Mina bokfynd - 3
Skapande fotografering
Det är dags för ett guldfynd, i mina ögon. En bok som sannolikt kommer att förändra min fotografering för all framtid. En bok som inte kan läsas från pärm till pärm i all hast utan måste tas in i portioner och smältas långsamt, assimileras i min kropp och förvandla ögon och avtryckarfinger till ett radarpar i skapande symbios. Inte alla kommer att vara överens med mig i mitt omdöme om boken. Men för den som kommit i stå, som jag, med sin fotografering, kan den bli en värdefull energikälla.
Skapande fotografering av Andreas Feininger
Originalets titel: The Creative Photographer
Jag bjöd på den på Tradera men gav upp när priset steg högre än vad man kunde köpa den för på Bokbörsen. Den finns säkert också på bokantikvariat lite varstans. Om den finns kvar på något bibliotek är den med all sannolikhet magasinerad.
Originalet utgavs 1955 och den svenska utgåvan kom 1958. Boken var den avslutande boken i en serie av tre om fotografi som också användes som läroböcker i ämnet. Trots sin ålder känns den ovanligt fräsch och aktuell.
Andreas Feininger (1906-1999) var född i Paris, växte upp i Tyskland där han utbildade sig till arkitekt men gav upp arkitekturen och flyttade till Sverige 1936 där han fokuserade på fotografi. Strax före andra världskriget emigrerade han till USA. I New York etablerade han sig som frilansfotograf. Han blev berömd för sina fotografier av New Yorks arkitektur och blev en välkänd fotograf på LIFE magazine.
Boken är indelad i fem delar och till dags dato har jag läst den första delen. Om resten av boken är lika spännande som den här delen så kommer jag att vara överlycklig av att äga ett exemplar av en så gammal men ändå fräsch bok när jag är färdig med den. Boken öppnar ett fönster mot 50-talets tankevärld om fotografi som känns fräsch ännu idag. Låt vara att tekniken har gjort fantastiska landvinningar. De flesta av hans resonemang kan lätt appliceras på moderna bilder, oavsett teknik.
De fem delarna
1. Inställningen till fotografin
2. Motivet
3. Fotografen
4. Bilden
5. Bildberättelsen
Jag väljer att återge ett par exempel ur avsnittet "Bra, dåligt eller likgiltigt" ur första delen som en aptitretare.
"Trots att det är tydligt att det inte finns några bestämda regler som avgör om bilderna är bra eller dåliga, är det dock möjligt att - i mer eller mindre allmänna ordalag - isolera och bestämma vissa grundegenskaper som alltid finns hos bra bilder och som saknas hos dåliga."
...
"Människor som tillfrågas brukar vanligen inte kunna förklara varför de tycker om eller ogillar en viss bild, men när de ser en bra bild märker de att den är bra - vanligen omedvetet och utan att vara uppmärksamma på detaljer - därför att bilden har några eller alla av följande egenskaper:
Hejdande förmåga
Slagkraft
Mening
Grafiska egenskaper"
Han utvecklar förstås därefter varje egenskap och det var i avsnittet om den hejdande förmågan jag fann anledning till ett tidigare blogginlägg.
Den här boken är som pärlan i åkern (om du känner till den historien från bibeln). Jag menar inte att du ska sälja allt du äger för att köpa den men du kan i alla fall vänta med något annat fotografirelaterat inköp tills du läst den. Om du törs läsa den, vill säga =)
Mellanformataren
PS
Det finns några exemplar av varierande kondition på Bokbörsen.
PPS
Jag bävar inför delen om Fotografen. Jag har förstås tjuvkikat lite. En riktig thriller. Eller vad sägs om: "Inser han (fotografen) inte att bilden är slutmålet, att motivet är skälet varför han tar bilden och att kameran endast är ett hjälpmedel blir han aldrig en bra fotograf." Något för oss prylsjuka att bita i.


