Vid kusten

Tosteberga ängar, en plats där jag gärna går alla årstider och väder. Inga jätteavstånd, och lagom mycket äventyr. 

En häger flyger över över Borneos ångande skogar.......fortsätter över Namibias sanddyner.......men egentligen flyger den över massafabrikens ångande spånhögar. Nymölla bruk ligger alldeles intill naturvårdsområdet.Men visst är här fint, även om naturen knappast kan kallas sensationellt vacker. Alldagligt vacker kanske. Det är bra nog det. Helt vindstilla, inte så vanligt. Här ser jag en mink ibland, någon gång får jag en bild på den, men inte denna gång. Den är inte så värst skygg.I snåren, som det finns gott om, sitter törnsångaren, ser det ut som. Vägglav är rikligt förekommande här, det är ju både rikt på kalk och kväve. Buskarna kan om vintern se väldigt gula ut. Inne i snåren med höga ISOtal på sensorn, sitter denna fågel. Kallar den "grågrön spolformad sångare". Det är en mycket vanlig art. En stackare har fastnat.Den skyldige är inte långt borta. Och ganska liten egentligen, men den lille stackarn i nätet ser nog spindeln så här, tror jag. 

Insekter

När jag ändå satt där i sensommargräset, tog jag lite bilder på spridda insekter inom räckhåll.

Först den bekanta harkranken, som poserar snällt framifrånfrån sidanoch uppifrån.Sen kom en gräshoppa, en mindre variant med färger som smälter in perfekt.En till mer normalstor med rustning av vackert mönstrade sköldar.Denna bruna fjäril finner jag inget namn på, men något slags gräsfjäril låter ju rimligt.En orange fjäril satte sig på en sten bredvid, här något uppförstorad. Utan tvekan mindre guldvinge, något sliten. 

Gräs

Gräs går vi på, ser över det, korna trivs där. Det bara finns. Men någon gång ibland kan det vara läge att lägga sig ner och se på det, den lite mer livlige kan ju rulla runt också. Det finns mycket vackert i gräs, särskilt en tidig morgon i soluppgången. Det blöta torkar när du reser dig och går. Upplev dagen, upplev det nära, vardagliga. Se det, ta vara på det. 

På sensommaren kan det växa lite oordnat, lägger sig hit och dit. Men vad gör det?Gräs kan vara som ett stort träd för en liten spindel, där den kan konstruera sina fångstanordningar.Så sprött reser det sig i morgonljuset. På vintern ligger marken där frusen och död, men nästa vår sker undret igen, ur marken reser sig livet. Det är vackert livet.Helt vanligt gräs där betesdjuren går.Jag vet inte vad alla gräs heter, men det spelar ju ingen roll för gräset.Här ville bokehn samla sig runt strået när ljuset nådde sensorn.Gräs blir nog finast när det får växa fritt.Avslutar med det sällsynta elektriska gräset, som endast börjar lysa när det skånska blå norrskenet är som mest intensivt. Det är finurligt nog lite suddigt, så ingen ska se hur det fungerar. Ett helt sagolikt gräs, tro det eller ej. 

Flugfrossa

När jag i gryningen tagit bilderna på blommorna i förra inlägget, gick jag tillbaka till bilen. Det hade börjat torka upp, och det var ingen brådska. Solen sken. På ängen närmast bilen såg det trevligt ut. Varmt, soligt och vindstilla. Så jag satte mig ned i gräset och såg på livet runt mig. Blommor, insekter och fåglar. Det var helt förtrollande att bara sitta där. Tog efter en stund upp kameran ur ryggsäcken, och använde mitt 90mm makro och mitt 150-600 tele, det sista både som makro och till fåglar. Båda objektiven känns väldigt praktiska. Det är förvånande hur mycket det finns att ta bilder på och hur mycket det finns att njuta av när man sitter på en sommaräng. 

Blommor från sensommaren, känns som längesen redan.

Gick en promenad på ängarna vid havet. Just när solen gick upp, lågt stående ljus är tacksamt. Mycket dagg, men redan värmde det lite i solstrålarna. Det blev många bilder, vart jag än såg fanns skönheten. Så där jag stod mitt i blomsterprakten, tog jag fram kameran och mitt makro, bäst att sätta igång innan allt torkar upp och ljuset blir platt.

Trift tror jag detta är, de trivs ju vid kusten. Misstänker att de blir mer blå i kalkhaltig jord. Gick ner på knä och tog en bild.Lade mig på mage i vätan, kom närmare, riklig bokeh (japanskt ord för suddig) blev det.Kröp lite närmare, mindre bokehOch riktigt närgånget, svårt att känna igen blomman nu.Sen vred jag mig några grader åt höger, mot havet, där en ängssyra stod, ja jag tror det är en sån. Uppförstorat ser det ut som en märklig antennReste mig, gick några steg till nyponrosen, den var morgonfräsch. Fräsch som en nyponros.Rakt genom gick ljuset, men några grader kanske det böjde av?Och där inne satt en mygga, upptäckte jag sen.Gick ett par steg till, lade mig platt på magen. Mellan mig och solen fanns ett litet bestånd blåklockor. Men denna var mer åt sidan.Vred mig lite mer mot solenHär blev det ljust! nästan rakt mot solen.Denna ser lite ensam och ledsen utMedan de här åldras tillsammans.Till sist en lite våt, tilltufsad maskros. Det som inte är helt perfekt är mer intressant.