En kamera, ett objektiv
Om fotografisk asketism
1974-1985 använde jag pappas gamla Praktica IVB med objektivet Meyer Primotar 3,5/50 mm. Efter ett tag fick jag också låna ett Tokina 4/150 mm. Telet använde jag dock inte så ofta. Detta ekipage blev min ständiga följeslagare på allt jag företog mig. Resor, utflykter, födelsedagar, kanotfärder, läger, vapenfri tjänst, you name it. Dokumentationen av min ungdomstid är omfattande. Jag använde så gott som alltid diafilm, den tidens hemmabio. För det mesta Ektachrome 200. Pappa och jag brukade dela på en 30-metersrulle. Ibland prövade jag andra fabrikat, typ Fujichrome, Sakurachrome och Kodachrome m fl. Sakurachrome var den i särklass sämsta film jag någonsin använt.
Praktica IVB. Här har jag dock en Zeiss Tessar 2,8/50 mm. Meyer-50:an ser nära nog likadan ut. Jag har en Meyer också. Telet på bilden fick jag av pappa när jag långt senare skaffade en likadan Praktica IVB från ebay. Numera ha jag också en Meyer Primagon 4,5/35 mm. Ska det va så ska det va.
Här några bilder tagna med detta DOGMA-ekipage. (Med Meyer-50:an). Från de första åren 1974-1976. Jag håller fortfarande på med att skanna diabilderna.
Praktican har en mattskiva som varken har snittbild eller gitter. Det var alltså ingen lek att fokusera med den.
Eders Hängivne
PS
1985 skaffade jag en egen kamera, en Chinon CE-5 med ett Chinon normalzoom 28-50. Men fortsatte med samma stuk, en kamera-ett objektiv.
PPS
Nu blev jag lite sugen på att köra en rulle i den! Men jag har redan så många kameror med film i så det får vänta.








Det er et blogindlæg lige efter mit hoved.
Altid interessant at høre fra erfarne fotografer - gillas.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Kul att di gilllar det, Erik.
Man lärde sig snart hur man gör med en Praktica. Den jag lånade av pappa var ju äldre än din och det var i sanning knöligt att göra de få inställningar som behövdes. Men bra bilder blev det. Och det är ju det enda viktiga.
Jag jobbar med en CanoScan 9000f. Den har tre kompensationslägen för blekning. Läge 1 för lindrig blekning har jag funnit användbart - men i huvudsak gäller den hårda vägen. Man måste bli ekvilibristisk på att hantera färg och kontrast i bildbehandlingen, och ha ett bra och användartillvänt bildbehandlingsprogram.
En fundering runt detta är att det digitala mörkrummet ger oerhört mycket större möjligheter än det gamla analoga mörkrummet – men det är inte på något vis lättare, snarare svårare.
Jag använder Epson 700 och Epsons eget program och importerar till Photoshop. Ofta kör jag Automatisk färg för att korrigera färgerna men inte alltid. Sen gör jag inget mer utom dammborttagning.