En gemensam nämnare i det här skriftställarskapet är att författaren utgår ifrån att fotografi är ett kunskapsområde, en verksamhet som man reflekterar över och sätter sig in i. En hobby i ordets rätta bemärkelse. Man vill sätta sig in i saker och göra saker - inte slippa göra saker och slippa bry sig.
Dagens inställning, när folk hivar upp mobilen, kanske inte riktigt är sådan?
Ja, du har rätt i detta att mycket intressant skrevs om fotografi under denna tidsperiod men även idag skrivs det en hel del intressant i ämnet. Men idag skrivs det så ofantligt mycket mer att det är svårt att hitta den verkligt viktiga litteraturen.
Tittade just i bokhyllan, och dammade av min gamla läromästare SVANTE LUNDGREN. Han lärde mig med stor bravur grunderna när jag i början famlade i mörkret
http://www.vbm.se/fotoarkivet1/fotografer/svante-lundgren.html
Då kunde alla köpa samma film, nu när sensorn i kameran är filmen så kostar en bra film så oändligt mycket mer så mycket av fixeringen ligger nog i filmen/sensorn. Gällande optiken så har det nog alltid varit som nu, alla vill ha bra optik.
Men inledningen, tappa aldrig fokus från vad fotografering egentligen handlar om, det är viktigt och kommer alltid att vara viktigt, trots Instagram och sociala medier.
Jag är övertygad om att dåtidens fotografer var minst lika pryltokiga som dagens. Det blir lätt ett sidointresse som blir större än bildskapandet.
Man kan köpa många filmrullar för priset av en sensorbestyckad kamera men är man en flitig fotograf så blir det billigare i längden med en sensor även om man byter sensor då och då =)
Det finns en gammal tumregel: "Den som sysslar mycket med kamerateknik, tar dåliga bilder. Den som tar bra bilder, sysslar måttligt med kamerateknik".
Visst finns det strålande undantag, jag känner ett par, men jag tror att det stämmer till uppåt 90% - jag har sett för mycket av tekniknördarnas usla bildresultat.
Tumregler brukar vara generellt gångbara. Men man måste förstå att undantagen brukar vara många. Jag känner också några undantag =)
Här på ön har ett antal fotografer just gått första delen av en kurs som kallas "Miksang".
http://miksang.com/
Deras kommentarer är lite blandade. De tycks ha känt lite inspiration, men samtidigt osäkerhet om de verkligen lärt något.
Kanske kommer den där boken att göra dig till en annorlunda fotograf? Det ska bli spännande att se!
Hur som helst, bar vi inte på detta behov att fotografera, då skulle vi nog inte fundera över de där sakerna. Vi skulle helt enkelt sluta, ifall vi kände oss oinspirerade. Och det kanske några gör, jag vet inte. Men vi är en stor skara som biter oss fast i plåtandet. Alla funderingar kring teknik, vad bilden betyder etc blir på så sätt ett utanverk.
Är det något i detta med fotograferandet som vi helt enkelt tycker är svårt?
Det är väl ofta så att vad man än håller på med så kommer man till en platå där allt verkar ha gått i stå. Det är då man måste hålla ut och inte ge sig. Men man kan släppa taget lite också istället för att krampaktigt producera ännu fler bilder. När det gäller fotografi så tror jag det betyder en hel del om man har intresse för något som också kan fotograferas. Det är ju ganska naturligt för den som gärna vistas i naturen att också ta med sig en kamera eller för en som gillar gamla bilar att dokumentera sitt pågående renoveringsprojekt. Den som inte har ett mål med sin fotografering hamnar nog oundvikligen i en situation där han till slut inte vet vad han ska fotografera. Det är då vi tar "Än-sen-då"-bilder som Feininger kallar de bilder som man verkligen inte förstår att de ens har tagits.
Trots att det var längesedan jag skrev det här har jag ännu inte avslutat boken. Men bokmärket ligger kvar. Om man har lätt för att försvara sitt fotograferande och är snarstucken ska man nog inte läsa den. Han gör processen kort med en del motivområden =)