Jag är ingen digitalhatare
Om digitalfotografins plats i mitt liv
Det framskymtar ibland i kommentarer på mina inlägg eller i kommentarer i andra inlägg att man har åsikten om mig att vara en digitalhatare. För det första är det inte sant och för det andra så hatar jag mycket sällan något eller någon. För att bevisa att jag är en lika god eller dålig digitalfotograf som alla andra ska jag här förete bevis i min bildstatistik för 2012.
Antalet digitala bilder tagna under året är 3081. Och då räknar jag bara de sparade bilderna!
Antalet bilder tagna på film under året är blott ca 1466. Och då räknar jag alla, även blindskotten och de odugliga. Jag klipper ju inte i negativremsorna för att slänga de dåliga eller blanka rutorna. För enkelhetens skull har jag räknat med att jag får 36 bilder per rulle 135-film. Jag brukar få fler men det förekommer tyvärr några misstagliga avfyringar då och då så jag tillåter mig approximationen. 135-filmsbilderna är i klar majoritet med sina 1188 bilder. Resten är tagna med 120- eller 127-film.
Här kommer nu lite digitalbilder som aldrig visats på FS tidigare.
Långfredagsfika
Arlanda Departures
Sjösidan av Grönsiöö slott
Bergianska trädgården
Gitarrunderhållning i Parc Guel, Barcelona
Dressyr, Vällingby Ridsällskap
Mellansonen är scenchef på Kalle Moraeus show i Uppsala. Det är han som plockar bort ett par mikrofonstativ.
Den här gången visar jag inga bilder tagna på film. Det är liksom poängen =)
Mellanformataren
PS
Nu hoppas jag alla har förstått hur det ligger till. Det tar en väldig massa energi att hålla jämn takt med digitalfotograferandet, menar jag. Och det misslyckas jag med som ni förstår. Men det analoga fotograferandet är roligare. För mig alltså...








Varför skulle man hata det digitala? Det är ju en befängd inställning. Sedan är det ju som med allt annat här i samhället: Ju mer komplexa system, ju mer störningsbenäget och sårbart. Såg nyss på TV om en stolle (stolla skall det kanske vara, eftersom det var en tant) som fått sin dator stulen - och därmed samtliga bilder från barnens hela uppväxt. Då har man inget begripit, och visar så liten eftertänksamhet att man gott kan skylla sig själv. Men, men, hade det varit på den gamla tiden så hade negativen alltid funnits. Jag har fortfarande analoga original på alla mina bilder.
Man kommer inte undan det digitala ens med att fotografera på film. Det har ännu inte uppfunnits något sätt att dela med sig av sina bilder för världen på internet utan att först digitalisera dem eller köra heldigitalt. Det är bara att finna sig i. Jag har också digitalprintat åtskilliga analoga bilder. Jag finner dock ett större nöje i att köra en helt analog process från"ax till limpa". Visst kostar det en del men det har jag råd med. Till dess jag drar min sista suck vill jag att allt jag gör ska ge mig glädje. Analog fotografering är en sådan verksamhet. Den kanske t o m håller mig vid liv längre än om jag inte skulle utöva denna konst =)
Håller med Thomas!
Ibland tar jag fram mina album med storkopior gjorda i det analoga mörkrummet - jag njuter. Agfa Portriga Rapid med sin höga silverhalt, sin lätta varmton. och sin ytterst eleganta filigranyta. Eller Agfa Rekord Rapid med blank yta och med lyster och djup som kan ta vara på ett dynamiskt omfång. Visst kan man skaffa fram alla möjliga pappersytor till skrivaren, men inget slår detta! Det är bara att lägga bilderna bredvid varandra, och saken är klar. För en originalbild som tas fram i ett eller ett fåtal exemplar, för att betraktas direkt - så går det inte att åstadkomma denna höga kvalitet på något annat sätt.
Det blir för mig uppenbart att det analoga mörkrummet blir kvar ett bra tag till.
"Till dess jag drar min sista suck vill jag att allt jag gör ska ge mig glädje."
Riktigt bra livsdevis.
Redan Carl Mikael Bellman tyckte på 1780-talett att: "Är jag född så vill jag leva, och ha gott på alla vis".
Det har gått inflation i ordet "hata". Det används i tid och otid."Hata" är för mig ett mycket starkt ord som jag tvekar att använda. T o m det lite mildare "avsky" är oftast för starkt för mig. Jag kan tänka mig att "hata" har blivit en modernt förstärkningsord som numera bara markerar ogillande. Det finns säkert många fler ord där det gått inflation i betydelsen. Man får börja "sila snacket" man hör =)
Eftersom vi är inne på det .Språket skiljer sig lite på vem (ålder) som utövar det.Hata tycks för mig ändå vara en lindrigt uttryck.Numer är ju "sjukt bra " nåt riktigt bra medans "helt sjukt" är nästan oöverträffligt.Men det är ungdomens talsätt, precis som asbra, men hur bra det är på en tio gradig skala vet man ju inte.Tyvärr finns det mediafolk som också låter så här.
