På promenad

Det blev en promenad idag, i stadens utkant. Vägen dit såg fin ut, en grad varmt, men vägens osynliga is fick bilen att fara något lite ostadigt. Ingen fara, det var inte jag som körde. Riktig snålvind över fälten, lugnt i dungarna så de lockade mest att gå i. 

högt vattenstånd i år, en stor del av betesarealen är sjö

när skog får sköta sig själv

nedanför fågeltornet, att gå upp i det var inte att tänka på med tunn is över stegen

det blir lite som nya vattendrag vid högvatten

det var en gång i tiden regementets mark, och därmed övningsfält, det sköts väl mot sjön kan jag tänka. Just denna byggnad kan möjligen ha varit avsedd som skydd för de värnpliktiga när en stod utanför med sergeanten och den unge mannen med nervöst svettig hand kastade skarp handgranat. 

omväxlande öppet och dungar

bortfrätt under solen ståtar staden Christianstads silhuett med de typiska omgivande fälten

gladorna har ökat, ormvråkar minskat

de alltid närvarande gässen, i detta fall kanadagås

isfigurer kan ju vara någon till glädje

och till sist - ifärg!

en hypnotisk bild

Små vänner i skogen

Ekorren

Jag är en av de personer som tycker om ekorrar, en del andra hatar dem, något jag har svårt att förstå. Visserligen är den en gnagare, men betydligt sötare än en råtta och ekorren verkar rent allmänt ha bättre uppförande också. För några år sedan, när vi satt tysta och pysslade på husets ovanvåning, så hörde vi små tassar springa fram och tillbaka i kryputrymmet, råttor? Nä, det visade sig vara ekorrungar. Honan hade tagit sig upp via stuprännan och funnit en liten glipa i takfotens nät, trängt sig in och gjort en fin bohåla skyddad i isoleringen. Ekorrarna gjorde ingen skada där, inte ens minsta lort eller annat. De var exemplariska hyresgäster. Troligen hade hon fött de tre ungarna i Februari, och i April började de springa ute. Oemotståndligt söta. När det är varmt har jag altandörren (alldeles nära deras ingång) öppen hela dagen, och ekorrarna sprang in och ut. Fodersäcken stod ett par rum in, ungarna sprang runt som de ville, och var de hungriga hoppade de ner i säcken. Ingenting förstörde de, lämnade inga visitkort, och var hur fina som helst. Ute gömde jag valnötter i grenklykor, de älskade valnötter. Tyvärr har jag en granne som hatar ekorrar, så jag fick en del klagomål, som jag tog med ett leende och vänliga ord. Fram mot hösten försvann hela ekorrfamiljen efterhand, en visade sig med avhuggen tass, men försvann, livet kändes lite grymt, saknade dem. Har satt upp en ekorrholk hemma, tyvärr inte funnit någon intresserad hyresgäst. Bilderna nedan blev en liten berättelse och är från promenaden nyligen. Det brukar alltid finnas någon ekorre nära promenadspången i sumpskogen, enstaka naturvänner lägger en handfull fågelfrö när de passerar. 

den sprang uppför stammen med en väldig fart, svår att fånga i sökaren

sen upptäckte den något i mossan, kanske hade en nötväcka gömt frön där? sökte lite med tassarna också

kollar ordentligt

fortsätter uppför stammen

kollar läget, var ska jag leta nu?

fortsätter ned till spången där fröer ibland läggs på räcket

kan finnas där under snön. Hur gott väderkorn har en ekorre?

men längre fram fanns det mat, det hade fotografen själv ordnat med, arvodet för att stå modell

sinnebilden av söt ekorre

på denna vril är det vanligast att folk lägger frön

tittar du på mig?

sen var maten snart slut

och nu var bloggen också slut

Bofinkar och spanare

Vid dagens promenad togs många bilder, inte bara landskapet. Det fanns både djur och fåglar. Startar med dessa. 

bofinkarna höll till vid aleträden, där kottar och frön föll ned. 

tycker det varit gott om koltrastar i år

sedan finns ju spanarna, de missar inget ätbart i skogen

Ute i naturen idag

Lite lätt med snö och tunn is i sumpskogen, tämligen sparsamt med solen. 

en björk kan se fin ut i barken

tyckte mig ana något hundliknande i barken till vänster på bilden under

mossan stack upp

kan det vara kråka?

eller möjligen hare på bilden under?