörer och detaljer, och sen den där mjukare och inte så vassa återgivningen, som nyare och mera perfekt optik ger digitalt. På 1970-talet började den här perfektionsjakten inom fotografin med en allt effektivare antireflexbehandling i mångdubbla skikt, och det har fortsatt med det digitala. Det mesta ser vasst och lite själlöst ut som jag upplever det. Och i svartvitt har många problem med att hitta den rätta balansen i tonskalan, den som man till stor del får på köpet med film.
//