Jag tror som du att ordvalet är en generationsfråga. Man kan hoppas att tilltagande ålder och vishet "silar snacket" automatiskt =)
Redan på 1960-talet cirkulerade det en liten muntration enligt följande:
Fadern säger med skarp röst till sonen i de yngre tonåren: Det är två ord som jag inte vill höra i det här huset! Det ena är "läskigt" och det andra är "häftigt"!!
Okej farsan - vilka två ord är det?
Jag vet att du inte ser saker och ting i svart eller vitt, du är en nyanserad man!! ;)
Och ordet "hata" är starkt, väldigt starkt och bör användas med stor omsorg. Tycker jag.
God fortsättning på det digitala och analoga 2013! //Peter
Tack, Peter. "Analogälskare" är ett ord som passar min vokabulär. Och i fråga om ords användning är vi överens. God fortsättning på ditt 2013 också, Peter. Jag hoppas vi ses nån gång därute.
Du menar förstås storformat 4x5 eller 8x10. Rejäla grejer, det där =)
å i stället hålla på att tycka om nägon som inte gör eller tycker som man själv gör!
Om jag skulle uppleva det som ett stort problem med att du skriver om det analoga,
eller hatar det digitala, då skulle jag inte läsa din blogg!
Visst e det en smart lösning! :)
B)
Ja, man borde ju helt klart ägna sig åt det man tycker om utan att tänka så mycket på hur andra gör. Stå på sina egna ben, alltså. Det viktigaste med en hobby är att man trivs med den. Och när det gäller fotografier spelar det ingen roll hur de kommer till. Att de berör med sitt innehåll är långt intressantare och viktigare.
Jag som också skjuter analogt mest just nu och är inne på att nästan gå över helt till analogt är ingen digitalhatare heller, men jag föredrar sättet att jobba på med film och jag tycker att resultaten är magiska även om själva bilden inte är bra :)
Jag bockar och bugar för det fina omdömet =) Film är magiskt, där är vi ense. Och när jag är ute med en analogkamera trivs jag bäst.
Jag har ju själv helt gått tillbaks till det analoga, men det innebär inte som en del tror att jag tycker att det digitala på något sätt är sämre eller mindre "rätt". Det handlar bara om min personliga subjektiva upplevelse där jag värdesätter den lite långsammare processen, och att jag blev stressad av att ha för mig "för mycket" prylar att välja mellan när jag skulle fotografera.
God Fortsättning Thomas.
/Affe
Personligen skulle jag uppskatta att hamna i ett fack som heter Thomas Meldert =) Och då menar jag att folk ser att det är jag som tagit en bild =) Ungefär som du med dina nattbilder. Men, men, det är långt innan jag kommit dithän.
Man är lyckligast om man får hålla på med det som man gillar bäst. Och varför skulle man inte få göra det? Jag har ännu inte blivit stressad av att ha för många kameror att välja på. När det gäller digitalt så är det ganska lätt. Systemkameran för de tunga jobben och kompakten för den vardagliga dokumentationen och gatufoto. När det gäller analoga kameror blir det svårare. Jag har film i rätt många hus för tillfället men kan i alla fall välja dia, färg eller svartvitt när jag ska ut. För gatufoto blir det oftast en mätsökare eller liten SLR. Den dagen jag upplever bekymmer med valet av kamera är det nog dags att städa i hyllorna =)
Jag kan inte förstå varför någon skulle vara digital- eller analoghatare, jag har själv konverterat till digital fotografering, det är enklare eftersom jag i slutänden vill ha in bilderna i datorn.
Jag vet även att du har en D600, så tanken har aldrig föresvävat mig.
Då är du och jag överens! Bilder och texter ska vara intressanta för sitt innehåll. Hur de kom till är en bisak.
Utan tvivel har digitaltekniken betytt oerhört mycket för amatörfotografin liksom lådkameran med rullfilm gjorde för hundra år sedan. Då blev amatörfotografin ett begrepp och alla skaffade en kamera och knäppte hej vilt. Vid slutet av förra seklet var inte amatörfotografin så stark längre men så kom digitalkameran och väckelsen med den. Även jag tog åt mig av tekniken och gladdes åt den. Men efter ett tag provade jag att använda gamla kameror igen och tjusades minst lika mycket av att konstatera att det faktiskt fungerade och jag lockades allt djupare in i det. Före 2010 hade jag bara gjort enstaka mörkrumssessioner med pappa men upptäckte nu att jag "kan själv". Det ena har gett det andra och när pappa erbjöd mig att ta hand om förstoringsapparaten så var beslutet lätt.
Jag får nog skylla mig själv lite också. Visst har jag ofta raljerat över digitaltekniken och förordat det analoga. Vi är inte så många som håller på så det är klart att vi hejar på varandra på olika sätt. Jag ämnar försöka att inte nämna hur mina bilder kommer till under detta år men samtidigt kan det vara upplysande för den som kanske börjar intressera sig för det analoga sättet att skapa bilder. I retrokamerapoolen måste vi ange kamera så där finns ingen väg förbi.