Mitt fotografiska minne
Kallsup och järnmärke
Jag lärde mig simma på land. Ja, man började där när jag var liten. I alla fall på Strandbadet i Åmål. Det blev tydligt för läraren då att man gjorde rätt. Spåren i sanden skvallrade om framstegen. Min lärare hette Kalle och var en kopia av Kalle på kaviartuben. När jag till slut skulle ta mitt efterlängtade bevis för min simkunnighet, järnmärket för 50m, bar det sig inte bättre än att jag fick en kallsup på spurten och behövde ”räddas” av Kalle ur paniken. Han simmade bredvid hela vägen. Det blev inget märke i första försöket. Men i andra försöket en annan dag gick det bättre. Här har pappa förevigat en badstund med simövning sommaren 1963. Med en Nettar förstås. En blöt profilbild i juni alltså.

Inlagt 2009-06-01 07:21 |
Läst 4899 ggr. |
Permalink

Ha de' bra!//Kurre
Jo, jag minns att det var helt andra märken när mina barn var små. Det var mera klass på märkena förr. Och ingen drunknade som jag kom ihåg utom brorsans klasskamrat som ramlade i ån innan de hade lärt sig simma. Det r synd om dagens barn som aldrig får göra nåt farligt på egen hand utan att vara påpassade jämt och ständigt.
/Torbjörn
Järnmärket var det första mandomsprovet =) vedermödornas vedermöda för en nioåring.
Sedan tog mina föräldrar och flyttade oss alla till Riyadh där vi fick simbassäng
Då lärde jag mig simma
En del har det beviljat i livet. Jag fick stå ut med kalla Vänern =)