Projekt 85 mm
Om objektiv som sällan används
Jag har bestämt mig för att börja köra 85 mm lite mer. Så mycket att jag gör ett projekt av det. Egentligen beror det på min inriktning på porträtt och 85 mm är ju en klassisk porträttbrännvidd för småbild och det har säkert sina anledningar. De gånger jag använt 85 mm har också varit mycket trevliga tillfällen med god utdelning.
Jag har flera 85 mm:s objektiv till flera kameror så det är bara att köra igång. Först ut blir min Nikon S från 1954 med Superia 200 som sensor.
Nikon S med Nikkor-P f2/85 och Nikons soft release AR-1. Sökaren är en Leitz VIOOH
Sedan jag tog den här bilden har jag hittat en mindre extern sökare. Jag får se vilken jag använder. Båda har sina fördelar. Den lilla för att den är liten men man ser alla ramar samtidigt och det är svårt att i hastigheten komponera med rätt ram. Den här som bara visar det som filmen får se men den är större och klumpigare.
Eders hängivne


Men den funkar dåligt till fotboll och ridsport, har jag märkt =)
Min avatar är blott tillfällig. Snart byter jag igen. Jag döljer inte mina dåliga stunder =) Du får gärna porträttera mig. Men då får du också ta några bilder med någon av mina analoga kameror.
Hmmm, jag har plåtat fotboll med 85:an och tycker att det gick förhållandevis bra... :)
Jag förstår Thomas!! Jag hoppas att de stunderna är kortvariga... //P
Jag ser fram emot några av Dina 85-mm-bilder.
85:an fungerade väldigt bra i folkträngseln på Kulturfestivalen förra året då jag inte kunde komma så tillräckligt nära som jag brukar. Jag fick bra närbilder ändå.
Själv släpar jag på en utrustning bestående av 35 - 50 - 85mm. Det är näraliggande brännvidder just för att jag skall kunna finlira med perspektivet. Jag använder 50mm mest. Därefter 85mm - och sist 35mm.
85:an är som du konstaterar lite använd. Det beror på att det är en brännvidd för finsmakare - sådana som har förstått lite av det här med perspektiv (vilket den vanlige knäpparen, med förlov sagt, inte har ägnat många tankar).
Du använder samma uppsättning som jag fast jag velar ofta mellan 35 och 50. Båda är lika trevliga. 85 är mera ovanligt att jag använder men nu ska det bli ändring på det. Jag har, som sagt, haft en del trevliga sessioner med denna brännvidd och tänkte bli mer hemma med den.
Jag håller med om det, Peter. Mitt ekipage med fullformat består ofta av 1,8/28, 1,4/50 och 1,8/85 mm.
Nu, med M9 känns 90 åt skogen för lång i de flesta fall, och 135 är enbart för blommor med Visoflex. 35 och 50 är det som gäller (nån gång 35 + 75), och oftast går jag ut med enbart ett av dem på kameran och inget mer.
Tror det hänger ihop med att en lysramsökare inte gör det lika lätt att se bilden med längre brännvidder som en spegelreflex gör. Eller också har man ändrat sin bildsyn...
Jag har ett par 90 mm också för Leica M och M39 men det ät ju i stort sett samma brännvidd. Svårigheten med mätsökarkamerornas inspeglade ramar är just att tänka på att det är ramen som bestämmer hur mycket som kommer med på bilden =) Det har tagit sin tid för mig att lära in det. Man ser ju mycket mer i sökaren!
Leica M3 är ju bättre på de korta teleobjektiven, men till M9 finns en mycket kompakt sökarförstoringsenhet som man skruvar i okularet - och därmed får man en rimligare sökarförstoring vid 90mm och 135mm.
Jo, den har jag faktiskt. Problemet är att man tröttnar på att skruva i och skruva ur den; redan för 50 gör den att bildramen inte syns med mina glasögon :-( Så den har hamnat i lådan.
Ett digitalt hus med M3-sökaren vore ju en dröm, förstås!
35:an har varit min favorit i flera år nu. Dags för lite nya grepp =)
Stressa mig inte, David =) Jag måste ju ta lite bilder först. Men du kan vara säker på att jag lägger upp några i sinom tid. Jag har i alla fall förberett ett album för 2014.