Stefans bilder

Natur med mest fåglar, blommor och makro. I övrigt allt som kan verka intressant.

En strandpromenad

Åkte i går till Åhus med hopp om att se fåglar vid stranden. Kom inte iväg förrän upp mot dagen, bättre ljus men mindre chans till fågel. Väl där var det väldigt tomt, några skygga småfåglar, och en liten flock sällsynt skygga ankor. Men en levande varelse dök upp, en dam med en kikare över axeln, och en om halsen; den arten är lätt att bestämma: fågelskådare. Hon var väldigt trevlig, duktig på optik och fåglar. För övrigt har jag lyckats sälja hela Canonutrustningen nu, endast Lowepro ryggsäcken kvar (bra att ha ändå), och Raynoxen (trivs utmärkt med Canon men inte med Panasonic).

Möttes av ljuset, glittrande starkt, bara det gör att allt känns bättre. Strandråg, sand och sol - det känns fint, varmt inombords. En liten fin bukt att se på. Och såg jag nedåt såg jag inte bara sand, där fanns mönster att fundera på. T.ex. dessa böljande kullar och ett litet träd. Som kan tolkas så här, som nattbild, halvt himmelsk, halvt jordisk. Men åter till verkligheten, det här med att solen bryts av vattnet och bildar mönster över sandbottnens mönster, oj vad jag gillar det. Framkallat så här så ser det annorlunda ut. En yta med både en invecklad levande form och ett mönster som ständigt förändras i denna form. Det ser invecklat ut - ja, närmast som kaos, och kaos har ju högt informationsinnehåll, men inte en struktur som är lätt att tolka. En del får lite panik av kaos, kan stänga av, medan andra äntligen får utnyttja sin kapacitet och ett lugnt analyserande leder till resultat och beslut. Bilden får mig också att tänka på topologi, en intressant gren av matematiken, där bl.a. Roger Penrose gjort fina insatser. Även de som gjorde mosaikmönstren eller golvplattorna under medeltid i moskéer t.ex. måste ha varit intuitivt väldigt duktiga på topologi. Men nu lyfter jag blicken igen, denna utsikt går bra utan funderingar. Några steg inåt land glittrar det betade gräset. Lägger mig på magen och riktar 2X400 mm framåt. Reser mig, och där sitter en fältpiplärka tror jag, det är ganska gott om dem på öppna marker. En ungfågel skulle jag tro, den var inte så snabb iväg, bilden är ganska beskuren ändå. Ner mot stranden igen, kråkorna lever gott på små musslor i tången, de mer erfarna vet att fågelintresserade inte är så farliga människor. Lade lite varmare ton i bilden, det ville bli blåstick annars. Men inte för nära, då flyger den. Här blev jag väldigt nöjd, för GX80:n prickade in kråkan trots rörig bakgrund. Denna lilla blomma stod ensam, en karaktärsblomma på badstranden, den får säga adjö.

Postat 2017-09-21 00:34 | Läst 994 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

I dag undersöker jag Panasonic 100-400 mm.

Med nyanskaffat objektiv krävs testning i fält. Så - ut på fältet, även om himlen var väldigt höstaktig och regnskurarna många och livliga. I byns kant stannade jag, en äldre herre ( i min ålder?) kom ut ur sitt lilla hus och höll mig sällskap en stund när jag tog några bilder.

Jag började fotografera där hemma, riktade blicken uppåt. Sedan nedåt. Kortaste avstånd 1,3 meter stod det på objektivet. Sen for jag iväg mot byn slut, fann några gäss på vägen dit. En kalv såg på mig. Sen kom jag fram till sista husen i byn, stannade vid ett litet hus. Det ösregnade nu, men tranorna jag fått syn på lockade. Se i bildens ovankant, det är inte brus, det är ösregn. Här lättade det några sekunder och sedan öste det på igen. tranorna stod i mängd vid hans lilla hus. åt olika håll. Till sist måste jag testa foto av flygande fågel också, lite väl långt håll, men det fungerade, trots regn och dåligt ljus.