Min kamerakrönika - 21
Nikon D600
Det var ofrånkomligt. Efter drygt fem år pensionerade jag min D80. Utvecklingen hade sprungit ifrån den med stora tekniska kliv. Egentligen skulle det ha blivit en D800 men precis när jag var redo att trycka på köpknappen dök den här upp från ingenstans. En snabb koll i specarna övertygade mig om att det här var ett bättre val. För mig, alltså. Jag köpte kitet med 24-85 mm. Inte världens bästa glugg måhända men brännviddsområdet ligger precis rätt för mig. Det är där jag håller mig till nästan 100% så egentligen behöver jag ingen annan. Nu har jag redan flera andra fasta fullformatsgluggar och favvon bland dem är Zeiss Planar 1,4/85 mm som inköptes en tid innan D600 och som används flitigt på mina analoga Nikonhus.
Nikon D600 med 24-85 mm
Redan under den korta tid jag haft den har det runnit igenom ett par tusen bilder. Mycket mer än vad det skulle ha gjort i en kamera med film under samma tid. Det må vara ett tecken för en del som retar mig för min analogfotografering men jag rycker på axlarna åt sådant. Film är ännu nummer ett i mitt fotografiska liv. Nu blir det en bildkavalkad.
Pappa tagen med Planar 1,4/85
Barnbarn
Scoutinvigning i Hässelby missionskyrka. Den här kyrkan är nästan hopplös att fotografera i med film utan blixt. Men D600 och en massa ISO går bra.
På ryttartävling hos Vällingby ridsällskap.
Kalle Moraeus i Uppsala. Flera tiotusentals ISO
JÅÅJ museum
Sammanfattning: Det finns lite good shit bland de digitala fotoapparaterna trots allt. Häpp!
Mellanformataren
PS
Det finns en kandidat för krönika 22 också. En spännande klassiker som jag håller på att skjuta in mig på. Det dröjer nog ett bra tag innan jag skriver om den.








Jag tror också att du har gjort rätt val mellan D800 och D600. Stora filer, övriga krav på linser, etc.
Bra bilder - särskilt scoutinvigningen och Kalle Moreus.
m.v.h. / / Erik / /
Tack, Erik! Filstorleken som 800:an producerar skrämmer mig faktiskt lite. 600:an ger lika mycket utan dessa monsterfiler. Och det var egentligen fullformatet och brushanteringen jag var ute efter.
Är dock oerhört nöjd med D800, den får mig att ta färre bilder eftersom filerna blir så stora.
Lite mer eftertänksamhet innan avtryckaren trycks ned :-)
De är ju från samma familj. Jag är mycket nöjd med att ha valt Nikon till att börja med.
Räddningen när allt annat suger är en kamera för film. Det jag har är visserligen en OM-2N men jag förstår precis vad du menar =) Jag har f ö både svart och silver. Den svarta kör jag svartvitt i och silvern får köra färg, precis som förr i världen. En gudago' kamera att fota med.
Jag glodde nog på känslighetsratten för att avgöra om det var en OM-1 eller OM-2. Man börjar bli gammal och skumögd.
Trevliga variationsrika bilder!
Det var väl för tur att vi väntade, båda två! Min 24-85 duger gott till mina vanliga bilder. När jag vill vara extra noga med bildkvaliten tar jag de fasta objektiven och särskilt då Zeiss 1,4/85. Den är nästan lika tung som kamerahuset p g a allt glas men vilka bilder den levererar!
Klassikern är något helt annat än Olympus, lite större, lite tyngre men en gammal proffskamera som jag kom över billigt.
Bilden på Kalle Moraeus är enligt EXIF tagen på ISO 6400, så du kanske överdrev lite? ;)
6400 ISO och +3 EV blir väl drygt 50K ISO, tror,jag. Det är lite lurt det där med ISO-angivelser. Har aldrig fattat varför ISO:t inte justeras av EV. Men jag kan ju skylla på att jag är en analog tänkare =)
24-85:an är nog bra men distorsionen är väl mycket för min smak. Men det fixar man ju lätt i LR.
Det var bl.a. distorsionen som fick mig att avstå från kitobjektivet. Visserligen ganska lätt att fixa, utom om man försöker hålla sig borta från datorrelaterat pillande, så mycket det går...
Det finns de som menar att sensorn i D600 är den bästa Nikon har. Vad vet jag, den har det jag behöver för det jag vill göra de närmaste åren. Det dröjer nog innan jag pensionerar den, om jag säger så.
// S-O
Lätt som en mätsökare vore bättre =)