Mitt fotografiska minne
En glaciärblå skönhet kom i min väg
Inte bara gamla kameror gillar jag. Gamla bilar också. Allrahelst när man får syn på dem en och en. Att åka på vetaranbilsträffar blir för mycket av det goda. Bättre är det att ägna dem uppmärksamhet utan konkurrens. Fast den här gången kom det faktiskt en till men den försvann fortare än jag hann med med kameran. Här är skönheten från Statoil i Stavsjö idag.

En Cadillac med dovt muller under huven.
Konkurrenten var en liten charmig Citroën CV2 som jag nästan fick på Tri-X men det blev några till på Cadillacen istället. Men de bilderna är ännu kvar på minneskortet i kylen.
Inlagt 2010-07-02 17:49 |
Läst 6099 ggr. |
Permalink

Visst var bilarna trevligare för..... då kunde man ju se skillnad på bilmärke
//Rolf
Jo, de hade lite mer karaktär och personlighet förr. Och som grabb var jag expert på bilmärken och modeller. Idag ser jag knappt skillnad på en Folka och en Ford =)
Ja, verkligen onödigt skarp!
Vår egen Toyota uppnår veteranbilsstatus om fyra år. I dag har min fru och jag haft en animerad diskussion om ifall jag ska skaffa en speciell nummerskylt då. Hon är emot, jag är för.
Om de äktenskapliga oenigheterna håller sig till så harmlösa saker som nummerplåtar så må det väl vara hänt. Mina blev stulna för ett par år sedan.
Jag är ingen motståndare till bilshower men man kan få en intressant pratstund om föraren inte har så mycket uppmärksamhet som på en show. Den här gången försvann han in på restaurangen så det blev inget samspråk.
Ja, de där gamla amerikanarna har en konstig effekt på oss =) Du tog väl bilder?