818 - ut i decemberskogen
Mörkt är det inne i skogen nu, ett mycket begränsat ljus passerar kamerans lins, men visst går det att fotografera. Dock gick det inte att finna fågel utan att ta till mutor idag. Inte en pippi syntes när jag gick första rundan, men lyckligtvis hade jag en handfull fågelfrö med mig, det löste problemet.
Medan jag väntade på fåglarna tog jag ett par bilder på den lågväxta skog som mossa är. Ett helt litet miniuniversum.
Sen kom de. Mesarna är nyfikna, undersöker direkt när det är något nytt.
Svårt att få det knivskarpt med höga isotal och lite långa exponeringstider. Blåmesen var inte så skygg.
Nötväckan är snabb, dominant och oblyg.
Typisk nötväckeprofil
Titorna tittade trånande mot fröna.
Trädkryparen hoppades jag se den timme jag var i skogen, och plötsligt var den där.



















Hälsn!
Ja, och glädje att se hemmavid, ger dem lite allt möjligt, de äter det mesta. Men tar inte bilder genom fönstret, har inte putsat rutorna. Tack!
Jo, jag såg ingen före maten, skymtade en bara. Konstigt nog kom inga kråkfåglar denna gång, deras spanare måste tagit ledigt. Tack!
Ha det gott /Stig
Ja nötväckan är både pigg och högljudd, den är kul. Har haft barn och barnbarn hemma, och ständiga infektioner. Tack Stig.
Du kan stadig vise nogle fremragende fuglebilleder til os. Jeg gillar især nummer 4.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Tack Erik, bild 4 är blåmesen, den är fin. Får mat av mig här hemma, de får frö och grisfett och kokosfett samt matrester. De äter allt. Tack Erik!
Sten
Hej Sten, tack. Trädkryparen sitter ju inte gärna i solen och här var det lite mörkt nere bland trädstammarna. Den blev suddig på flera bilder med slutartid 1/250, så jag skulle tro den rörde sig knyckigt ja, inte lång tid jag hade på mig heller. Mossan är nog lite husmossa och vitmossa, men där är jag väldigt osäker, tog bilden där jag kunde stödja handen mot en stam då exponeringstiderna var långa, just där möttes två olika mossmattor.
En art jag aldrig sett vad jag minns men övertygad om att den sett mig ;)
Mv/Gunte..
Tack Gunte, säkert har någon trädkrypare sett dig, de är kanske inte vanliga, men närapå. Väldigt diskreta och väl skyddsfärgade. Startar födosöket längst ned på en stam med grov bark, och när den kommit några meter upp flyger den till nästa trädstam.
De som finns vid min fågelmatning kan ibland nästan skälla på mig att jag står i vägen när de flyger till och från. Ibland får man nästan ducka när de svischar förbi.
MvH
Johnny
Hej o tack, tror säkert de gör så, de är inte så värst skygga, nog den en av de fåglar man kommer närmast ute i det fria. De ser extra kul ut med sin banditmask över ögonen.