Imponerad och ödmjuk
Idag fick jag tillbaka negativen till två färgfilmer tagna med kameror i min egen ålder. Den ena är en Rolleiflex Automat från 1952, den andra en Zeiss Ikon Nettar 515/16 från början av 50-talet. Den senare är samma modell som jag började mitt fotograferande med 1964. Efter att ha skannat allt så är jag imponerad över vad ”gamlingarna” fortfarande förmår efter drygt femtio år. Ödmjukhet är också en känsla som dyker upp i bröstet. Här är några exempel från de två filmerna. Rolleiflexen först. Film: Fuji Superia Extra 400.

Brännkyrkagatan.

Smygfotografering med en TLR. Inte lätt inte.

Slottet i flor.
Sen samma vy med Zeissen en stund senare.
Film: Kodak Portra 160NC

En färggrann buss poserar.

Att smyga med Zeissen går ganska bra.

Mynttorget bort mot Riksdagshuset och Centralen.

Tack Peter. Visst får man retrokänsla av bilderna. Och man kan ju undra vad som har hänt på femtio+ år.
/John-Erik
Det var nog skönt för dom att sträcka på sig lite =)
Det har nog hänt en hel del gentligen. Men vi tar likadana bilder som man gjorde förr =)