Mitt fotografiska minne
Den längsta natten
Om Midvinternattens köld
Jag gläds just nu åt ännu en mild och mörk vinter. Inte för att det är roligare att fotografera utan för att det bara är bekvämare och mindre riskfyllt att röra sig i "stada". Jag är en sån där kronisk "halka-omkullare" som varken är i besittning av reflexer eller smidighet att parera vinterns farligheter.
Idag får det bli några vinterbilder för att minnas tidigare vintrars elända dagar med mycket snö och köld som kröp in i märgen.
Eders Hängivne sommarbarn
PPS
Min prognos är att mörkret varar ända till påska.
Inlagt 2014-12-22 09:16 |
Läst 5122 ggr. |
Permalink






Jag gillar snön för ljuset det reflekterar och för att det förändrar landskapet så radikalt...men jag håller med om att det är läskigt att gå omkring och vara rädd för att drulla omkull...
Den som lever får se hur det blir, med snön och med annat...
God Jul!
/ Lena
Här är det åtminstone fyra trakter i bild. Vilken är din? Norrköping? Halkan har jag två motmedel mot. Broddar (men de är obekväma att ta av och på så fort man går in eller ut någonstans). Korta steg. Jag tenderar att tillgripa det andra för ofta =)
Just det, Norrköping! :) Glömde nämna det...
Jag kan gå med på 5 cm och -5°C. Det är bara ljuset i snön som är välkommet.
Det går inte fort så här i början men i mars går det riktigt fort, flera minuter varje dag.
Tack, S-O!