Min nya hobby - Träd
Om att koppla av från de vanliga motiven
Jag gillar egentligen mest att fota människor i den urbana miljön eller vilken annan miljö som helst, utom i en studio. Men ibland kan det vara skönt att "porträttera" något annat. Därför har jag dammat av ett gammalt intresse för träd. Inte vilka träd som helst. Träd med en egen karaktär som i det sammanhang de står utmärker sig, står ut och säger "Här är jag". Igår gjorde jag en runda till några favoriter och en nyupptäckt goding. Det fina med träd är att de står kvar, det är bara att lägga märke till adressen så kan man komma tillbaka. Om ingen sågat ner dem förstås.
Vid Brostugan på Kärsön finns en enorm ek som jag tror måste vara äldre än den berömda TV-eken. Jag lade märke till den för några veckor sedan när yngste sonen och jag dinerade vid Brostugan.
Maffig stam. Därborta till vänster står avkomman, några hundra år yngre.
Den gamla eken i all sin prakt och härlighet
En vacker allé har jag också sett otaliga gånger men har inte funnit något lämpligt ställe att parkera på. 261:an är ganska hårt trafikerad för det mesta så man stannar bara inte var som helst. Nu parkerade jag på en sidoväg och gick cykelbanan tillbaka för att hitta lämpliga positioner mellan vägens belysningsstolpar och sedan vänta på en lucka i trafiken. Nästa gång prövar jag nog den andra sidan.
Den vackra allén som för mina tankar till sydligare breddgrader medan jag passerar. Det här är entrén till Wallenbergfamiljens begravningsplats som ligger i lummig grönska på kullen till vänster. Det här ligger på Lindö, strax innan man svänger mot antingen Ekerö eller Färingsö. You can't miss it.
Trappan till himlen
Mellanformataren
PS
All bilder är digitala och konverterade i Silver Efex Pro och tonade i cyanotype. Lite mer hokus pokus med spakarna förstås men det håller jag för mig själv. (Ärligt talat kommer jag inte ihåg allt) Alla bilder först preppade i Lightroom.





Fina träd, vördnadsvärda gamlingar.
Det är fortfarande rena landet här, tycker jag. Bara man tittar åt rätt håll =) Men jag kan också tänka mig hur det har varit. För oss är det en favoritutflykt att åka ut på öarna. Och där finns många träd som ropar "Se på mig".
Ha en fin kväll!
Mvh Heléne
Tack, Heléne. Roligt att du gillar den. För mig är det ett nytt favvoträd. Bilder är bra på att väcka minnen.
Wallenbergarnas cypresser kan man inte missa, men eken syns knappt från vägen. Man behöver nog åka in till Brostugan för att se den. Det var ganska nyss jag upptäckte den i alla fall. Cypressallén däremot har jag kastat lystna blickar på många gånger. Hur kan man INTE se dem ? =)
Du har helt rätt. Jag har spanat på cypresserna många gånger men varit för lat för att stanna :)
/Thomas