Alla dessa alldeles för privata egobloggar!

Min "nätpersonlighet" som Simpsons-figur - på nätet är vi alla avatarer...

När jag läser vissa bloggar så blir jag trött...
Trött på människor som lämnar ut sig själva lite för mycket - på ett obetänksamt sätt. Eller som inte kan se de subtila gränserna mellan arbetsliv, privatliv, familjeliv, osv. Och det slutar nästan alltid med att de stänger ner sin blogg och tystnar, ofta efter någon konflikt i kommentarerna eller för att deras nära och kära fått nog ;-)

Detta är inte i första hand ett "FS-fotobloggsfenonmen" utan det dyker upp överallt. Låt mig - i all omtanke - få ge några enkla generella råd:

1. Tänk på att alla - jag menar ALLA - kan läsa din blogg. Din chef, dina kollegor, din familj, din ev handläggare på F-kassa och A-kassa, osv. Eller tänk så här: din KOMMANDE chef, handläggare, livspartner osv kan också läsa bloggen.

2. Undvik konflikter, oavsett om du har rätt eller fel, bara det enkla faktum att du har en konflikt får dig att framstå i dålig dager.

3. Lämna inte ut andra utan att fråga först, om du tex har problem i ditt äktenskap så blir de inte bättre av att din partner läser om det i din blogg ;-)

4. Om din blogg är en förtäckt kontaktannons, jobbannons osv. Bli tyst när du "får napp". Ta upp bloggen igen när du har "landat" i din nya relation, jobb osv.

5. Den bild du ger av dig själv i bloggen är en "image", den kan aldrig bli 100% "sann" - varför? Därför att det är en skapad bild - utifrån vad du väljer att berätta om dig själv och beroende på hur det uppfattas av mottagaren. Man kan inte uttrycka 100% av sig själv och sin  personlighet i en blogg. Därför måste DU medvetet välja vilken bild av dig själv du vill ge.
Detta är något som offentliga personer och kändisar är väldigt duktiga på, men som vi vanliga dödliga har svårt att förstå. Dvs du måste bestämma dig för vem du vill vara i bloggen och sedan vara konsekvent mot den "nätpersonligheten".

Slutligen så är det upp till var och en av oss att bestämma hur mycket av vår privata sfär som vi vill lämna ut. Men som någon vis person sa - "man kan vara personlig utan att bli privat".

Läs mer på SVD om "Fällorna på nätet som kan kosta dig jobbet"

Och tycker du att jag har fel - eller rätt? (Eller att jag bara är dryg? ;-)
Kommentera!

2010-05-16 22:53   Magnus Rönnkvist

Det stämmer bra det! arbetsgivare kollar så gott som alltid upp en på nätet nu, det är oundvikligt och vad som än hamnar där är oerhört svårt få bort så det gäller att tänka efter före så man inte blir bränd för då är det försent.

/ Magnus

Besvara

2010-05-16 22:55   TH-56

Tycker du har en poäng där,Johan.
Anser själv att en blogg bör vara personlig men inte för personlig.
Man bör hålla en viss distans till det man skriver och ställa sig frågan
om detta verkligen angår alla.

Thomas

Besvara

2010-05-16 23:25   alex.odman

Tycker det var ett bra inlägg. Och jag håller med. =)¨

/ Alex

Besvara

2010-05-16 23:35   Arne Bivrin

Nej Johan, du är inte dryg. Det är viktiga punkter som var och en som bloggar borde tänka igenom noga - och ofta. Var gärna personlig, men inte intim. Har man inget att berätta - låt bli.

Besvara

2010-05-17 02:08   Teodorian

Kanonartikel Johan - kvalitet rakt igenom.

Tyvärr lever vi i en tid där för mycket fokus hamnar på oss själva och den ständigt närvarande uppdateringshysterin. Nätet är verkligen på gott och ont precis som det mesta här i livet: mat, prylar, vänner, pengar, arbete osv. Det verkar som om bloggfenomenet blivit till en brokig mångfald av alltifrån pseudoterapi och hävdande av det egna varumärket till ren opionsbildning.

Personlig - ett kreativt uttrycksätt.

Privat - ett icke påkallat utlämnande av mer eller mindre intima detaljer om en själv.

Besvara

2010-05-17 05:20   Plingis

Helt rätt och hur klokt som helst! Håller helt och hållet med!

/ Ingela

Besvara

2010-05-17 06:24   EGW

Du har så rätt! Nästa steg i tankekedjan är: *Varför* allt detta självutlämnande? Fenomenet är ju inte nytt, men det har väl fått ökad omfattning i och med ökat bloggande. På den tiden en blogg kallades "reload" och (nästan) alla som sysslade med det länkade till varandra -- redan då såg man texter där skribenten lämnade ut intima detaljer ur sitt privata liv till allmänheten. Jag häpnade, men följde inte sådana krönikor. De fick mig att känna mig som nyckelhålstittare.

Så, som sagt, *varför*?

