Nattfjärilar och en morgongök
Mörka bilder från storstad och småstad
Jag är en stor beundrare av Alf Johanssons nattbilder från Stockholm och slukar alla tips han släpper ifrån sig i bloggen, på Ellens eller andra ställen. Men så vill jag ju pröva själv också. Jag började i den svåra änden (som vanligt) och körde en storformatare i Vällingby centrum. Planerade först att gå ut en kväll men det regnade. Avvaktade morgonen istället och var på plats 04:30 då nattfjärilarna var på hemväg från sina fester. Det svåra bestod i att överhuvudtaget se nåt på mattskivan. Jag fokuserade på ljuspunkterna ungefär där jag ville ha fokus och det gick hyfsat. Här är en bild från 4"x5".
Min fotoklubb hade nattfotografering på programmet förra veckan vid Hornstull (som ju är Affes tassemarker). Jag hittade inte de andra så jag gick själv och tog ett par bilder med Bronican. Som grädde på moset kom Affe förbi och vi bytte några ord. Han hade mött resten av klubben (4 st) på vägen längre bort. Mina exponeringar låg på 4 minuter så jag brydde mig inte om att jaga ifatt dem. Affe konstaterade att jag valt den film som han anser bäst, Ilford Delta 100. Men jag hade ju läst det i hans blogg =) Den här bilden tog jag när han gått vidare.
I helgen var jag hemma i Åmål och tog en del nattbilder där på mina favoritställen. Här är några till.
Till mina exponeringar har jag använt en Gossen Lunasix 3 som jag kommit över från en kollega. Den klarar att mäta exponeringar från EV1 till EV22 eller 1/4000 sekund till 8 timmar. Det längsta jag använde blev dock modesta 15 minuter på bländare 22 vid Trappan i Vällingby. Jag hade förstås det Gitzo-stativ jag köpte förra året. En stabil rackare i kolfiber med huvud från Benro. Det stativet är jag oerhört nöjd med.
Mellanformataren
PS
OK. Långt ifrån mästarklass men det var ju bara de första seriösa försöken =)






Synd du missade tåget, men det kanske mest blev jobbigt med sällskap när alla skulle ha lååånga exponeringar.
Det var nog jag som hade längst exponeringar så jag hade sinkat alla =)
Synd att det blev fel vid Hornstull.
Vi får göra om det i höst. då bör jag vara kurant igen.
Hade planerat att ta lite6*6
Det var 6x6 som jag körde och det var kul så visst kör vi igen när mörkret kommer åter till hösten! Då är du nog frisk igen =)
Gillar särskilt 3:an, från Åmål. :-)
Den världsberömda mellanbron. Alla fotograferar den =)
// S-O
Du är alltför vänlig i ditt omdöme S-O.
Det är alltid spännande att se vad man egentligen fotograferade när man framkallat sina storformatsnegativ. ;)
-affe
Ja, storformatsnegativen blev en överraskning. Det som jag trodde skulle bli bäst hade fel fokus =) Hade det varit rätt så hade den blivit kanon. Nästa gång...
Och slarvade med vattenpassen gjorde jag trots att jag hade tre stycken, ett på stativet, ett på stativets huvud och ett på kameran =) Det är för mycket att hålla reda på med en storformatare. Man är tvungen att köra långsamt och helst med en checklista. Ett par gånger lyckades jag ta en bild utan att ta ur sliden ur kassetten. När exponeringen var klar och man upptäckte misstaget var det bara att börja om =)
Men du hade kul! Fallgropar finns det ju även med mindre kameror. Som att inte ta av skyddslocket på optiken när man använder en mätsökarkamera. Förlängningsfaktor hundra millioner.
Det är intressant att se dessa bilder. Jag har själv haft problemet att nattbilder blivit som dagbilder när jag haft för lång exponeringstid. Om jag alltså använder kamerans exponeringsautomatik, så får jag ställa in kameran på kanske EV-2. Jag undrar om man kan skapa nattstämning med en underexponerad dagbild? Får väl pröva någon gång.
Speciellt förtjust blev jag i bilden från järnvägsstationen. Jag är jänrvägsromantiker ._)
Mina blev nog egentligen överexponerade och jag har dämpat dem lite i efterhand. Troligtvis beror det på att exponeringsmätaren visar fel. Det upptäckte jag vid vanlig dagfotograering. Pappa fick två steg lägre med sin gamla Ikophot. De dagsljusbilder jag tog efter den upptäckten med ledning av Ikophoten bekräftade antagandet.
Jag tog en serie om sex bilder på stationen. Jag har ju järnvägen i blodet.
En av de bästa Trappanbilderna jag sett och mjukheten i bild tre känns i kroppen. Stämningen i bilderna tror jag överstiger den verkliga tack vare gråskalan som blir oerhört tydlig då verklighetens nattliga färger inte tränger på.
Bravo!
/krister
Jag tackar och bockar. Mjukheten i bilderna beror på valet av film enligt Affe. Delta 100 är sån , säger han =) Tredje bilden får en speciell effekt av att allt det rinnande vattnet slätas ut av den långa exponeringstiden. Det får man ta när man inte kan skruva upp ISO:t på filmen =)
Jag missade ju tyvärr nattfotograferingen då jag låg hemma med halsfluss.
Jag hade ju tänkt ta med min Flexaret 6x6 och provat den på riktigt långa slutartider, men det får bli nästa gång!
Tack, Carl. Programpunkten verkar komma tillbaka i höst så det blir fler chanser.
Ja, mörkerfoto ger onekligen en annan dimension åt fotograferandet.