Mer skånevinter

I det varma klimatets tid, lite bronsåldersaktigt snart? med ökande antal skånska vinodlare, så gäller det att passa på och fånga frosten när den finns. Här har varit någon plusgrad, mulet och dis i 3 månader nu, huvudsakligen. På dessa bilder har termometern just gått över noll = inget vitt. Men det gör inte så mycket, snårskogen på Tosteberga ängar är vacker året om. F.ö. har det varit bildredigeringsnatt, beroende på en pizza jag åt i går kväll; den hade nog skämt innehåll med tanke på magreaktionen. Där handlar jag aldrig igen. 

Här en stig jag tycker om att gå på; varje gång. Jag använde semikolon där för att värna om språkets minsta delar. Från andra hållet. Här är jag faktiskt osäker på vad det är för sorts träd till höger, får spana in det senare. Stigen kräver ofta stövlar; efter regn när en stor koflock passerat och lämnat sina visitkort, då är lågskor inget kul.Detta är getapel, ett vackert litet träd vart det än står. Den tillhör familjen brakvedsväxter (rhamnus) och heter rhamnus cathartica. Det sista ordet är grekiskt, och låter lite religiöst, men betyder rening därför att rhamnusväxter är laxerande. Tror detta är hagtorn av barken att döma. Jag tog bilden bara för att trädet ser så självsäkert ut.Ja, landskapet intill. Taggbuskarnas tillhåll eftersom betesdjur går där.

Strand i dimma

Det blev många bilder tagna under gårdagens strandpromenad. Batteriet i min kompakt tog slut, men det gör inget, jag hade ju 2 kameror till. Här är de sista tagna med kompaktkameran, mer inriktat på vatten och stenar. Solen visade absolut inga tendenser att bryta fram, det är ju annars fint över havet. Det var mer jämngrått, eller vitt mer i fjärran. 

I dag är vädret hemma sådant, att efter 200 meter syns inget annat än formlös dimma. Frosten byggs på grenarna. 

Det lilla huset där borta är ett tillhåll för svalor om sommaren.Kostrand  Vid något tillfälle har vattnet stått högt vid stranden, och lämnat små sjöar efter sig, när det dragit sig tillbaka. Taggbuskar är det gott om, gillat av fåglar.  Kaninerna har gärna sina hålor under. Här älskar korna att stå och spana på högsommaren, gärna en bit ut i vattnet. En udde jag gillar, bra att stå och lura vid när det finns sträckande fågel.   Skilda, men ändå förenade.Detta har nog varit en brygga en gång.Ett tillhåll för vadare om våren.

In i dimman, där jag finner träd m.m.

Än en gång hade jag höga förhoppningar; SMHI hade lovat sol, sol, sol. Visserligen med lite moln, men ändå. Gjorde i på kvällen i ordning kameror. Laddade batterier, kollade inställningar, valde objektiv. Ställde fram en ryggsäck med stora kameran och långa objektivet, samt en axelremsväska med 2 kameror: en med reseobjektiv 18-200, och en mindre med svartvitinställning (ja svartvitinställningen på min G1X tar endast i .jpegformat, och dessutom hittar inte Lightroom objektivkorrigeringarna då! upptäckte jag sen). Sen blev det morgon, och det var som vanligt med SMHIs prognoser: helt åt pipan. Det var inte sol, bara dimma, dimma, dimma hela dagen. Nu finns det en väderprognos som heter: Det blir samma väder i morgon som det var i dag. Denna prognos klår SMHI lätt, faktiskt förstår jag inte hur de kan misslyckas så mycket som de gör. Men strunt i det, det var vindstilla, ett par minusgrader och riktigt skönt, så jag styrde färden dit jag tänkt: Tosteberga ängar. Där fick jag gå helt själv. Fåglar var inte lätt att se i dimman, men de hördes riktigt bra. Ovanligt mycket häger i vassarna av oljudet att döma. Motiv saknades det inte, det fanns överallt runt mig. 

Cyklar ner till sjön. I färg.

Kände mig inte sjuk idag, bara medicinförgiftad. Så jag tog cykeln ner till sjön, det gick bra. Ganska lerigt, det blev till att lägga överdragskläderna i tvätten efter hemkomst, jag tänker mig inte för speciellt mycket när jag tar bilder. 1 grad varmt och vindstilla, men det kändes inte så kallt i dag. Hade 2 fickkameror med mig, en med färg, en med svartvitt. Tog inte med mig ryggsäcken med storkameran och långa objektivet; testade hemma och det var för dåligt ljus tyckte jag. Men det ångrade jag sen. På ängarna vid sjön var där ett antal ormvråkar, en glada och en duvhökshanne (inte lätt att se utan kikare). Sen i början på hemvägen träffade jag en ny vän, en godmodig NewFoundlandsherre, men vi hade så mycket att prata om, så jag glömde alldeles bort att ta en bild av honom. 

Så här ser det ut vid sjön halva året; strandängarna.Våtmark är det.Isen låg en bit upp på land.Ett skånskt träd.Båtarna låg infrusna.Is täckte hela sjön.Något lite lättade det tunga molntäcket en kort stund.Typisk bild i sjökanten.Kardborren.Den istäckta sjön ser nästan ut som en åker här. Sen stoppade jag kamerorna i fickorna och cyklade hem.

Trött, blött, dött, mörkt och en liten söt höna!

Så har jag då kommit ut idag med cykeln, ända till kanten av byn, det är nog en hel km. Där finns en skogsdunge, inte mycket, men lite lä i blåsten. 6 grader varmt, nermulet och naturen synbarligen befriad från liv. Men i trädgårdarna finns fågelmat och fåglar. 

Här slutar byn, som synes på den ljusa himlen är där öppet vatten där bakom; det är sjön. Underlaget just här är en blandning av ler och sandjord; stövlar anbefalles.Skogsdungen och en djurstig. Av stig och spår att döma finns här mer vilt än jag anat; de är skygga. Den gröna mossan (husmossa?) är den enda färgklicken, nästan bisarrt grönt i verklighetens beiga fuktiga kyla. En traktorstig; lite ved tas nog ut ibland. I nedankant syns den andra färgklicken, komplementfärgen till det gröna; orange spån och snittytor från klibbalen. Hemma väntar en av fasanerna som uppskattar min lite risiga (läs: djurvänliga) trädgård. Hönorna gömmer sig i risbuskarna, och passar väl in där. Ska de över gräsmattan är det fullt språng som gäller. Hon kikar misstänksamtmen lägger sig ner.Det är vackra fåglarsom pickar lite frö sparvarna missat.HögISObilder, 3-glas, skitiga rutor, men det gick ganska bra ändå att ta bilder märkligt nog.  Nu har hon tröttnat på uppvaktningen och går.