Besvara

2010-05-17 07:06   Benganbus

Och vad gäller anställningar, har en vän som efter att ha läst en del bloggar brukar säga med glimten i ögat: "Skulle du anställa den här författaren?"
(Å han tror också att utgallringen redan är gjord innan bloggen)

Men det hela handlar nog om att vilja bli sedd, antingen av andra, eller av sig själv, och då gäller det att uppträda schyst, trevligt och långsiktigt, även inför sig själv... "Ett vet jag som aldrig dör" ;)
Så tycker jag i alla fall! :)
/B

Besvara

2010-05-17 12:29   begust

Jag tror att många inte inser hur spridda deras texter kan bli.
Man bör vara särskilt försiktig med att lämna ut andra.

/Bengt

Besvara

2010-05-17 13:25   Helena Viking

Att vara eller att synas, det är frågan.

mvh
Helena

Besvara

2010-05-17 15:17   alf109

Jag tycker att det är fel att lämna ut andra, direkt eller indirekt i sin blogg, liksom över huvud taget förresten.
När det gäller att utlämna sig själv tycker jag att det lite är upp till var och en att sätta ribban. Finns en risk att bloggar kan bli lite väl opersonliga och intetsägande också tycker jag.

Sedan finns givetvis en del som söker uppmuntran för egen del i alla möjliga och omöjliga situationer, det kan ju bli lite tröttsamt emellanåt, men är väl inget jag stör mig på direkt. Jag struntar nog i att bry mig.

När det gäller vad som är personligt eller inte, och framför allt "för" personligt tror jag också att vi alla har lite olika måttstockar, någon kan säkert uppfattas som för utlämnande av vissa men ärligt öppenhjärtig av andra. Det ligger i sakens natur.

Själv föredrar jag bloggar där bloggaren är ganska öppen och vågar ta ställning i olika frågor. Jag är jag lite trött på allt prylnördande för sin egen skull som fått så stort utrymme bland FS bloggar och efterlyser i stället mer ställningstagande när det gäller fotografi. Det intressanta är ju inte vilka prylar vi har utan vilka bilder vi tar med dom, och då skulle en fördjupning runt detta vara betydligt intressantare.

Men visst kan det bli tröttsamt med bloggar som bara tjänar som förstärkare av det egna egot i verkliga eller påhittade kriser. Men som sagt, så länge man inte lämnar ut andra tycker jag egentligen inte att det är något problem.

När det gäller just detta att blåsa upp sitt eget ego behöver det ju inte heller handla om "personliga" inlägg. Ett minst lika vanligt fenomen, tycker jag, är att publicera betydligt oftare än när man har något nytt att säga för att hamna högt på olika räknare. Eller att använda slagkraftiga rubriker bara för att skapa många inklick, sedan må dessa handla om sex eller Leica ;)

-affe

Besvara

2010-05-17 18:48   Tomasz

För att inte tala om alla dessa veckotidningar, visst är de jobbiga? :-)

Fördelen med bloggar, både här på FS och i övriga världen, är att man kan plocka russinen ur kakan med hjälp av RSS. Och till skillnad från veckotidningar är de gratis.

Jag tycker du är dryg, men det kan vara så att du inte upptäckt möjligheterna.

Ha det gott!

Besvara

2010-05-18 16:08   ylva_h

En gång för ett antal år sedan när jag sökte jobb fick jag i efterhand höra att de hade googlat mitt namn. Det som dök upp var resultat från ett motionslopp som jag hade varit med i, varpå de gissade att jag var en sportintresserad typ. Nu är det så att jag fram till ett par år sedan har varit totalt ointresserad av organiserad träning (det var ju det första man lärde sig i skolan - i idrottens värld var man inte välkommen om man inte redan kunde), så det var verkligen helt fel uppfattat. Men positivt för mig.
Det är lätt att dra felaktiga slutsatser från nätet!

Besvara

2010-05-18 19:05   Trullan

Hej Johan!
Känner mig lite "träffad"...
Jag bloggar ofta om mig själv och mitt liv.
Men många uppskattar faktiskt det och jag har fått flera "tackmail" och människor som sagt att de verkligen gillar att jag är så ärlig och rak :o)
Jag VILL att mina nära och kära skall ta del i det jag skriver och för mig är en
blogg ett sätt att känna "gemenskap". Jag har inte arbetat på 17 år och tycker det är jättetrevligt att "konversera" med andra. Och eftersom jag har sådana problem som jag har och tycker det är svårt att träffa andra människor i "verkliga livet" är detta för mig ett alternativ. Jag anser också att vill man inte läsa vad någon har skrivit så är det ju bara att låta bli :o) Jag ber ofta min man läsa min blogg, men han är inte intresserad, trots att jag berättar vad jag skriver om honom. Skulle även vilja att Försäkringskassan läste min blogg så kanske de skulle förstå hur dåligt jag mår. Jag kan dessutom nästan ingenting om foto och kameran, så jag har inte så mycket att skriva om när det gäller dessa saker. Jag skulle själv aldrig komma på tanken att ifrågasätta vad någon annan människa bloggar om, tycker det är upp till var och en att bestämma. Självklart skall man inte skriva sådant som sårar andra!
Hoppas Du inte tar illa upp.
Mvh Milla

Besvara

2010-05-18 20:18   Peter Söderberg

det finns inget övergripande rätt - eller fel.
eftersom allt är upp till den enskilde.
både givare och tagare.

och inget möte är det andra likt.
eller går att värdera av tredje man.

så du har lika mycket fel som du har rätt.

förutom i pekpinnarna.

/p

Besvara