Morgonen i gråskala

Nu har jag förvandlat de grant färgade morgonbilderna till monokroma. En del ville inte fungera alls i den klädseln , andra blev bättre. Det gick inte att se innan hur resultatet skulle bli upptäckte jag. Svartvitfoto kan bjuda på överraskningar. 

Bilderna får tala för sig själva, betraktaren avgör.

Gryning

Så vaknade jag i tid, och kom ur sängen. Ner med cykeln 1 km till det gamla tegelbrukets dammar, numera betesmarker, fågelfrid, och våtmark. Det var värt det, helt klart.De flesta människor sover än. Stilla och luften fylld med  förvånande mycket fågelsång. Tar några bilder, flyttar mig 500 meter, knäpper några till. Cyklar hem, och är hemma när frun vaknar. Morgnar som dessa är sommarens bästa dagar. 

Gryning över slätten, riktigt härligt, ser ut att bli en fin dag. Men lite iskänsla i tårna, jag använder endast sandaler och inga strumpor när det är mer än 5-10 grader ute. Kyrkan syns genom dimman. Varje by får på avstånd sin egen karaktär genom kyrktornets form. Taket är ganska nylagt, en känd pyroman eldade upp det gamla.Gav mig en känsla av japanska träsnittSe där!Så tar jag vägen hemåtNu ljusnar detOch nu är solen uppe. Frukost!

Mera monokromt

Här kommer del 2 av de monokroma försöken att uttrycka sig.

Först denna veckogamla flicka. Hon är så fin som hon är.3 generationer flickorOch så kastar jag försiktigheten. Gökblomster.Ett bråkDet unga behöver det gamlas stöd för att komma uppGrönskan utan grön färgEn väldoftande skönhet träffas av ljusetOch så till sist - snigelspår på soptunnelocket. Påminner mig om de spontana vägar som uppstår av alla arter, inklusive oss själva. Intressant att se mönster och strukturer som återkommer i olika skalor och tidsperspektiv. 

Renodla uttryck

När jag i ungdomen började fotografera, blev det i s.k. svartvitt, det vill säga gråskala. Det fanns 2 skäl, ekonomiskt det ena, och påverka slutresultatet det andra. Lite experiment i mörkrummet med den billiga utrustningen, men dammet kunde vara knepigt. Och få alla kemikalier att stämma, så resultatet höll sig. Men bilderna håller än i dag. 

Nu har lusten för att uttrycka sig monokromt ökat igen. Det blir nya experiment, försöker finna vägar. Och faktiskt, så fungerar det. 

Det fina med s.k. svartvitfoto är, att det bildens uttryck blir viktigare. Form och ljus. Nog med prat.

Först haren. Lite gammal bildkänsla, med fart.Mycket mer känsla än färgbildenJodåOch nu över till något helt annat, regn. Svartvitt och regn passar ihopa.En flaskhals. Jag har en stark dragning till abstrakt foto, och får ibland utlopp för dessa lustar.Pionen som möter första morgonljuset funkadeVar nöjd med denna, fick fram allt jag ville, samma ljusPion igenFin utan färg, ett uttryck som passar vallmo ocksåNu, denna är jag riktigt nöjd med, en liten rosenknopp i morgonljusstråleOch denna ros är jag själv väldigt nöjd över. Den gjorde mig glad.

Gatubild från Billeberga (900 invånare)

.......och i den lilla lilla byn fanns en liten liten tant som satt utanför det lilla lilla bageriet med sitt lilla lilla barnbarn.....