Rötter mot himlen
Om TV-eken
Söndag och vi for att dokumentera TV-eken som jag tills för några veckor sedan inte visste om att den fanns. Men man har ju DN och där står allt väsentligt som jag är intresserad av. Visserligen innehåller den en massa värdelöst vetande också men det är inte det jag ska berätta om idag. Vi for alltså in till stan på gröna linjen och vidare med spårvagn till Djurgårdsbron. Därifrån till fots bort till Oxenstiernsgatan där TV-eken står. Redan på långt håll ser vi den mäktiga kronan och det dröjer lite innan vi är framme vid det mäktiga trädet.
Frun ville för en gångs skull vara med på bild.
Grabbarna från Eken har vuxit upp och blivit gubbar.
Trädet står i ett infodrat hål i marken. Det sägs att rötterna har ruttnat men hur vet man det? Jag får intrycket av att trädet räcker sina luftrötter mot himlen och kallar på hjälp.
Är det här den sista enten från sagan om ringen?
Fotografen med sin kamera. Det blev en rulle på eken och sedan omladdning.
Mellanformataren





Vad jag förstår har man öppnat hålet och konstaterat att det är ruttet.
Kanske man kan bygga en ställning runt eken, men då försvinner den ju lite.
Tror inte det blir så snyggt heller
Jag gillar visserligen gamla träd men en del borde få dö med värdighet. En skulptur av ekens dimensioner kunde väl skapas som ett minnesmärke. De skanderar att den är levande. Men allt levande måste dö förr eller senare. Så ock den här.
// SO
Men idag var jag väl snabb! Dagsfärska bilder från en filmkamera. Digitalfotograferna hade väl suttit och sorterat bland sina hundratals bilder ännu. Om de hade varit där samtidigt. Det var några där men inte har jag sett några bilder från dem.
Det är f ö en dryg månad kvar till julafton. Och att fota på film är en livsstil och filosofi.
Jag var lika okunnig tills ganska nyss. DN:s kronologi med världshändelser under ekens livstid gav ett maffigt perspektiv på dess historia.
Synes//Kurre
En del Ekhar ska nog vara glada om de uppnår 100 år =)
I ett slutet samhälle hade vi nog bara vaknat upp och funnit den styckmördade eken på gatan. Man kan nog passera den många gånger utan att reflektera över den. Den blir nog lätt som en möbel i ens liv. Man saknar den nog då endast när den är borta som man saknar kossan när spiltan är tom. Men ingen håller sig med kor nu för tiden så vi får hitta andra objekt att knyta vår trygghet till =)
Ekens tillstånd måste ha varit känt under en mycket längre tid än i år. Men det är väl bara ett sedan länge bortglömt PM i stadshusets diarier.
Men först när spårväg skulle fram, blev det så väldigt riskabelt att folk skulle få grenar i skallen?