Filmklubben visar Nomadland

För några år sen bjöd en kompis in mig till sin filmklubb. Ett bra gäng. Vi träffas för att se en Film som någon valt ut, man får inte reda på vilken i förväg. Sen blir det kaffe o bulle och prat om Filmen och kanske prat om livet.

Pentax K-1 med Zenit MC Helios 58mm f2

Vi hyr in oss i kommunens kulturkvarter Hallarna, en f d textilfabrik. Bland massor av andra faciliteter finns en film- och teatersalong. Allt är i bästa fall second hand, annars tredje eller fjärde hand. Projektorn är bra. Det är ofta svårt att få igång elektroniken, men med förenade krafter och ibland hjälp av proffs i personalen brukar det gå.

Häromdan visade Staffan "Nomadland", en ganska ny amerikansk off-Hollywood film om dem som pejorativt kallas "trailer trash". Människor som blivit utan jobb och hus och drar omkring i husvagn eller skåpbil.

Den tog tag i mig och släppte inte taget. För att fä lite bakgrund surfade jag runt. 

Empire i Nevada finns (fanns) på riktigt. Grunden lades på tidigt 1900-tal för att utvinna en gipsfyndighet. 1948 startade ett storbolag tillverkning av gipsskivor. Det blev en bruksort med som mest 750 invånare. Gruva, fabrik, bostäder, dagis (!), skola, affär, liten flygplats, golfbana, kyrka. Företaget ägde det allra mesta. 2011 lades verksamheten ner. Dom som hade tjänstebostad fick bo kvar 2 år, sen åkte dom ut. 

Staden blev en "Ghost Town". (Den har återstartats i mindre skala vilket filmen inte tar upp.)

En del lyckades väl hitta "riktiga" jobb på annat håll, en del blev som i filmen "trailer trash". Bor i husvagn / husbil/ campingvagn på campingplatser där det går att få nåt påhugg i närheten. Campingplatserna (Trailer Parks) ligger alltid avigt till för att inte störa, ofta "på andra sidan spåren", och sånt som skola och affär med bra matvaror finns inte.

Nomadland: Surviving America in the Twenty-First Century Nomadland: Surviving America in the Twenty-First Century is a 2017 nonfiction book by American journalist Jessica Bruder about the phenomenon of older Americans who, following the Great Recession from 2007 to 2009, adopted transient lifestyles traveling around the United States in search of seasonal work (vandwelling). The book was adapted into the 2020 film of the same name, which was ... en.wikipedia.org

Filmen är inte direkt dokumentär utan bygger löst på verkligheten och boken. 

Huvudrollsinnehavaren Frances McDormands biologiska mamma var "white trash", något McDormand står upp för. Hon adopterades bort som baby och fick adoptivföräldrarnas namn. Adoptivmamman var sjuksköterska, pappan pastor i en frikyrka. Hon spelar nog den hon blivit utan adoptivföräldrarna och filmkarriären.

Många i filmen spelar sig själva.

Sammantaget känner jag det som att filmen visar verkligheten men, gissningsvis av respekt för dem de visar, låter bli att gräva ner sig i sånt som bristande tandhälsa och den ständiga kampen för att få pengar till bensin. Visar hellre naturupplevelser och lyckliga ögonblick. Huvudpersonen erbjuds enligt filmen att få bo hos sin syster och svåger men väljer sin campingbil. Helt realistiskt, i USA är det kutym att ställa upp för varann men även amerikaner klarar i verkligheten endast med svårighet mer är tre dygn.

Som tittare slapp man våld, närgången sex, hitte-på dramaturgi utan fick se människor och landskap. Och fick en inblick i hur livet kan bli då inget går som på räls.

Double Dee 2025-04-18 11:39

Tack för intressant film-/boktips och bakgrundsinfo!

Besvara