Modern kompaktkamera från 50-talet
Om Vitessa N
Jag är ju förtjust i kameror från 50-talet då man inte fick så mycket hjälp med att ta bilder utan själv måste förstå de tekniska sambanden mellan slutare, bländare och filmkänslighet. Det var vid den här tiden som det började dyka upp exponeringsmätare som var inbyggda i kamerorna. Men de var just bara det, inbyggda. En handhållen exponeringsmätare var betydligt mer användbar. Men utvecklingen tog sina första steg mot enklare fotografering. På 60-talet blev det riktigt enkelt för gemene man att fotografera med alla "Electric Eye" Point-and-shot-kameror. Då försvann det roliga för de som kunde lite mer. Några decennier senare hade analoga kameror nästan allt som vi är vana vid idag. Förutom varierbar ISO för varje bild.
Jag har en, för 50-talet, ganska avancerad kompakt från Voigtländer. En Vitessa N som introducerades 1954. Lite senare kom Vitessa L som hade en inbyggd exponeringsmätare. Ännu lite senare kom Vitessa T med objektivet fast monterat utanpå ladugårdsdörrarna istället för dolt bakom dem. Vitessa N och L hade en pyttekort bälg bakom objektivet som Vitessa T inte längre behövde. Kameran fanns i olika utföranden med olika ljusstarka objektiv. Min har den ljussvagaste Color-Skopar 3,5/50. Jag skulle tro att det är av Tessartyp. De bilder jag hittills tagit har haft mycket bra skärpa så jag räknar med att det blir lika bra när jag nu kör en färgrulle i den. Det återstår att se hur den hanterar färg.
Den långa pinnen drar fram film och spänner slutaren. Den korta tar bilden. Med lite övning kan man ta en bild/sekund. Vad det nu ska vara bra för? Då tar det ju bara dryga halvminuten att ta slut på en rulle =)
Eders Hängivne
PS
Det här är stafettkamera 13 och har en rulle Kodak Color Plus 200 bakom linserna.


Superkvalitet som sagt – men ett lite svagt konceptuellt tänkande. Man skall alltså mata fram och spänna slutaren genom en vertikal tryckfunktion, en tryckfunktion som då med nödvändighet uppvisar ett rätt stort motstånd. Om man nu tänker sig en snabb bildföljd, som väl ändå är tanken med systemet, ja, då har man skakningsoskärpan där som ett brev på posten. Jag vet, för jag har prövat.
!950-talet var de tyska kameraingenjörernas förlovade årtionde – men ibland borde dom ha lämnat ritbordet då och då, och gått ut i verklighetens värld och kollat efter... :-)
Nja, så svårt att trycka på den långa pinnen är det inte. Jag har testat empiriskt att det går att ta en bild /sekund. Men det är ju inget kul med det. Filmen tar ju väldigt fort slut. Det är snarare bekvämt med den här anordningen. Man tvingas hålla kameran stadigt med båda händerna och skärpeinställningen sköter man ju med tummen via en ratt på baksidan. Det kan vara knepigare att göra allt i rätt ordning när man ska fälla ihop ekipaget och få pinnen att stanna nere =)
Jag håller med dig om de tyska ingenjörernas gyllene decennium. Så mycket skaparglädje!
Din Robot verkar vara en spännande grej! Jag har ibland letat efter någon kamera för 24x24-bilder men mest sökt efter Tenax II. Gemensamt för de flesta av den här tidens kameror är den fina kvalitén. Man gjorde kameror som skulle hålla länge. De var en investering för resten av livet och kanske t o m för efterföljande generationer. Så annorlunda man tänker numera!
Då som inbyte, en mycket välbyggd kamera, o skönt kompakt, men uppfinningen med den där pinnen som sticker upp var ingen höjdaride, men ändå en vacker kamera! Må fint, LO
Ja, det är en riktigt vacker kamera, gediget byggd och väl fungerande. Visst är pinnen störande för totalintrycket men den gör verkligen skäl för epitetet kompakt.