Mera svartvitt

Så har jag gjort en ny omgång bilder. Börjar lära mig, men har mycket kvar.

Först doppingen.  Svarttärnan börjar ändra fjäderdräkt vid midsommar, gråare och en del fläckar.Här kollar den mig, och finner mig ofarlig.I Åhus fanns en del mindre vadare, för knepiga att artbestämma. Men fina är dom.Deras naturliga miljöTycker om att se när de flyger lågt över blankt vattenOch till sist gräs och ljus, mer behövs inte. De här bilderna rycker jag själv bäst om. De är på något sätt motsatser, men omväxling förnöjer, drama och lugn.

Naturgråa försök

Så var det bildhög nr 20. Startar med svartvitt, nya försök i kväll. Gör dem först klara i färg, och tar omvandling till svartvit därifrån. Finns så många spakar att dra i, kan vara tröttande för en NallePuhhjärna. De i färg kommer senare.

Först haren vid vägkanten, den hade inte bråttom.Och så sånglärkan. Fåglar i svartvitt? Måste pröva. Den lilla lärkan gick bara att framställa mjukt, allt annat såg fel ut. En årsungeFibbla med vänner i ljus från ovanEn ensam fibblaHär tog jag en snabb tryckning, och överförde ett helt annat recept. En knapptryckning, där hade jag tur.Och så provar jag med en humla. Jag gillar humlor.En annan humla, lite större modellPresenterad rakt framVingpenna som fallit av en tofsvipaLövsångaren långt inne i busksnåren. Måste också presenteras på ett försiktigt sätt.Och till sist - den mystiska skönheten.

Renodla uttryck

När jag i ungdomen började fotografera, blev det i s.k. svartvitt, det vill säga gråskala. Det fanns 2 skäl, ekonomiskt det ena, och påverka slutresultatet det andra. Lite experiment i mörkrummet med den billiga utrustningen, men dammet kunde vara knepigt. Och få alla kemikalier att stämma, så resultatet höll sig. Men bilderna håller än i dag. 

Nu har lusten för att uttrycka sig monokromt ökat igen. Det blir nya experiment, försöker finna vägar. Och faktiskt, så fungerar det. 

Det fina med s.k. svartvitfoto är, att det bildens uttryck blir viktigare. Form och ljus. Nog med prat.

Först haren. Lite gammal bildkänsla, med fart.Mycket mer känsla än färgbildenJodåOch nu över till något helt annat, regn. Svartvitt och regn passar ihopa.En flaskhals. Jag har en stark dragning till abstrakt foto, och får ibland utlopp för dessa lustar.Pionen som möter första morgonljuset funkadeVar nöjd med denna, fick fram allt jag ville, samma ljusPion igenFin utan färg, ett uttryck som passar vallmo ocksåNu, denna är jag riktigt nöjd med, en liten rosenknopp i morgonljusstråleOch denna ros är jag själv väldigt nöjd över. Den gjorde mig glad.

Blommor i morgonsol

Så kommer då här fler blommor. När jag tar en trädgårdsrunda tidigt, solen står rätt, och ljuset faller så där fint över en blomma, då måste jag bara in och hämta kameran. Det känns ännu bättre att se på blomstret då. 

Först den vita pionen, en favorit. Den har en kryddig, härlig doft. Och när morgonljuset faller in i den, kommer det som en varm glöd inifrån blomman. Svårt att fånga ljusskimmer av sådan karaktär på bild dock.Bara stick ner näsanDoftpion efter nattregn. En fransk ros, ger mig romantiska känslor. Rejält väldoftande.MossrosenNågon jag fått som stickling för länge sedan.  Blir stor.En sort jag dragit upp från en avklippt pinne, lättast med de förädlade varianternaEn riktig mormorsrosMorgonsolen är finOch så mjölkört (mjölke, rallarros). I denna del av landet har det alltid varit riktigt, att när denna ört börjar blomma, då börjar sommaren. Och när den slutar, är sommaren slut. Med det väder vi har nu, har en liten osäkerhet börjat insmyga sig.Gökblomster, trivs på våta ängarOch - naturligtvis - vallmon. Försökte på denna bild fånga lite av det härliga skimmer blomman ger. Var inte lätt, det blåste rejält, gräs och blommor for runt. Men med tålamod går det. En något mer vindstilla plats

Olika objekt

Så har jag då gjort vid nästa stora hög med bilder. Börjar med de här, diverse objekt. 

Har lagt märke till, att de vanliga spakarna att dra i (skärpa, kontrast, struktur, ljus, färg, lyster) är nästan alltid nog. Tar jag i för mycket, blir jag inte nöjd, när jag ser bilden nästa dag. Det blir för onaturligt, fel känsla. Försöker finna rätt ljus när jag tar bilden, det är så oerhört viktigt. Grunden måste vara rätt (råbilden menar jag), annars blir det knepigt. Försöker få fram den där känslan jag hade när jag tog bilden, försöker få fram hur jag tänkte om slutresultatet.

Först klassikern "regn på rutan" här i sommnyansenSedan en handblåst flaska med röd halsaldrig fel med kontrasfärgerKan inte tröttna på att se ljus sila ned genom lövverk, och belysa diverse objekt. Här snårvindans bladAtt sträcka sig mot den livgivande kraften. Med stöd.Sädesfältens guld när de böljar i vinden. En skåning kan aldrig tröttna på att stå och se hur maten växer.och här några avvikare. Det finns alltid såna, och de behövs.