P 82546
Om familjens första bil
Pappa tog först körkort och mamma strax därefter. Vi åkte först några långresor i farfar Göstas ljusblåa Austin A30. Två vuxna och fyra barn. Vi turades om att ha lillsyrran i knät. Det var inte populärt men vad står man inte ut med för att få åka bil? Från Åmål till Oskarshamn var nog den längsta resan med den bilen på svenska vägar á la 60-tal. Motorvägar var ett okänt begrepp och tur var väl det. A30:n gick inte så fort.
Osäker på var det är men jag gissar i trakten av Edsleskog ett par mil väster om Åmål. Pappa tog bilden med sin Nettar.
Framme i Oskarshamn efter en låååång resa.
Till slut köptes den första egna bilen. En mörkblå Volvo PV 444 med delad framruta och hel bakruta. Årsmodell 1957, tror jag. Registreringsnummer P 82546. Det där numret kommer jag aldrig att glömma.
Stolta ägare! =) Bilden är nog tagen av morbor Oscar eftersom negativet är 6x9 och hans dotter står där till höger.
Och naturligtvis åkte vi mycket. Ofta till Slottsbron där pappas föräldrar bodde. Där insöp vi skitlukten från pappersmassafabriken i Grums om vinden låg på men kompenserade med nybakade bullar och mjölk. Utflykter av alla de slag, till spetsen på Värmlandsnäs, Läckö slott, Håverud, Halden m fl. Familjerallyn på Dalslandsvägarna. You name it. Bilen var Frihet och Äventyr. Kronan på allt resande var en resa till Norge. Och så åkte vi lite bekvämare till Oskarshamn igen. Men syrran satt fortfarande i knät på än den ene, än den andre. Här kommer lite resebilder.
Rastplats på väg till Norge. Mamma och Pappa turades om att köra på alla våra resor. Modernt på den tiden. (Nettar eller Rolleicord)
Pappa lagade mat ibland. Bilden tagen med en Holga eller Diana av någon bror.
Det viktigaste är med. Kameraväska, stativ, kikaren och spritköket. Jag skulle tro att ABU-röken ligger där någonstans också.
Längst ut på Värmlandsnäs
Vinterlandskap i närheten av Slottsbron. Pappa hade ordnat med förnämlig värme i baksätet genom att montera in egenhändigt tillverkade kopparelement som kopplades med slang till kylarvattnet. Ibland var det för varmt, om man säger så.
Eders Hängivne
PS
Vi hade den några år men riktigt när eller varför vi gjorde oss av med den minns jag inte. Men det blev fler bilar. Nästa blev en svart Ford Anglia -58 som mamma köpte för 50 kr. Men det är en annan historia.









Samma upplevelser här!
Ja, det var äventyr på riktigt att åka bil på den tiden. Bälten hade vi inte heller. Fast jag tror kanske att pappa monterade in tvåpunktsbälten i framsätena. Mycket osäker om det. En diffus minnesbild bara.
Detta var i slutet på 50-talet.
Ha det gott/Stig
Så vi har erfarenheter från samma bilmärken. Men det är ju inte så konstigt. Båda var vanliga på den tiden.
Fint tids dokument av livet i vårt land.
Ha det gott
Bob
Tack Bob. Hur skulle vi komma ihåg allt utan fotografier?
PV:n var en av mina "önskebilar" när jag var liten, har aldrig kört en sådan (dock nog min kompis Amazon).
- hawk
Mamma hade en förkärlek till att "frisera" bilderna i albumen. Inte alltid så lyckat. Men jag har ju tillgång till nästan alla negativ från den tiden så att jag kan skanna juvelerna =)
/Stephan
Bilar vi haft eller åkt med väcker nog ofta mångahanda minnen. Idag tänker vi nog inte så mycket på de bilar vi använder. På den tiden var det roligare även om man fick stå ut med en hel del som man aldrig råkar ut för i en modern bil.
Så var det. Mina föräldrar använde cyklar och gjorde längre turer med. Bl a till Fredrikstad. Bilen erbjöd förstås större möjligheter till fjärran mål. Vår första bil köptes 1965-66, minns inte säkert utan att ha tittat i albumet. Första bilden på PV:n är från när vi bodde i centrum av Åmål. 1967 flyttade vi till en villa i västra delen. Vår nya granne var en av grundarna av Åmåls Fotoklubb så ganska snart var föräldrarna medlemmar i klubben och vi gjorde många utflykter i det sammanhanget.